Förra året hade Tunisien en rekordhög arbetslöshet på hela 14 procent. Nästan hälften av landets 10 miljoner invånare är under 25 år gamla, och de som drabbats värst av arbetslösheten är de unga universitetsutbildade som utgör nästan en fjärdedel av de arbetslösa. Många av dessa unga hoppades att ”Jasminerevolutionen”, som tvingade den förra presidenten Ben Ali att fly till Saudiarabien den 14 januari, skulle leda till en snabb tillväxt och nya arbetstillfällen.

I spåren av revolutionen drabbades landets turistindustri mycket hårt, en sektor som sysselsätter närmare en halv miljon människor. Inkomsterna från turismen mer än halverades efter revolutionen.

Enligt den tunisiska centralbanken har landet förlorat mer än motsvarande 14 miljarder kronor i intäkter från turism och handel, främst på grund av oroligheterna i grannlandet Libyen.

Kritiker köper dock inte argumentet att minskad turism och handel är de främsta orsakerna till varför interrimregeringen med premiärminister Beji Caid Essebsi i spetsen inte har lyckats genomföra utlovade reformer.

– Det stora problemet är korruptionen inom den gamla regimen och deras misslyckande med att skapa arbeten och ekonomisk tillväxt, säger den 30-årige läkaren Abdullah Naybet.

Rabii Kalboussi, 23, menar att Ben Alis regim gjorde landet beroende av turismen, medan man underlät att satsa på andra sektorer.

– Jag anser att Tunisien skulle ha stor potential om bara övergångsregeringen skulle satsa på att utveckla sektorer som jordbruk, eftersom det finns mycket resurser i landet.

Enligt en ny opinionsundersökning från Applied social sciences forum minskade den andel av befolkningen som ser positivt på framtiden från 32 procent i april till 24 procent i augusti.

Uteblivna politiska reformer, brist på social utveckling och en uppfattning om att Ben Alis anhängare är på väg att iscensätta en kontrarevolution har på senare tid utlöst en våg av strejker och protester i Tunis och kringliggande städer.

Många tunisier menar att den tv-sända rättegången mot Egyptens förra president Hosni Mubarak och hans söner, samtidigt som Ben Ali och hans hustru Leila Trabelsi i en snabb rättegång blivit dömda i sin frånvaro, är ett tecken på den fortsatta korruptionen i samhället.

Kritiker ifrågasätter hur oberoende landets rättsväsende är, efter att den förre presidentrådgivaren Saida Agrebi lyckats fly ur landet samtidigt som den tidigare justitieministern Bechir Tekkari samt transportministern Abderrahim Zouari släppts fria.

– Rättegången mot Ben Ali var ett stycke teater. Det var som en medicin till folket för att lugna situationen. Personligen skulle jag inte kalla det som skedde i Tunisien för en revolution, det var endast en rad gatuprotester som ledde till att Ben Ali och hans familj tvingades lämna landet, säger Rabii Kalboussi.

Misstron mot utvecklingen i landet kan även avläsas i det faktum att få ännu har låtit registrera sig inför det parlamentsval som ska hållas 23 oktober.

– De flesta unga tunisier är ointresserade av det politiska spelet och befarar att de nuvarande politikerna fortfarande har kopplingar till den förra regimen, vilket leder till att många väljer att inte registrera sig inför valet, säger Myriam Ben Ghazi, 21.

Samtidigt menar Abdullah Naybet att det är viktigt att kampen för att förändra det tunisiska samhället går vidare.

– Denna generation kommer fortsätta kämpa för revolutionens sak, men det är den kommande generationen som får skörda framgångarna, säger han.