Tro, natur och andlighet
En pilgrimsvandring är inte bara en fysisk resa till en helig plats. Det är även – eller kanske till och med primärt – en andlig resa, där vandrarna har tid att tänka klart tankar som annars avbryts.
År 813 upptäcktes en grav i Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. Graven, som anses tillhöra Jesus apostel Jakob den äldre, blev snabbt en populär vallfärdsplats och i dag ligger staden trea i pilgrimsstatistiken, efter Jerusalem och Rom. Kvarlevorna efter Jakob finns i ett silverskrin i katedralen, som är byggd ovanpå den gamla graven.
Jonas Bodin, diakon i Hökhuvuds pastorat, Östhammars kommun, har just besökt den heliga platsen under sin första längre pilgrimsfärd. Under förra veckan nådde han och hans tolv damer stora pilgrimsgrupp sitt mål.
De är långt ifrån ensamma om att göra vandringen. Förutom mer kända svenskar som Heliga Birgitta och Agneta Sjödin har bland andra författaren Paulo Coelho skrivit om sin vandring i romanen Pilgrimsresan och för varje år stiger antalet pilgrimer. Förra året gick runt 250 000 personer pilgrimsleden och under de senaste tio åren har andelen svenskar ökat markant.
– Det var populärt att vallfärda till och med reformationen, då det dog ut i Sverige. Sedan fick det ett återsving i slutet av 1900-talet och i dag är det en stark rörelse, säger Jonas Bodin.
Han förklarar att alla som vandrar inte har en religiös tro – många går längs leden för naturupplevelsens skull – men att vandringen ändå kan vara en andlig resa. Om än en väldigt tillrättalagd resa.
– Det var på vägen till Santiago de Compostela den första turisttraditionen föddes. Eftersom det kom pilgrimer redan på 800-talet behövdes det härbärgen och i dag finns det många övernattningsställen. Man kan även hyra häst och cykel om man vill, säger Jonas Bodin, som landade på Arlanda flygplats med hela sitt ressällskap i lördags.
Rutinerna under pilgrimsfärden såg enligt Jonas Bodin likadana ut varje dag, med uppstigning runt klockan sex, kort vandring och morgonbön. Därefter följde ungefär en timmes vandring, en paus på runt tio minuter, ytterligare en timmes vandring, paus, och så höll de på tills de var framme i nästa stad, dock med ett längre avbräck för frukost. Totalt har gruppen vandrat elva mil på sex dagar. Men det går även att starta längre från målet och alltså göra en längre pilgrimsfärd. Minimum för den som vill ha diplom är dock tio mil.
– Vissa sträckor går man under tystnad och på andra talar man. Vandringen handlar mycket om att gå till sig själv. Man hinner tänka klart de tankar man avbryts i när man är hemma, säger Jonas Bodin.
Efter varje paus får alla vandrare ett så kallat ”medord” som är ett kort Bibelord – exempelvis ”Följ mig” eller ”Bekymra er inte” – att fundera över. Medordet kan även vara en kortare bön.
– Hela leden andas andlighet, säger Jonas Bodin.
<h2>Pilgrimsresan till Santiago de Compostela är den första i sitt slag som anordnas av Hökhuvuds pastorat.</h2>
