Det är bäddat för debatt när tidningen Djurens rätt dimper ner i medlemmarnas brevlådor i veckan. Som vanligt inleds tidningen med en inledartext där redaktionen skriver några ord. Det är bara ett problem. Redaktionen har inte skrivit texten, inte i den version som föreligger. 

Bland annat har de tre redaktörernas kritik mot förbundsstyrelsens beslut att lägga ut tidningen på entreprenad (se FT 70/11) försvunnit ur texten. ”Beslutet kring tidningen har orsakat protester och följts av turbulens” har ändrats till ”har diskuterats”. Att det som inträffat känns ”sorgligt och konstigt” har helt försvunnit. En stum punkt i rubrikens ”Lycka till.” har blivit till ett friskt utropstecken. 

Det är Benny Andersson, verksamhetschef och sedan ett par veckor ansvarig utgivare, som har ändrat i redaktionens text.

Varför gjorde du det?

– Texten var inte ansvarsfull gentemot våra medlemmar. Tidningen är Djurens rätts officiella organ. Man fick bilden att processen gått felaktigt till, att det finns en dold agenda. Men det är inte sant, styrelsen har fullt mandat. Dessutom tog den udden av tidningens övriga innehåll. Den är inte balanserad och professionell.

Benny Andersson pekar också på redan existerande kommunikationsproblem som en orsak. 

– Vi har en parallell process på arbetsplatsen där det är svårt att hitta gemensamma lösningar. Den här texten hade försvårat det arbetet.

Redaktionen har inte fått godkänna den aktuella versionen. Pär Trehörning, ombudsman på Svenska journalistförbundet, vill inte kommentera det enskilda fallet, men att ändra i en text utan att fråga kan vara ett brott mot upphovsrätten. 

– Ytterst är det ansvarig utgivare som avgör vad som ska stå i tidningen. Men man ska ha respekt för upphovsmannen. Man får ändra om det rör sig om till exempel stavfel. Men inte så att det blir en annan mening i artikeln. Om det till exempel handlar om textens längd ska man absolut ta kontakt med författaren. Det är alltid bäst att göra ändringar i samråd med författaren. 

Enligt upphovsrättslagen har man som skribent rätt att ta bort sitt namn om man anser att man inte kan stå för en artikel eller blir kränkt av den. Det kallas respekträtten. Ett verk får ”icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen”, står det i upphovsrättslagens tredje paragraf. 

– Jag har vägt in det så klart, säger Benny Andersson. Men enligt min bedömning finns en stor del av andemeningen kvar i texten. Skulle de vilja gå vidare tar jag så klart ansvaret. 

Benny Andersson hänvisar till tidsbrist och kommunikationsproblemen som svar på varför redaktionen inte fick läsa den nya versionen. 

Du kunde ju ha mejlat den bara?

– Jag förstår att när du ställer frågan så verkar det finnas ett enkelt svar. Men jag skulle läsa hela tidningen på bara några dagar, det var den bedömning jag gjorde under de korta dagarna innan tryckdatum. Jag står fast vid att jag valde det minst dåliga alternativet. Alternativet var att inte ha en text alls. Hur konstigt det än kan låta så gjorde jag det av hänsyn till redaktionen, att de skulle få ha inledningen och säga adjö och lycka till. 

Hade du inte kunnat skriva en egen text istället? 

– Så kan man helt klart se på det. Men det här var det bästa av de alternativ som fanns.