Fördjupning


Mathias Wåg • Researchgruppen
Fria Tidningen

Splittrad naziströrelse blickar mot Europa

Under 90-talet rapporterades det för fullt om den svenska naziströrelsen. Sedan blev det relativt tyst – men den nazistiska organiseringen fortsatte. I Göteborg hade naziströrelsen sina glansdagar i mitten av 00-talet då Göteborgs Fria Nationalister lanserades. Med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen hoppades många nationalister på medvind för rörelsen. I stället blev det tvärtom. Interna splittringar såväl lokalt som på riksnivå har gjort att 2011 är året då den högerextrema kartan ritas om. Nyligen bildades dock en ny naziströrelse som vill försöka skapa enighet i leden. Fria Tidningar, i samarbete med Researchgruppen, kartlägger det senaste decenniets högerextremism i Sverige och i Göteborg.

Den nationella rörelsen i Sverige vädrade morgonluft. Sverigedemokraterna hade under uppmärksammade former trätt in i riksdagen och förhoppningar växte om ett genombrott även hos de grupper som var långt mer radikala än sina parlamentariska kollegor. Men så blev det inte. Och frågan är nu om den nazistiska rörelsen kommer lyckas att samla spillrorna av en tio år lång organiseringscykel för att hitta politiska fickor i SD:s kölvatten och åtnjuta den framgång deras europeiska kollegor lyckats skapa.

I december 2010 skulle Salemmarschen fylla tio år, den manifestation som blivit Nordens största högerextremistiska sammankomst. Ledande nationella politiker från Tyskland och England var inbjudna för att tala. Arrangörerna kring nyhetssajten Info-14, under namnet Salemfonden, hade skrapat ihop alla ekonomiska resurser de hade och satsade allt på ett kort. Genom att sprida 200 000 flygblad och 27 000 nyupptryckta tidningar – en jättesatsning för en nazistisk organisation – så hoppades de vända fem års nedgång i deltagarantal. Nu skulle de väljare som röstat nationellt också gå ut på gatorna och vilja aktivera sig.

Resultatet blev dock ett annat. Visserligen dök något fler deltagare upp än tidigare år, 700 personer tågade med facklorna i Salems vintermörker. Men det var samtidigt bara en tredjedel i jämförelse med 2003 års marsch. Bara veckor senare stängdes webbsidan Info-14 ner, efter 15 års verksamhet. Info-14:s högerextrema nätverk, Fria nationalister, lade samtidigt ned sin verksamhet och i september meddelade Salemfonden att de inte kommer att arrangera några fler marscher. Samtidigt som Sverigedemokraterna nådde sitt politiska genombrott dog en annan del av den nationella rörelsen. 2011 blev året då hela kartan över svensk högerextremism ritades om.

Tio år tidigare, ur just en sådan omorganisering uppstod Salemmarschen. 1999 var året då hela Sverige fick upp ögonen för våldspotentialen i den nazistiska rörelsen. Polismorden i Malexander, bilbomben mot journalistparet i Nacka och mordet på syndikalisten Björn Söderberg i Sätra. Sverige kraftsamlade tillbaka. De fyra stora dagstidningarna publicerade bilder på alla ledande nazister under rubriken ”hotet mot demokratin”. Stora fackliga manifestationer hölls i hela landet mot hatbrotten och polisen började avbryta vitmakt-konserter. Under det trycket föll vitmakt-rörelsen samman – den svenska rasideologiska musikscen som varit världsledande på att producera vitmaktmusik.

Om vitmakt-musiken varit den nationella rörelsens ena ben, var Sverigedemokraternas demonstrationer under 90-talet det andra. Det var i Sverigedemokraterna som de flesta ledande personer inom extremhögern fick sin skolning och organisatoriska erfarenhet. Hos den yngre generationen, som organiserade partiets demonstrationer och flygbladsutdelningar, florerade radikalare idéer och kopplingen till vitmakt-miljön var tydlig. Det var dessa aktivister som genomförde demonstrationer med uppåt 1 000 deltagare och gjorde Sverigedemokraterna till den högerextrema organisation som hade mest aktiviteter på gatorna. Men manifestationerna och konfrontationerna med motdemonstranter bidrog också till partiets skamfilade rykte. När Sverigedemokraterna successivt började bryta med dessa medlemmar, en process som tog nästan fem år, innebar det att en stor del av organisationens egen basstruktur skars loss. Men att organisatörerna uteslöts betydde inte att de försvann. De förde i stället med sig sin erfarenhet in i den nazistiska rörelsen och bidrog därigenom till att bygga upp denna. På så vis kom Sverigedemokraternas utrensningar att bli vitaliserande för hela extremhögern.

En av dem som uteslöts hade under sin tid i partiet blivit Sverigedemokraternas ungdomsförbunds första ordförande. Den organisatoriska vana han skaffat sig i partiet kom väl till hands när han nu, tillsammans med andra medlemmar från ungdomsförbundet, byggde upp ett nätverk av aktivister med nyhetsbulletin Info-14 som uppsamlande plats. Det var detta nätverk som tog initiativet till, och lade grunden för Salemmarscherna.

För Sverigedemokraterna räckte det inte med att bara bryta med hela den livaktiga miljön av högerextremism utanför partiet, de gjorde även vad som krävdes för att inte längre vara ett mobiliserande parti.

De lämnade gatorna och torgen, det var slut på stora demonstrationer. Den sista stora utrensningen inom Sverigedemokraterna skedde 2001, då en stor del av den gatuorganiserade kadern uteslöts tillsammans med partiorganisatören. Denna struktur, som stått för Sverigedemokraternas torgmöten, flygbladsutdelningar och offentliga möten på gatorna, bildade i stället partiet Nationaldemokraterna.

Den skånska falang som tog ledningen över Sverigedemokraterna började istället kopiera Dansk folkepartiets valframgångar och snabbt transformera Sverigedemokraterna till ett högerpopulistiskt parti. Mediala utspel och reklamkampanjer blev nu viktigare än gatuaktiviteter och en ”kulturell” antiislamism ersatte ”etnisk” nationalism mot ”massinvandringen”. Detta blev för Sverigedemokraterna den gyllene vägen mot riksdagen.

Sverige kom på detta vis att under många år skilja sig från de övriga länderna i Norden. I våra grannländer fanns starka missnöjes- och populistpartier i parlamenten, med obetydliga nynazistiska rörelser utanför. I Sverige var situationen den omvända. Det främlingsfientliga partiet hade svårt att etablera sig samtidig som det fanns en relativt stark nynazistisk miljö utanför, kapabel att agera självständigt. En situation lik den i Tyskland.

”Mot svenskfientligheten” – en omvänd antirasism

Vitmaktmiljöns sammanbrott och våldsamma utveckling i slutet av 90-talet sammanföll sålunda med en ökad isolering. Makabert nog blev räddningen för extremhögern det mord på ett ungt skinhead som skedde i Stockholmsförorten Salem år 2000.

När hans död och omständigheterna runt omkring blev kända lyckades nätverket kring Info-14 använda situationen för att bryta sig ut ur sin utdefinierade position och i ett slag förnya extremhögerns uttrycksformer och arbetssätt. I december 2000 arrangerades den första Salemmarschen.

Det nyskapande med Salemmanifestationen var att den lyckades drapera sitt budskap i en förment antirasism, som en protest mot ”svenskfientligheten”. I en enkel handvändning förvandlades privilegierade till underdogs som slog underifrån, en de hunsades revansch. De breda antifascistiska manifestationerna och uthängningarna i media vändes i denna retorik till en ”hetskampanj mot nationella”. Info-14 förklarade att det var politikerna och media som bar ansvaret för mordet i Salem genom uppiskandet av ett ”hatklimat” och lynchstämning mot nationella. I propaganda riktad mot Stockholms gymnasieskolor vände de sig till svenska ungdomar som känt sig utsatta av kränkningar, antastats eller utsatts för personrån från andra unga med utländsk bakgrund. Genom denna utformning blev Salemmanifestationerna nu för många unga det första mötet med den nationella rörelsen, en marsch som inte var alls lika stigmatiserande att besöka som en nazistdemonstration eller vitmakt-konsert. Detta var Salemmanifestationens första framgångsfaktor.

Den andra framgångsfaktorn var att Salemfonden lyckades skapa en enhetsfront för hela den splittrade extremhögern utanför Sverigedemokraterna. I marschen deltog alla organisationer, från Nationaldemokraterna till Nationalsocialistisk front. Denna strategi var dock inte helt oproblematisk. Organisationernas deltagande var samtidigt ett försök att värva nya rekryter och profilera sig själva, något som tvingade Salemfonden att styra manifestationen med järnhand för att inte låta de olika grupperingarna ta över den. Denna strategi var framgångsrik så länge Info-14 hade ett starkt förtroendekapital hos de andra organisationerna. När manifestationerna allt eftersom började tappa deltagare bröt rörelsens interna konflikter ut. Lösningen för arrangörerna i Info-14 blev att de under några år parallellt organiserade en liknande manifestation på nationaldagen, döpt till Folkets marsch. Där fick alla organisationer full frihet att profilera sig, ha egna banderoller och värvningstält – och genom denna eftergift acceptera Salemmanifestationens ”opolitiska” och inkluderande karaktär.

Den tredje faktorn till Salemmarschens framgångar, som framträdde först efter några års manifestationer, var att Info-14 lyckades skapa en ”oberoende” aktiviströrelse runt marscherna. Marscherna användes för att skapa en bredare mobilisering, där lösa kamratkretsar och aktionsgrupper över hela landet kunde dela ut Salemfondens informationsmaterial och flygblad, organisera bussresor och resa tillsammans. Förberedelsearbetet var enkelt att delta i då materialet som delades ut eller affischerades redan var färdigt. Det var oftast i dessa utdelningar och tillställningar inför marschen som våldsamma konfrontationer med antifascister uppstod.

Denna oberoende nationella aktiviströrelse skilde sig en hel del från 90-talets vitmakt-skinheads. Nu hämtades mycket av inspirationen från de brittiska fotbollsfirmorna och den så kallade ”casualkulturen” med exklusiva märkeskläder och extrema fascination för gatuvåld som omgärdar dessa. På så vis kom rörelsen att bli våldsammare och mer proper på samma gång.

Under månaden innan och efter Salem ökade de nattliga attackerna mot vänsterlokaler och personer som organiserat sig i antifascistiska grupper. Under själva minnesmanifestationen var strategin i stället att genomföra en lugn och värdig marsch i tystnad framför medias kameror, samtidigt som militanta antifascisters motmanifestationer skildrades som våldsamma och kaosartade.

Problemet för arrangörerna i Info-14/ Salemfonden var att denna sista tendens, att radikalisera och skapa en aktiviströrelse, utgjorde en direkt konflikt med de första två, att vara en inkluderande, bred och samlande enhetsmanifestation. För de övriga nationella grupperingarna stod det alltmer klart att Info-14s projekt blivit ett konkurrerande organisationsprojekt, som lockade över medlemmar från de två stora nynazistiska organisationerna, Nationalsocialistisk front och Svenska motståndsrörelsen. Motsättningarna mellan de ”oberoende” och de ”organiserade” nationalisterna slet till slut sönder nationaldagsmanifestationen Folkets marsch och decimerade deltagarantalet på Salemmanifestationerna radikalt. Situationen förvärrades senare ytterligare då Info-14 till slut formaliserade denna oberoende aktiviststruktur till organisationen Fria Nationalister.

Fria nationalister

Om Sverigedemokraternas strategibyte skedde med Danmark och Dansk folkeparti för ögonen, höll både Nationaldemokraterna och Fria nationalister i stället blicken riktad mot Tyskland. Tyska Nationaldemokratisches Partei Deutschland, NPD, har inte nått samma valframgångar som de högerpopulistiska partierna i Europa. Regionalt och i delstatsvalen har de dock gått framåt genom att vara ett mobiliserande parti. Varje vecka hölls demonstrationer och gatumöten i olika tyska städer. NPD kunde ta utrymmet på gatorna genom att alliera sig med den tyska rörelsen av ”fria nationalister”.

Renodlat nazistiska organisationer i Tyskland har ofta kriminaliserats och belagts med organisationsförbud, varpå den nazistiska rörelsen utvecklade en organisationsform baserad på lösa ”kamratskapsgrupper”, utan belastade symboler eller medlemskap. Denna rörelse av ”freie kameradschaften” eller ”freie nationalisten” som de kallas, koordinerades kring nyhetssajter, kampanjer och manifestationer. Genom att fungera som en extern stödstruktur till NPD har de fria nationalisterna fått ett legalt skydd mot statlig repression och samtidigt tillståndsgivna manifestationer att delta i. En situation som bägge strukturer vunnit på.

Att importera denna modell till Sverige har dock varit svårt. Det svenska parti som i sitt innehåll och struktur är Nationaldemokraterna. Dessa har dock alltid varit ett instabilt parti med åtskilliga splittringar, ledarbyten, kuppförsök och utbrytningar i sin korta historia. De fria nationalisterna har tack vare Salemmanifestationernas mängd, betydelse och kontinuitet varit en starkare struktur än Nationaldemokraterna, och i betydligt högre utsträckning än sina tyska motsvarigheter kunnat sätta agendan själva. Däremot har Nationaldemokraterna under 2000-talet kommit att ta över den roll Sverigedemokraterna hade på 90-talet och fungerat som en organisationsskola för hela extremhögern.

En stor del av dagens aktiva i de nazistiska organisationerna, varav flera av de drivande inom de fria nationalisterna, är skolade inom Nationaldemokraterna och har tagit med sig kunskapen in i sina nya grupperingar. 2010 uteslöt Nationaldemokraterna hela ledningsskiktet i sitt ungdomsförbund. Dessa kom sedan att utgöra stommen i organisationen Nordisk ungdom.

De ständiga maktkamperna inom Nationaldemokraterna har skapat en hel diaspora av nationaldemokratiska grupper som vägrar acceptera Nationaldemokraternas nuvarande ledning och väntar på att de ska släppa sitt grepp om partiet. Men Nationaldemokraterna har ett trumfkort kvar som håller alla grupperingar knutna till dem. De är den enda nationella organisationen i Sverige som lyckats få presstöd för en veckotidning, Nationell idag. Även medlemmar från andra grupperingar har anställning i redaktionen. En stor del av Fria nationalister och Nordisk ungdoms verksamhet har därför gått till att sprida tidningen, genomföra utdelningar och prenumerantvärvningar. Nationaldemokraterna kan i dag inte liknas vid ett parti med en tidning, utan beskrivs bättre som en tidning med ett lokalt parti hemmahörande i Södertälje. Presstödet håller ett avlönat kansli igång som vid sidan av att göra tidningen även fungerar som rörelseorganisatörer.

Ett nytt läge

Hela organisationsmodellen med Salemmanifestationen, enhetsmanifestationer, relationen mellan Nationaldemokraterna och oberoende aktivistgrupper har nu försatts i kris i och med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Framför allt handlar det om de etnonationalistiska och högerextrema gruppernas svårighet att förhålla sig till den islamofoba vind som lyft fram Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna har successivt tonat ner kritiken av mångkulturen och i stället fokuserat på islam och vad de kallar ”islamiseringen” av Europa. I denna kamp har de tillsammans med sina europeiska motsvarigheter börjat betrakta den israeliska högern som en lämplig allianspartner mot islam. Detta står givetvis i bjärt kontrast till den etniskt nationalistiska och nazistiska rörelsen, där antisemitismen fortfarande är en grundpelare.

Sverigedemokraterna har vidare fått en successivt växande stödrörelse runt sig. Här ryms bland annat nyhetsbloggar som Politiskt Inkorrekt, som är Sveriges största politiska blogg, det europeiska radikala CounterJihad-nätverket och deras gaturörelse i form av English Defence League. Sverigedemokraternas riksdagsman och utrikesansvarige, Kent Ekeroth, har spelat en viktig roll i att finansiera och organisera dessa europeiska nätverk. Under året bildade sympatisörer till Sverigedemokraterna den svenska grenen Swedish Defence League. Det går därför inte längre att tala om en utan två sorters extremhöger i Sverige. Båda två understödda av sina partier, sina gatugrupper, sina nyhetsforum och sina intellektuella.

Förhoppningarna om att Salemmanifestationen skulle åka snålskjuts på Sverigedemokraternas valframgång och locka över deras väljare kom sålunda att grusas. Fria nationalisterna och Salemmanifestationen nådde vägs ände. När ledaren för Info-14 lade ner sitt personliga engagemang rasade aktiviteten snabbt. Ingen gruppering har ännu varit tillräcklig stark för att kunna upprätta egen hegemoni och axla Info-14/Salemfondens fallna mantel.

Situationen nu är att en smärre huggsexa om resterna av fria nationalistnätverket brutit ut. Nationalsocialistisk fronts nya reinkarnation som Svenskarnas parti har lockat över flera av de äldre centralpersonerna från Fria nationalister samtidigt som Nationaldemokraternas tidning Nationell idag har lyckats skapa en ny organisationsstruktur utifrån sin distributionskedja av fria nationalistgrupper. Den nya organisationen, Förbundet Nationell ungdom, som varit verksamt i ett halvår, lanserades officiellt i september.

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har på sätt och vis öppnat ett utrymme i svensk politik. Inte för den nazistiska rörelsen dock, denna hamnade istället i pågående kris och en tioårig organiseringscykel bröts obönhörligt i bitar. Om den nazistiska rörelsen kommer att kunna lyckas utnyttja detta politiska utrymme är ännu inte klart. Kommer de nazistiska grupperingarna att ytterligare förtvina likt grannländernas motsvarigheter eller hitta nya vägar som i Östeuropa, Tyskland och Italien där de lyckats förnya sig och istället expandera? Det som däremot är tydligt är att den islamofoba extremhögern som rör sig i Sverigedemokraternas skugga och periferi vunnit mark. Och denna extremhöger är inte mindre våldsbenägen än den gamla. Det visar med all tydlighet det norska terrordådet på Utöya, den andra lasermannens härjningar i Malmö, huliganerna i English Defence Leagues kravaller och Politiskt Inkorrekts hetskampanjer mot muslimer.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nya tider för svensk högerextremism

Högerextremismen

Sveriges högerextrema strömningar har på senare tid närmat sig varandra och flyttat fram positionerna. Nya Tider spelar en central roll i denna utveckling.

Fria Tidningen

Islammotstånd möter antifeminism i Malmö

Högerextremismen

Hundra personer hörsammade den 31 januari Malmöjournalisten Ingrid Carlqvists uppmaning att bilda Tryckfrihetssällskapet. Temat för kvällen var ”Finns det yttrandefrihet i Sverige?”. Bilden av den hotade yttrandefriheten förstärktes av att mötet behövde polisbeskydd. I salen fanns nämligen ett axplock av hela Sveriges yttersta högerflygel samlad.

Fria Tidningar

Nordisk fascism för det tredje millenniet

Högerextremismen

Genom att tala om vänstern som en olycklig avart till kapitalismen försöker man återuppliva begreppet social höger och utmåla sig själva som den enda opposition som verkar i arbetarklassens intresse. Men Nordisk ungdom är sprungen ur nazistiska rörelser – och frågan är var deras intresse att ta sig in i sociala protester kommer ifrån och varför de strävar dit.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu