– Amnesty har spelat en central roll i frigivningen av samvetsfångar i våra länder. Jag är själv en av dem som blivit frigiven efter Amnestys påtryckningar, sade den argentinska människorättsaktivisten Adolfo Pérez Esquivel under helgens 50-årsjubileum för Amnesty international.

Pérez Esquivel hölls fången och utsattes för tortyr av militärregimen i Argentina under 14 månader 1977–78. Två år senare fick han Nobels fredspris.

Under diktaturerna i Latinamerika på 1970- och 1980-talet genomförde Amnesty kampanjer för att uppmärksamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Organisationen var först ut att skicka en delegation till Argentina för att granska människorättssituationen i landet och undersöka rapporter om olagliga gripanden, tortyr och försvinnanden under diktaturen (1976–1983).

Efter Augusto Pinochets militärkupp i Chile 1973 stod Amnesty för en ihärdig granskning av regimen. Den uruguayanska militärdiktaturen (1973–1985) undgick inte heller Amnestys fördömanden.

Under militärregimen i Brasilien (1964–1985) spelade organisationen också en viktig roll. I ett internationellt upprop krävde Amnesty att Luiz Basilio Rossi, universitetsprofessor i São Paulo, skulle friges. De brasilianska myndigheterna tog emot tusentals brev från hela världen till stöd för Rossi.

– 5, säger Luiz Basilio Rossi i dag.

Rossi släpptes några månader senare och i samarbete med den katolska kyrkan lyckades Amnesty hjälpa professorn och hans familj ut ur landet.

Amnesty började som ett upprop från den brittiske advokaten Peter Benenson i maj 1961 för att stödja världens ”glömda fångar”. Han skrev en artikel som publicerades i tidningen the London observer för att uppmärksamma att människor fängslades på grund av sina politiska åsikter. Han krävde att sex fångar skulle släppas fria eller få en rättvis rättegång. Artikeln fick stor uppmärksamhet över hela världen.

Representanter från Belgien, Frankrike, Tyskland, Irland, Schweiz, Storbritannien och USA möttes i juli samma år och beslutade att grunda en organisation till försvar för yttrande- och religionsfriheten.

I december 1961 tändes det första ljuset – som blev en symbol för Amnesty international – till stöd för alla samvetsfångar i världen, i kyrkan St Martin-in-the-Field i London. År 1970 hade Amnesty växt till ett nätverk av 850 grupper i 27 länder och 1977 tilldelades organisationen Nobels fredspris.

I dag är Amnesty en global rörelse med fler än tre miljoner medlemmar i 150 länder. Amnestys kampanjer har vidgats och verksamheten behandlar i dag frågor om rättigheter för ursprungsbefolkningar, våld mot kvinnor, dödsstraff, förhållanden på fängelser, polisbrutalitet, tortyr och vapenkontroll.