Man kan tycka att det går trögt, och inte minst att det saknas en genomtänkt strategi för ökad kontroll över våra myndigheters datorsystem. Ändå finns det en hel del exempel på användning av fri programvara, framgångsrika exempel som ofta börjar i ett ekonomiskt resonemang och sedan leder till en situation med bättre kontroll över systemen.

När Premiepensionsmyndigheten, PPM, för några år sedan gick över till ett GNU/Linux-baserat system, fick det en hel del uppmärksamhet. I det fallet valde man inte GNU/Linux för att det är öppet, utan för att man fick betydligt bättre prestanda för pengarna genom att byta till en serverpark med Intel-processorer. Att det samtidigt blev en besparing i hårdvarukostnader var naturligtvis också ett argument för att genomföra bytet. Även om öppen kontra sluten källkod alltså egentligen inte ingick i kalkylen, fick man den ökade kontrollen på köpet. Dessutom blev det förstås ett utmärkt exempel inom förvaltningen på att det fungerar fint att bygga system på fri programvara, så bra att PPM därefter prioriterat fri programvara för fler system.

Ett annat uppmärksammat fall är Rikspolisstyrelsen. Där utredde man frågan, och kom fram till att alla nya system som utvecklades internt från och med 2007 skulle byggas på en plattform av fri programvara. Man valde GNU/Linux som operativsystem, MySQL som databashanterare och JBoss som applikationsserver. En avgjort intressant aspekt är att Rikspolisstyrelsen inte började med att enbart se till ekonomin. Den nya plattformen gav visserligen besparingar och förbättrade ROI (return of investment), men man hade även andra kriterier för sitt val. Framför allt talades det om att minska risken för inlåsningseffekter och att man ville införa öppna standarder. Sådant blir betydligt lättare om man använder sig av fri programvara. Vidare hade Rikspolisstyrelsen ambitionen att öka sin valfrihet och konkurrensen mellan framtida leverantörer. Även detta underlättas förstås om de delar av systemen man inte själv utvecklar och äger upphovsrätten till består av fri programvara.

Bland andra organisationer inom den statliga sektorn som tagit in fri programvara, främst GNU/Linux, i sina serverhallar finns SMHI och Statens fastighetsverk. På SMHI införde man 2006 en plattform med GNU/Linux och JBoss, och redan något år senare användes fri programvara för ungefär hälften av alla tillämpningar inom organisationen.

Även inom den kommunala sektorn har det så sakta börjat röra på sig. Motala och Eksjö var först med tydliga satsningar, där respektive kommuns system för skolornas datorstöd byttes ut till att helt bygga på fri programvara. Andra exempel på kommuner som börjat gå över till fri programvara är Jönköping, Hallsberg och Luleå. Värmdö, Österåker och Sundsvall har också gjort satsningar under de senaste åren, för att nu bara nämna några av de kommuner som börjat föra in fri programvara på olika nivåer i förvaltningen.

Vanligast är nog att gå över till OpenOffice som kontorsprogram. Till exempel genomförde Stockholms stad redan under 2006 ett pilotprojekt för att utreda en sådan övergång; den studien gav slutsatsen att ett byte skulle bli tämligen okomplicerat och dessutom snabbt leda till stora besparingar. Sedan har genomförandet dess värre låtit vänta på sig i Stockholms fall.

Det finns alltså framgångsrika exempel, men Sverige ligger ändå efter i utvecklingen. I stora delar av övriga Europa har man tänkt betydligt längre, och också hunnit införa policyer för att satsa på fri programvara. Här följer ett litet urval av de mer kända exemplen.

Den spanska regionen Extremadura beslöt 2002 att införa GNU/Linux som standardoperativsystem i sina skolor. För detta ändamål tog man även fram en skräddarsydd variant av Debians GNU/Linuxdistribution: gnuLinEx. Projektet har fått mycket uppmärksamhet och blivit påfallande framgångsrikt. 2006 kom så ett nytt beslut. Nu ska regionens hela administration gå över till fri programvara, med samma operativsystem som bas. Samtidigt stipulerades det att administrationen ska använda sig av ODF för sina dokument, med PDF som det andra tillåtna formatet.

Birmingham inledde under 2005 en studie, där man inom stadens egna system ska överföra 1 500 kontorsdatorer med tillhörande serverpark till att enbart använda sig av fri programvara. Även denna satsning bygger på GNU/Linux. Tanken är att studien sedan ska kunna utvärderas ekonomiskt, för att beräkna såväl kostnader för en övergång som de besparingar man hoppas att den ska medföra.

Staden Münchens övergång till GNU/Linux-baserade system för all administration fick avsevärd uppmärksamhet i samband med beslutet 2003. Övergången från Windows till GNU/Linux fördröjdes och verkar inte ha blivit särdeles smidig, men satsningen på fri programvara startade äntligen på allvar 2004. Man har börjat använda OpenOffice som kontorsprogram, och GNU/Linux-spridningen är igång. Det som framför allt verkar ta tid och resurser i anspråk är att man tydligen har använt sig av en hel del specialgjorda program som inte riktigt hade tagits med i beräkningen när beslutet kom. Dessa behöver nu antingen anpassas till den nya miljön eller ersättas av andra program för samma ändamål.

Det franska polisväsendet såg sina kostnader för kontorsdatorer skena, och bestämde sig av den anledningen för att gå över från Windows till GNU/Linux, närmare bestämt Ubuntu för skrivbordet. Efter ett par år har man nu omkring 7 000 arbetsplatser igång på denna plattform, och planerar att låta migreringen fortsätta med ytterligare 10 000, vilket kommer betyda att drygt 90 procent av arbetsplatserna använder Ubuntu. Användarna rapporteras vara mycket nöjda, eftersom de har fått en bättre anpassad och stabilare miljö.