Den lika omåttligt populära som av kritikerna avskydda pulplitteraturen – amerikanska novellmagasin i formatet 175 x 200 millimeter, som hade sin storhetstid under 1930-talet och innehöll korta berättelser och följetonger om allt från kriminalgåtor till fantasy – var inte bara slaskunderhållning utan också ett frö till ett inte oansenligt antal litterära talanger. Författare som Edgar Rice Burroughs, Raymond Chandler, Isaac Asimov och Ray Bradbury började här. Fantasyförfattaren Robert E Howard, upphovsman till bland mycket annat antihjälten Conan, fick hela sin litterära produktion tryckt i pulpmagasinen, från 1925 fram till sin död 1936.

Efter att ha publicerat en mängd noveller om sport, skräck och historiska äventyr uppfann Howard Conan barbaren och i december 1932 publicerades det första äventyret, The phoenix on the sword – en rewrite av en annan av Howards äventyrshistorier där slagskämpen Kull hade huvudrollen – i det kända magasinet Weird Tales. Howards brevkompis skräckmästaren HP Lovecraft medverkade för övrigt i samma tidning.

Muskelknippet beskrivs poetiskt i novellen: 

Hither came Conan, the Cimmerian, black-haired, sullen-eyed, sword in hand, a thief, a reaver, a slayer, with gigantic melancholies and gigantic mirth, to tread the jeweled thrones of the Earth under his sandalled feet.

Howard har hyllats för sitt berättande ända in i våra dagar och ovanstående text kontrasterar skarpt mot den Conan vi möter efter kommersiell bearbetning, oavsett media. Men relationen till originalet spelar sällan roll. Oavsett verkshöjd hos alla adaptioner fortsätter karaktären fängsla all världens Ulf Brunnbergar, modell yngre; Conans främsta publik är pojkar/män i åldrarna 17–34.

Det krävs inte mycket fantasi för att se Conan som en ventil för Howards egna, oförlösta brister under barndom och vuxen ålder. Fantasyexperten John-Henri Holmberg beskriver i boken Fantasy. Fantasylitteraturens historia, motiv och författare (1995) hur lille Howard sällan gick ut av rädsla för att få stryk av större killar, varpå han började träna för att kunna sätta sig emot sina mobbare. Han blev muskulös vid 13 års ålder och tränade boxning resten av livet.

På motsvarande sätt skulle Conans framgångar hos kvinnor kunna spegla Howards egna problem. Holmberg igen: ”Det är alltid vanskligt att psykoanalysera försvarslösa avlidna författare, men kanske är det inte alldeles orimligt att misstänka att Howard i Conan diktade en gestalt han själv gärna skulle ha velat vara lik. Där Howard växt upp som en spenslig, boksynt, pennaliserad pojke i en familj med en självupptagen och tyrannisk far och en dominant mor växte istället Conan upp föräldralös, blev en jätte bland män och kunde både hämnas sina föräldrar och lägga minnet av dem bakom sig sedan han utkrävt sitt straff av dem som dödat hans familj och gjort honom själv till fånge. Där Howard livet igenom hade svårigheter i relationerna till det motsatta könet omgavs Conan av undersköna och ständigt villiga kvinnor.”

Howard skrev 22 färdiga och 4 ofullbordade berättelser om Conan. I dag finns hundratals böcker om cimmerierns äventyr, från pastischer till fristående fortsättningar. Redan 1995 kallade Holmberg vurmen för ”en störtflod”. Filmer, spel, böcker och leksaker av alla slag svämmar över marknaden, inte minst efter Arnold Schwarzeneggers kultförklarade Conan-tolkningar i filmerna Conan the barbarian och Conan the destroyer (1982 respektive 1984). Sedan 1970 har Conan en egen serietidning och sedan 2008 spelas onlinespelet Age of Conan av miljoner spelare på nätet.

Och nu är det alltså dags igen när den ädle barbaren är tillbaka på vita duken, denna gång i Jason Momoas skepnad. Den nya filmen är dessutom bara början på en revival för allsköns spinoffprodukter. Muskelknippet Conan ska förädlas ”för en stor framtida världspotential”, hoppas den svenske producenten Fredrik Malmberg, vars företag äger rättigheterna till namnet.

Är Conans återkomst ett tecken på fantasilöshet? Filmkris? Ett behov av starka hjältar i tider av kris, nu som under 30-talsdepressionen? Nej, förklaringen är enklare än så: kombinationen muskler, pojkäventyr och lättklädda kvinnor verkar vara en outsinlig kassako. Vårt behov av Conanfigurer är omättligt.

Den aktuella filmens kvalitet då? Den påstås vara trogen Howards ”mytologi och psykologi” – och jodå, trailern utlovar mängder av svärdstrider, amasoner, monster och muskler under den hyboriska solen. Men kanske inte så mycket av Robert E Howards litterära kvaliteter.