– Ambitionen var ju att också bli en branschfest, inte bara ett gig i mängden. Vi ville också visa fram bredden, från stå-upp till musikhumor. Det tycker jag att det känns som om vi har lyckats med, säger Kajsa Jönsson, pressansvarig.

Initiativtagarna till festivalen, Johan Wester och Anders Jansson intog självaste Lunds Domkyrka tillsammans med hela Malmö Symfoniorkester under rubriken ”Musikhistoria med Itzhak Skenström och MSO”. Samme Johan Wester fick förstås också köra Kajans Vasalopp på Kino, bland annat.

Produktionsbolaget som ligger bakom bland annat Morgan Pålsson – Världsreporter och Hipp Hipp!, har tagit initiativ till festivalen. I år fick de med sig tunga sponsorer, i sin strävan att få kultur att tas på allvar inom regional utveckling och innovation.

– Visst förknippas Lund med universitet och forskning, men vi ligger också långt framme när det gäller humor. Kultur är en jätteviktig del av samhällsinnovationen. Det här är vårt sätt att göra någonting för staden. Johan och Anders jobbar gratis den här helgen. Vi räknar inte humorfestivalen som ett kommersiellt projekt inom vårt företag, säger Kajsa Jönsson.

Många av framträdandena på humorfestivalen anknyter till rasism, från Shazia Mirza och Nisti Sterks Kurdi-paki-lundi-stan till Marika Carlssons ”En negers uppväxt”.

– När vi på Anagram besökte komedifestivalen i Edinburgh nyligen, precis efter att det hemska hade hänt i Norge, var det många som tog upp det i sina framträdanden. Att skämta kan vara ett sätt att bearbeta. Det kanske är så att det finns en trend för politisk satir.

Marika Carlsson, numera bosatt i huvudstaden, var en av skånekomikerna som fick återvända hem till Lund. Hennes show ”En negers uppväxt” hade omarbetats något för festivalen.

– Det känns jätteroligt. Särskilt som jag växte upp i Lund och det handlar en hel del om staden.

Marikas väg till stand-up har inte varit spikrak. Efter ett antal år som undersköterska kände hon att taket var nått och hon slutade för att läsa teologi vid Lunds Universitet. Efter teaterskola i Göteborg fick hon förslaget att gå en stå-upp kurs på Dramatiska Institutet.

– För mig var det kursen från helvetet. Jag fattade inte riktigt det här med stå-upp och ställde mig och berättade vad jag tyckte var roliga anekdoter från min barndom. Adde Malmberg var en av kursledarna och stod och ropade: ”Dej ej ente riolet, Marika! Dej ej barua du å dina kåmpisar såmm tyckkår dej ej riolet!”. Till slut kom jag till en bit där jag berättade om hur jag ville vara som Lilli och Sussie när jag var liten. ”Men, dej va riolet, Marika!”, utbrast Adde, äntligen, minns Marika.

Och på den vägen är det. I slutet av kursen fick deltagarna göra en fyraminuters stå-upp var på Norra Brunn, komikernas ”Dramaten”.

– Det var något av det häftigaste jag har gjort.

”En negers uppväxt” bygger mycket på de första försöken. Lilli och Sussie hänger fortfarande med. Men det kan vara kontroversiellt att skämta om rasism. Marika blev anmäld till JK för hets mot folkgrupp, för att hon använt ordet ”neger” i titeln på sin föreställning, men friades av reklamombudsmannen i våras.

– Jag var helt knäckt när det hände och fick fruktansvärt elaka mejl från folk jag inte känner. Men det är viktigt att kunna skämta om det som är svårt.

Själv är Marika adopterad och har växt upp som helsvensk. Den tysta rasismen beskriver hon själv som den mest obehagliga. När tågvärden kollar hennes legitimation och ingen annans. Att hon hela tiden måste bevisa att hon förstår, att hon kan och att hon duger. Hon upprörs över att svenskar inte accepterar en dialekt från Rosengård på samma sätt som en dialekt från Österlen.

– Rasismen i Sverige är mycket värre nu än när jag växte upp. Det är klart att det bränner till när jag står där på scen och själv är färgad.

Humorfestivalen hade som alla stora festivaler också ett fringe-event.

Det var serietecknarna Henri Gyllander och Robert Pettersson som passade på att göra utställning av antologin Serier mot Rasism, i fönstren på Södra Esplanaden – kreativ studio och galleri.

Tillsammans med kurskompisarna Sofia Lindh och Emelie Stigwan, även de elever på Serieskolan i Malmö, upprördes de av Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen i höstas och kände att det var dags att göra något konkret för att ta ställning. Efter Muhammed-karikatyrerna har serier och teckningar fått en ny status som ett av satirens skarpaste vapen. Och den svenska seriekonstens tungviktare, från Joakim Pirinen till Sandra Granér, har ställt sina bilder till förfogande. Det är långt ifrån bara en humorbok. Många av serierna innehåller blodigt allvarlig satir, där skrattet känns väldigt långt borta.

– Rasismen har höjt sitt huvud och i vissa avseenden blivit mainstream.

För mig är det här grundläggande. Jag upplever att vi alla har ett moraliskt ansvar för att motarbeta den”, säger Henri Gyllander.

Boken är inte gjord med några seriösa ambitioner att försöka omvända någon. Att beskriva rasister som outbildade idioter är ett enkelt sätt att ta lätta poäng. Men i arbetet med boken har författarna insett hur subjektiv rasism kan vara.

– Vi har lärt oss ganska mycket om islamofobi under arbetet med boken.

Att det finns folk som verkligen tror att det existerar en utstuderad konspiration att ta över Skandinavien och göra det muslimskt.

Överskottet från boken ska gå till nätverket Ingen människa är illegal.

– Om man gör ett sådant här projekt och drar vinning av det själv blirdet helt fel. Vi ville att pengarna skulle gå till papperslösa. De är på många sätt rasismens största offer.