Människor har sprungit barfota i alla tider. Men kanske var det ändå oväntat att det skulle bli en trend i vår tid – efter flera decennier med tunga och stötdämpande skor. En av dem som utlöste trenden var Christopher McDougall med boken Born to run som kom förra året.

Boken handlar bland annat om att människan är speciellt anpassad för att springa långa sträckor. McDougall reste till Mexiko där han träffade tarahumara, ett indianfolk som springer långdistanser med bara sandaler på fötterna. På nätet lovordas boken i olika löparforum som en hyllning till den naturliga löparglädjen.

Vad är det då som är vitsen med att springa barfota? Göran Mörkeberg, som är legitimerad sjukgymnast och auktoriserad Feldenkraispedagog, är en av dem som förespråkar barfotalöpning. Enligt honom har barfotalöpning flera fördelar. Bland annat blir löparen mer närvarande i löpningen och får en omedelbar feedback om sin egen löpstil.

– Om man har tokig fotisättning får man lättare blåsor på fötterna. Det ger en indikation om att ens teknik kan bli bättre. Barfotalöpning kan alltså ge bättre teknik.

Den som springer barfota har inte kroppen onaturligt framåtlutad som det kan bli med uppbyggda löparskor och det är lättare att landa på framfoten eller mitt på foten vilket för de flesta ger ett bättre och effektivare steg, enligt Mörkeberg.

– När du springer barfota kan du ta tillvara fotens naturliga dämpning. Det ger mindre belastning på knä, höfter och rygg.

Men Mörkeberg påminner om att barfotalöpning även kan ha nackdelar.

– Det finns en del rapporter om att barfotalöpning kan ge ökad frekvens av hälseneproblem. Det kan oftast bero på hur man gått över från att springa med traditionella skor till att springa barfota.

Mörkeberg menar att en inbiten motionslöpare som är van vid att springa med skor inte direkt kan börja springa lika mycket barfota.

– Barfotalöpningen kräver en annorlunda teknik och man måste träna muskler och fötter för det. Det kan ta upp mot ett år att lära sig och vänja kroppen vid den nya belastningen.

Sportskotillverkarna har inte låtit sig nedslås av barfotatrenden utan vänt den till sin fördel. Under de senaste åren har alla stora tillverkare lanserat skor med barfotakänsla. Bara märket Vibram FiveFingers har ett tjugotal olika modeller med tunn sula och tåfack.

Sådana så kallade minimalistiska skor kostar i regel mellan 1 000 och 1 500 kronor, vilket kan jämföras med 1 000 till 2 000 kronor för de flesta nya modeller av traditionella löparskor.

Håkan Strömberg på Head2Foot, som är återförsäljare av FiveFingers, menar att priserna på FiveFingers är normala om man jämför med nya modeller av löparskor.

– Vissa av våra modeller har ganska mycket material och de har tåfack vilket gör dem dyrare. Nästa år kommer vi att sänka priset på våra modeller, säger han.

Om man inte vill betala kring tusenlappen för barfotaskor kan det finnas billigare alternativ. Göran Mörkeberg pekar på att vissa barfotalöpare springer med så kallade aquasocks som kostar kring 150 kronor. Aquasocks är egentligen inte gjorda för löpning utan är badskor som används i simhall eller på stranden.

Själv föredrar han en slags mockasiner, Soft star shoes, som tillverkas av ett amerikanskt företag.

– De säljs inte i Sverige men kostar kring 85 dollar i USA, berättar Mörkeberg.

Det billigaste är förstås att springa helt utan skor. Och nu finns det även speciella barfotalopp som Malmö Barefoot Run och Barfotaloppet i Umeå (se faktaruta). Göran Mörkeberg är med och arrangerar det förstnämnda.

– Det är en happening, en kul grej som kanske får folk att tänka i nya banor: Kan jag springa barfota?

Barfotaloppet i Umeå är lite mer ”seriöst”. Loppet är på fem kilometer och går på sandstigar i skog kring Umeå.

Tävlingsledaren för Barfotaloppet i Umeå, Johan Bagge, berättar att det finns flera syften med loppet.

– Det är en helt annan känsla att springa barfota jämfört med skor eftersom att vi har känselsensorer under fötterna på samma sätt som på händerna. Vi vill också visa att det faktiskt inte behövs skor för att kunna springa, det är mycket pengar i sportskovärlden, säger han.

Johan Bagge är själv elitlöpare på medeldistanser, men tävlar inte barfota.

– Det ligger långt borta. Men däremot använder jag det som komplement i min träning, exempelvis barfotaintervaller på gräs. Man stärker fötterna och det är lättare att få ett korrekt löpsteg, säger han.

 

Mussie Tesfemarime vann Barfotaloppet i Umeå i söndags. Här flankerad av Emnetu Araya och Assefa
Yimer. Samma dag anordnades Malmö barefoot run. De två arrangemangen är troligen de första svenska
loppen som springs barfota. FOTO: TORBJÖRN JOKOBSSON

 

Några kända barfotalöpare

• Den kanske mest kända barfotalöparen är etiopiern Abebe Bikila som utan skor vann OS-maran i Rom 1960. Han vann också 1964 men då med skor.
• En annan barfotastjärna var sydafikanskan Zola Budd som i mitten av 1980-talet vann terräng-VM två gånger. Hon satte också världsrekord på 5 000 meter.
• Kenyanen Christopher Koskei sprang till sig en silvermedalj på 3 000 meter hinder, barfota vid Göteborgs-VM 1995.
• Torbjörn Eriksson, svensk elitlöpare som bland annat tog SM-guld på 100 meter 1990, sprang flera stora lopp barfota. Bland annat VM-semifinalen 1995. 1999 satte han svenskt rekord på 200 meter.

 

Johan Bagges bästa tips till dig som vill börja springa barfota:

1. Börja gå barfota i vardagen sommartid.
2. Börja försiktigt med mjuka löpsteg och spring några 100 meter. Utöka sakta till 1 km och längre.
3. Satsa på att springa helt barfota, skippa ”barfotaskor” – då tvingas du ta det lugnt i början innan fötterna vant sig och skaderisken minskar.
4. Mjukt underlag som gräs eller sand är bekvämast. När du vant dig fungerar även astfalt bra.