Den mytomspunna hackaren, det som på geekspråk snarare kallas crackare, har blivit en levande figur som tar plats i samhällets olika berättelser. I deckare används de som nästan övernaturliga problemlösare, nyheterna rapporterar om deras största intrång och datasäkerhetsfirmor använder dem i rapporter för att sälja sina produkter. Men vilka är de och hur bär de sig åt? Det har Daniel Goldberg och Linus Larsson försökt ge en bild av i sin bok Svenska hackare.

Det är ingen enkel uppgift de har gett sig på. Ämnet gör det lätt att antingen förlora sig i tekniska detaljer eller gå bort sig i spekulativ deckarskildring. Men Goldberg/Larsson har skrivit en spännande historia med pedagogisk klarhet. Inte minst historieskrivningen och nätets och hackningens framväxt är en fröjd att läsa.

I boken får vi följa en rad mytomspunna dataintrång och ju längre jag läser, desto mer känner jag behovet av att byta mina lösenord, städa upp i min kommunikation och kryptera hårddisken. Mest smärtsamt är att läsa om de återkommande intrången på Aftonbladets servrar där okända personer haft tillgång till brevväxlingar med skyddade källor.

En återkommande länk mellan dataintrången som skildras här är Tor, The onion router, ett verktyg för att surfa anonymt på internet. Vid intrång skyddar det brottslig verksamhet genom att göra det omöjligt att spåra ursprungsdatorn, men nätverket används också flitigt av dissidenter som behöver internet för fri information.

Denna ambivalens är bärande för hela vårt förhållande till internet och den gäller också hackandet. Dataintrång är visserligen ett brott, men så sent som efter de norska terrordåden hjälpte hackare till med att leta fram och knäcka Anders Behring Breiviks internettrafik. Ett annat exempel är aktivister som gör intrång hos högerextrema grupper.

Svenska hackare är en underhållande och faktaspäckad påminnelse om hackarens roll i vårt sårbara samhälle.