Fabriken med tredubblade löner och värdiga arbetsförhållanden
För två år sedan beslutade det amerikanska företaget Knights apparel att satsa på en annorlunda textilfabrik i Dominikanska republiken. Arbetarna på fabriken, som producerar klädmärket Alta gracia, får inte bara löner som går att leva på utan har dessutom hyggliga arbetsförhållanden och är garanterade rätten att organisera sig fackligt.
Knights apparel inledde 2009 ett samarbete med den USA-baserade organisationen Worker rights consortium, WRC. Tillsammans satte de upp riktlinjer för att se till att förhållandena i fabriken skulle vara betydligt bättre än i många av de ”sweatshop-fabriker” där liknande kläder produceras.
WRC genomförde en egen granskning för att ta reda på hur mycket en arbetare behövde tjäna för att kunna leva ett hyggligt liv i Dominikanska republiken. Slutsatsen var att det krävdes en lön på motsvarande drygt 3 100 kronor i månaden, ett krav som Knights apparel gick med på. I dag tjänar alla fabriksarbetare hos Alta gracia 3 350 kronor – mer än tre gånger mer än minimilönen i landet som ligger på 940 kronor i månaden.
I samråd med facket har arbetsgivaren också kommit överens om rimliga arbetstider samt en halvtimmeslång fikarast och en timmes lunchrast varje dag.
Sedan dess har Alta gracias kläder varit försedda med etiketter där fabrikens anställda intygar att lönen och arbetsförhållandena är bra. Klädmärket är numera tillgängligt på över 350 universitetscampus i USA. Kläderna är dyrare än många av de billigaste märkena, men samtidigt billigare än de stora sportmärkeskläderna.
– För tio år sedan genomförde amerikanska studenter protester för att förmå deras universitet att samarbeta med WRC, säger Teresa Cheng från amerikanska United students against sweatshops, USAS.
– Tack vare Alta gracia har vi på USAS för första gången kunnat ge vårt stöd till en fabrik – det är den enda fabriken som lever upp till våra krav.
Fabriksarbetaren och den fackliga representanten Maritza Vargas berättar att hennes liv förändrades i grunden efter att hon anställdes vid Alta gracia.
– Tidigare arbetade jag långt borta och kunde inte ha barnen hos mig. Jag hade knappt råd med mat och hade bara råd att låta ett av barnen gå i skolan. Nu bor alla barn hos mig och jag har råd med deras utbildning. Det gäller inte bara mig utan alla arbetare här på Alta gracia.
I Dominikanska republiken är det vanligt att arbetare som försöker organisera sig får sparken, berättar Maritza Vargas. Men Alta Gracia har påverkat fackföreningsrörelsen i landet.
– Det har tänt ett hopp hos alla andra fackförbund att de också ska kunna uppnå målsättningarna om löner som går att leva på och värdiga arbetsförhållanden.
