Folkets bio Malmö och Africa flash presenterar just nu ett urval av festivalfilmer från Cinemafrica 2011, bland annat visas årets vinnare av Cinemafricas filmpris A screaming man i kväll och nästa onsdag kan man se Difficult love och Senegalese women and islam. En annan afrikansk film som är väl värd att se är den fransk-kongolesiska musikdokumentären Benda Bilili som hade premiär på Panora i fredags.

Bandet Staff Benda Bilili uppträdde i Pildammsparken i somras. I filmen får vi följa bandet under sex års tid, från 2004. Roger är tolv år i början av filmen och en man på 18 år som skaffat sig ett arbete som musiklärare, när filmen slutar. Hans lilla satonge räddar honom bokstavligt talat från livet på gatan.

De flesta av bandmedlemmarna har någon form av handikapp som gör att de inte kan gå, men deras handikapp är inget hinder. De tar sig runt på Kinshasas gator i sina sittcyklar. Det är fantastiskt att se deras resa från ett lokalt gatuband till världsartister med spelningar över hela världen. Trots att de flesta av dem spenderat meparten av sina nätter ute på gatan, på kartonger, har de aldrig förlorat hoppet om att en dag lyckas. Musiken handlar om deras aldrig sinande livsgnista trots alla motgångar som möter dem. Och de är stolta. ”Ingen kan döma ett gatubarns liv…”, sjunger de bland annat.

En mycket sevärd spelfilm är Tre av den tyske regissören Tom Tykwer som har premiär i kväll på Spegeln. Det är ett moget relationsdrama av bästa sorten – om flersamhet. Ramen är Hanna och Simons förhållande. De bor i Berlin och lever sina liv sida vid sida och ibland möts de men allt som oftast går de helt förbi varandra. Hanna jobbar som nyhetsuppläsare och Simon som konsttekniker. De inser efter 20 års förhållande att livet är begränsat – att tiden rinner ut. Simons mamma dör och själv får han testikelcancer. Båda, Sinom och Hanna, träffar i helt olika sammanhang den i nuet mycket närvarande Adam – och blir kära. Adam är okonventionell och fördomsfri – när Hanna eller Simon drabbas av tvivel och samvetskval – är hans svar att de är fria att gå – och att det inte finns några måsten.

Storyn har många bottnar, det är snyggt filmat, skådespelarna är fenomenala liksom karaktärerna och det är dessutom stundtals väldigt roligt – men det tar emot att kalla filmen komedi vilket man gör i marknadsföringen. Oavsett vad den kallas är Tre en film som måste ses.