Tiotusentals människor demonstrerade runt om i Grekland i onsdags under en 24-timmars generalstrejk utlyst av två av landets fackliga federationer. Strejken lamslog kollektivtrafiken och lokala myndigheter över hela landet och i Aten sköt polisen tårgas mot demonstranter som marscherade mot parlamentet med plakat som ”Skriv av skulden” och ”De rika måste betala”.

Strejken var den första efter ett nytt åtstramningspaket som bland annat innebär höjd fastighetsskatt för 80 procent av hushållen och sänkta pensioner. Men redan den 19 oktober planeras en ny generalstrejk.

– Onsdagens strejk var en framgång, men de måste ske oftare för att nå resultat, säger hamnarbetaren och den fackliga aktivisten Giorgos Gogos.

– Majoriteten av Greklands arbetare har insett att den nuvarande politiken bara leder till bankrutt, förlust av fackliga rättigheter och löner på Balkan-nivå. I onsdags gick polisen återigen till attack mot fredliga demonstranter i ett försök att skrämmas, vilket visar att regeringen fruktar folkets reaktioner.

Giorgos Gogos arbetar på den statliga hamnen i Piraeus – en av många offentliga institutioner och företag som EU kräver att Grekland ska sälja till privata ägare för att dra in pengar till statskassan och utländska fordringsägare. Men motståndet bland de anställda är kompakt. 

– All den här infrastrukturen är folkets egendom. Den har finansierats av staten och det grekiska folket för att tjäna det allmänna intresset, det är en gemensam rikedom och det mervärde som den genererar tillhör staten och folket, säger Giorgos Gogos.

Enligt honom har det ”räddningspaket” som EU och IMF föreskrivit för Grekland bara förvärrat den ekonomiska krisen. Istället borde man lyssna på de kritiska ekonomer som föreslagit alternativ, som ett rättvist skattesystem, krafttag mot skattefusk och riktade offentliga investeringar. 

– Det finns alternativ, men den politiska viljan saknas. Den nuvarande politiken syftar bara till att rädda banksystemet, skydda de rikas vinster och sälja statliga företag och resurser för vrakpriser till så kallade investerare.

Sedan den grekiska krisen bröt ut på allvar i början av 2010 har generalstrejkerna och demonstrationerna avlöst varandra. Men det är först nu som den första chocken börjat släppa, menar Giorgos.

– Folkets reaktion präglades först av förvåning, sedan hopp, men har nu utmynnat i rädsla och ilska. Den nuvarande Socialdemokratiska regeringen kom till makten gneom att lova att ”pengar finns” och att de hade en plan för att ta dem från de som har, men nu känner folk att de blivit förrådda, säger han.

Enligt Giorgos lyckades regeringen till en början vända opinionen mot de offentliganställda genom att rikta in sina attacker enbart på dem, med stöd av massmedierna. Den strategin underlättades också av fackföreningarnas långsamma och splittrade svar.

– Det gäller särskilt på den hösta nivån, i konfederationen av offentlig- och privatanställdas fackförbund. Det är välkänt att de är väldigt byråkratiska och att deras ledare står nära de två stora partier som turats om att styra Grekland. De senaste årtiondena har de ofta gått vidare till att bli ministrar eller parlamentsledamöter, säger Giorgos Gogos.

Men i takt med att krispaketen slog mot allt fler grupper har folket enats mot den politiska eliten. Studenter, småföretagare och arbetare står alla på samma sida och rapporterna om civil olydnad runt om i landet duggar allt tätare: från ockupationer av arbetsplatser skolor och universitet till organiserade initiativ för att olagligen koppla in elen till hushåll som fått den avstängd när de inte kunnat betala räkningarna. 

I dag är Grekland inte långt från en ”stor social explosion”, tror Giorgos.

– Jag tror att vi redan passerat vår yttersta gräns. Lönerna har sjunkit med runt 30 procent och arbetslösheten ligger på 22–23 procent, och bland ungdomar över 30 procent. Det finns inga reserver längre, situationen har blivit explosiv.