Det är den nystartade gruppen, Södra community-teatern som håller i trådarna och tillsammans med offer för tortyren i Chile under revolutionen 1973, försöker man berätta och förstå.

Det gör man bäst genom dans, och teater. För själva idén springer ur att en grupp människor som fängslades och tvingades leva under miserabla förhållanden möttes genom dansen; de bearbetade det trauma de höll på att gå igenom med hjälp av Tangon. Dansen blev ett samtal, ett sätt att minnas, en väg att hitta nya ord, eller helt andra språk för att kunna beskriva det obeskrivliga. Och det är väl precis så det ska vara.

I Malmö håller Södra community-teatern på att arbeta med diverse workshops för att få berättelsen att flyta fram. Den ska röra sig i tre delar, över tre generationer kvinnor som kommit till Sverige, till Malmö, från Chile.

Den första generationens historia är den om tortyren upplevd i första hand, den andra om de som kom hit som barn och den tredje om de som föddes här, fast med berättelsen ständigt närvarande, fast latent, som en familjehemlighet eller ett snart bleknande minne.

Gruppen talar om att bryta tabut, att bryta tystnaden, att hjälpa de drabbade att träda fram.

Att få dem att tala, eller åtminstone att dansa.

För det är just det som är community-teaterns kärna, att plocka fram det som finns mitt ibland oss och synliggöra det på en teaterscen.

Föreställningens regissör, journalisten och teatermannen Jonas Jarl, beskriver verksamheten som något som bryter av från den institutionella teatern där han menar att de ständigt berättar något som ligger alltför långt bort, för en publik som förväntas att passivt låta sig underhållas av ämnen som egentligen kanske inte rör dem.

– I arbetet med community-teatern är det annorlunda. Här är vi en professionell kärna som arbetar med amatörer som har något att säga, vi hjälper dem att säga det. Resultatet är en blandning av vår expertis och deras historier.

Så berättelsen ska frambesvärjas av workshops, genom dans och genom samtal. Det hela ska sedan flyta ihop i ett manus skrivet av författaren och förra Ung Vänster-ledaren America Vera-Zavala, som själv har Chilenska rötter.

– Manuset kommer att spänna upp den dramaturgiska båge som föreställningen trots allt behöver, säger Jonas Jarl. Men vi kommer att förhålla oss ganska fritt till texten, ännu en av fördelarna med att arbeta med amatörer. Vi kan skapa under tiden, det är en lång process, vi lägger till och tar bort efter behov och förmåga.

Men vad är då community-teater? Jo, enligt Jonas Jarl är det ett sätt att bygga broar mellan alla de öar som finns i samhället, att lyfta fram historier från människor som faktiskt lever och verkar i staden. Och kanske förhoppningsvis även att få dem att stiga upp på scenen och berätta själva, i den mån det är möjligt. Nyckeln är att det ska berättas av dem som har något att berätta.

– Man kan tänka sig en föreställning om vem som helst. Just nu arbetar vi med den Chilenska ö som finns i Malmö och vars historier sällan visas för en publik. Men man kan även tänka sig en föreställning om den Somaliska befolkningen vid Sevedsplan, eller att människor med handikapp, som till exempel blindhet, berättar om sina liv genom rörelse på teaterscenen.

Det krävs en lång process, och många inblandade. I Malmö arbetar man med en musiker som även han skapar i takt med att historien växer fram. Och en koreograf som jobbar med att sätta en personlig prägel på Tangon och kanske framförallt med att få deltagarna att röra på sig, att få dem att förstå vilket kraftfullt instrument kroppen kan vara om den används på rätt sätt som ett uttrycksmedel.

Berättelserna är starka och repetitionerna är ofta mycket krävande eftersom de flesta inblandade har en relation till revolutionen. Man får ofta bryta i tårar för att samla ihop sig innan man jobbar vidare, överens om att det som sägs måste sägas.

Premiär blir det alltså först i september och resan dit är lång. Under tiden växer en stark historia fram som kommer att ta plats i Malmös nya teaterliv. Och gruppen blir mer sammansvetsad, de kommer att jobba vidare. Idéer finns det gott om och Malmö är en stad som kryllar av små öar som behöver sammankopplas med hållbara broar.