Jag hoppas att få se Tunisien utvecklas till ett fredligt, fritt och demokratiskt land där varje tunisier lever ett värdigt liv. Varje tunisier ska kunna känna sig fri, säger Lina Ben Mhenni. I flera år har Lina Ben Mhenni, universitetslärare i lingvistik, bloggat om Ben Ali-regimens brott mot mänskliga rättigheter och den begränsade friheten. När protesterna bröt ut i december förra året, tog hon sig ut på gatorna utrustad med en kamera, för att informera omvärlden om läget i landet via sin blogg A Tunisian Girl. Hon har nyligen belönats med Deutsche Welles prestigefyllda bloggpris för sina insatser.

– Jag tyckte inte att medierna gjorde sitt jobb och ville visa vad som pågick i mitt land. Jag var inte rädd. Min enda rädsla var att jag skulle tvingas leva resten av livet i en diktatur, säger hon.

Nu, tre månader efter att Tunisiens före detta president Zine Albidine Ben Ali hade avgått, vilar hans skugga fortfarande över landet. Enligt Lina är situationen i Tunisien spänd. De strukturer som hade byggts upp under Ben Alis tid vid makten, ofta med syftet att befästa hans position, finns fortfarande kvar. Lagar måste skrivas om och nyckelpersoner bytas ut innan man kan lägga grunden för en demokrati.

– Situationen i Tunisien är oklar just nu. Det är normalt i ett land som precis har varit med om en spontan revolution. Vi gjorde inget för att förbereda en alternativ regering och det blir rätt rörigt. Men det är också frustrerande.

Till omvärldens förvåning blev inte Ben Alis avgång slutet på protesterna. Istället blev det startskottet för en dragkamp mellan demonstranterna och regeringen. Efter att den före detta presidenten hade lämnat landet bildade hans premiärminister Mohammed Ghannouchi en interimregering som inkluderade en del representanter för oppositionen men också flera medlemmar ur det gamla gardet, berättar Lina, och för henne var det oacceptabelt för demonstranterna att medlemmar ur Ben Alis parti RCD skulle fortfarande sitta vid makten. De fortsatta protesterna tvingade fram Gannouchis avgång. Kort senare bannlyste man RCD och upplöste den hemliga polisen som anklagats för att ha trakasserat och förföljt politiska aktivister.

Trots dessa eftergifter menar Lina Ben Mhenni att förtroendet för den politiska ledningen fortfarande är svagt. Dessutom upplevs den politiska situationen som förvirrad.

– Det finns en uppsjö av nya politiska partier som vi vet mycket lite om. Jag ser också att gamla ledare fortfarande slåss för att få behålla sina maktpositioner. De ändrar sitt budskap varje dag bara för att få fler anhängare och de försöker manipulera befolkningen med lögner. De glömmer att det är ungdomarna som har drivit revolutionen.

Enligt henne är det viktigt att inkludera ungdomar i uppbygganden av det nya Tunisien. Hon berättar att många unga demonstranter och internetaktivister känner en oro över att revolutionen ska glida dem ur händerna.

– Vi försöker utöva påtryckningar när dåliga beslut tas, men det är inte tillräckligt. Politiker har mer erfarenhet och utnyttjar situationen. De försöker kontrollera landets öde utan att bry sig om de ungas krav och åsikter.

Trots att hon själv är en inflytelserik bloggare hyser Lina Ben Mhenni ingen övertro på de sociala mediers makt.

– Det är de som hade offrat sina liv som ligger bakom revolutionen. Människor som tog sig ut på gatorna under eldgivning och tårgas ligger bakom Ben Alis avgång. Sociala medier vara bara ett verktyg som underlättade uppgiften.

Enligt Lina borde istället de traditionella medierna ta sitt ansvar och anta en mer samhällskritisk roll. En av revolutionens triumfer anses vara uppluckringen censuren som tidigare stoppat all form av regimkritik i Tunisien. Texter granskades innan de publicerades, webbsidor som kritiserade regeringen blockerades, regimkritiska journalister fängslades och internetcensuren ansågs vara en av de strängaste i världen.

Trots att man efter Ben Alis avgång hade gett mer utrymme åt den forna oppositionen, är Lina noga med att påpeka medierna fortfarande inte är helt fria.

– Problemet är att journalister fortfarande inte är vana vid att arbeta fritt. De fortsätter att censurera sig själva. Många medier kontrolleras än i dag av anti-oppositionella krafter. Det finns ingen demokrati utan fri press.

Just nu väntar man på valet till en konstituerande församling som ska hållas i slutet av juli. Då ska medborgarna välja delegater som har till uppgift att anta en ny grundlag samt förbereda allmänna val till ett nytt parlament och en president. Något datum för de allmänna valen har ännu inte satts.

Lina ser risker med den utdragna processen. Enligt henne var ett av revolutionens viktigaste mål att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för medborgarna. Muhammad Bouzazizi, 26-åringen som utlöste protestvågen i Tunisien genom att tända eld på sig själv, gjorde det bland annat i protest mot arbetslösheten.

– Många tappar hoppet. För ungdomarna är allt likadant som innan revolutionen. Som bevis för det kan man se den illegala invandringen av unga tunisier till Italien. De riskerar sina liv för att undkomma den stagnerade situationen i Tunisien.

Oavsett när valen äger rum, tror Lina att den största utmaningen blir att förändra tankesättet hos människor som har levt i en diktatur i över 50 år.

– Folk måste lära sig vad det innebär att ha frihet. Först då kan man välja politiker som inte bara är ute efter att gagna sig själva utan tänker på landets bästa.