I den nyliberala berättelsen finns det inga sjukdomar. Ingen svält, inga klassklyftor, ingen utbrändhet. Allt som finns är ett individuellt val mellan att stå still och gå framåt, mellan att klättra och bli omklättrad. Det finns ingen värld att rädda! Förändra världen? Nej, förändra dig.

I en sådan berättelse blir alla protester, all kritik och alla förslag på nyordning till ett negativt mantra – ett jävla gnäll, kort sagt.

Världen behöver inte någon ny medicin. Världen behöver inte terapi, nytt jobb, arbetsfrihet eller ens en ny psykolog. Nej, lite coachning och saken är biff. Om vi bara tänker affirmativt, blundar och håller andan är nog krisen snart förbi. Och Occupy Vadsomhelst-visionärerna går hem och klipper sig.