Idén kan tyckas bra. Ett starkt varumärke tecknat av en skicklig serietecknare. Succén borde vara given och säkert uppskattade Norrländska Socialdemokratens läsare - de flesta rutorna publicerades där under förra året - de korta och fyndiga serierna som faktiskt lockar till en del skratt. Problemet är att alla striparna är fristående vilket gör att serierna passar just som följetång i en dagstidning. Som sträckläsning - albumet är endast 48 sidor vilket lockar till just det - känns det mest som ett hopplock rutor som har tvingats ihop. Någon röd tråd, utom att berättelserna utspelar sig i just Pajala, finns inte. Matti och Niilas upplevelser varvas med andra Pajalabors bastubad, hjortronplockning och machokultur utan att man förstår varför de presenteras i just den ordning de gör eller hur de är relaterade till varandra.

Alltså, Matti och Niila passar i bok och film, och säkert som följetång i Norrländska Socialdemokraten också, men i serievärlden klarar de ännu inte att stå på egna ben.