Sverige vill ha levande skogar. Men miljöorganisationerna understryker att om svenskarna vill ha just detta behöver landet värna om de rester som finns kvar av gammal skog med höga naturvärden och fjällnära skog som är särskilt känslig. Skogsvårdslagen (SVL) ger uttryck för just det. Många miljöorganisationer påpekar dock att det visat sig att skogsvårdslagen inte tillämpas. Och att lagen är väldigt svag. Efter att Skogsstyrelsen för några veckor sedan gav en markägare tillstånd att avverka ett skyddsvärt tallurskogsområde på cirka 40 hektar i Änokdeltat, i Jokkmokks kommun, har debatten om skogsvårdslagen brytit ut.

Riksdagsledamoten Åsa Romson (MP) frågar sig vad det är för fel på svensk skogslagsstiftning. Hon är oroad över dess utveckling och uttrycker bland annat att myndigheterna inte har tillräckligt med ekonomiska resurser. Enligt skogsvårdslagen måste myndigheterna nämligen kompensera skogsägarna om de ger avslag på avverkningsansökan. Ett bidragande skäl anser hon också vara att det numera saknas gällande delmål eller etappmål för skydd av skogen. Detta säger hon bland annat kan bidra till att skyddsvärd, ovärderlig skog får tillstånd av Skogstyrelsen att avverkas.

– Inom skogsdiskussionen finns det en ökad oro vart det svenska skogsbruket är på väg. Det når inte upp till minimikraven. Vi och regeringen har olika syn på vad de ekologiska systemen är värda. Vad vill samhället ha ut? Man har nedvärderat den mångfald och rikedom som finns kvar, säger Åsa Romson i en interpellationsdebatt med landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C).

Landsbygdsministern svarar henne med att säga att Skogsstyrelsen måste göra avvägningar. Han frågar sig vad som är väsentligast: produktionen eller naturintresset? Han nämner att de ekonomiska resurserna är begränsade.

– Gällande frågan om skogsvårdslagen. Det är Skogsstyrelsen som är tillsynsmyndighet och därmed den som har ansvaret för att göra bedömningar i det enskilda fallet. Jag anser att lagen är tillräckligt tydligt formulerad, men inser att det kan finnas gränsdragningsproblem. Det är mycket svårt och knappast önskvärt att detaljreglera hur och när avverkningstillstånd ska ges. Det är Skogsstyrelsen som expertmyndighet som har att väga samman alla faktorer och förutsättningar i det enskilda ärendet, säger Eskil Erlandsson.

Åsa Romson blir inte lugnad av landsbygdsministerns svar och tror att regeringen inte kommer vidta några åtgärder.

– Man ser inget problem med att Skogsstyrelsen är enda tillsynsmyndigheten. De tycker uppenbarligen att man ska kunna skövla fjällnära skog med mycket höga naturvärden trots att detta förbjuds i paragrafen, men det finns ingen som kan klaga, säger hon.

Enligt Eskil Erlandsson presenterar regeringen en strategi i sin proposition för arbetet med långsiktigt skydd av skog och föreslår flera nya arbetsformer för att öka skyddet av värdefull skogsmark i Sverige. Det handlar bland annat om Kometprogrammet, ett program för markägarinitiativ till skydd av skogar med höga naturvärden. Erlandsson påstår att regeringen också möjliggjort en ökad användning av naturvårdsavtal genom att låta både länsstyrelser och Skogsstyrelsen teckna naturvårdsavtal på skogsmark. Ersättningsnivåerna har höjts och det finns numera möjlighet att teckna både långa och korta avtal. Med de olika nya verktygen och arbetssätten inom naturvården anser Eskil Erlandsson att det nu finns flera lösningar för att trygga naturvärdena, antingen genom frivilliga åtaganden i avtalsform eller genom områdesskydd.

Även Naturskyddsföreningen vill se ett förtydligande av skogvårdslagen, de pratar om vikten av sanktioner när inte lagen respekteras.

– Man gjorde lagen svag för att näringen skulle ta sitt ansvar. Markägarna riskerar ingen påföljd om de inte följer lagen. Vi har inte heller många instrument för ersättning till markägarna. Vem ska då betala? Det blir skattebetalarna som får betala, säger Karin Åström på Naturskyddsföreningen.

Hon anser att Skogstyrelsen måste sätta ned foten. Hotade arter bara ökar och ökar och hon anser att man är mer upprörd ute i världen över hur vi hanterar vårt världsarv än vad svenskarna själva är. Karin Åström nämner även att vi redan har avverkat 17 procent av våra markområden.

– Vi kan inte hugga mer, Skogen är inte så ung. Det som är borta är borta för evigt. Det är omvandlat till produktionsyta. Det tar 70-80 år för en tall att växa upp och för riktigt bra skog tar det cirka 150 år. Tänk på allt djurliv, alla örnbon och insekter, säger hon.

Monika Stridsman, generaldirektör på Skogstyrelsen, håller inte med Karin Åström. Hon nämner att Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, hela tiden mäter skogen och hon påpekar att det finns en hel del skog kvar att avverka. Monika Stridsman berättar även att sektorsmålen ska bli klara i år, det vill säga hur naturhänsynen ska se ut framöver. Hon bekräftar även att Skogsstyrelsen har fått i uppgift att öka tydligheten kring lagen.

– Men lagen är inte så svag idag. Skogsbruket tar ett stort ansvar men vi har fått mildare vintrar så skogsbruket måste ta ett stort ansvar för att få mindre skador. Varje distrikt ska nu ta ett antal miljöbeslut och utifrån de kan vi få en bättre praxis, säger Monika Stridsman.

Hon går även in på hur oenhetlig skogens verksamhet är, att skogen ägs av olika markägare. Hon berättar att vissa har sin mark som komplement till jordbruket medan andra har det till exempel för jakt eller för att bygga på. Skogsstyrelsen får in cirka 70. 000 anmälningar per år gällande avverkning av skog. Tio procent av dessa fältbesöker skogsvårdsstyrelsen. Monika Stridsman nämner att markägarna har frihet under ansvar gällande sitt förhållande till skogen.

Miljöförbundet Jordens vänner påpekar att en ekologisk utarmning nu pågår och har pågått under lång tid i våra svenska skogar.

– Man ska ta lika stor hänsyn till ekonomin som till ekologin. Dessa två ska ha lika stor tyngd. Skogsbruket tycker att de tillämpar det, säger Carl-Gustav Lundgren på Miljöförbundet Jordens vänner.

Han pratar om att det handlar om att bruka utan att förbruka och betonar att systemfelet ligger i karlhygget.

– Vi markbereder och planterar giftindränkta plantor. Så karlhugger vi sedan skogen. Man kan plockhugga skogen, ta vart fjärde träd. Markägarna skulle kunna begära det av sina skogsbrukare. Men de vet inte om att det går att plockhugga. Karlhuggning går snabbare och det är enklare. Men det blir inte en skog, det blir ett plantage. Och det blir inte mycket blåbär i en sådan skog, utan vi odlar fram älg. Men det rationella är dumt, avslutar Carl-Gustav Lundgren.

Biologisk mångfald i Sverige

• Det finns uppskattningsvis 50 000 arter i Sverige, varav ca 25
  000 är skogslevande. Av dessa arter är 1 875 rödlistade, det vill säga
  hotade eller missgynnade. 92 arter har försvunnit från Sverige, 1 174
  bedöms vara sårbara eller missgynnade, och 346 är starkt eller akut
  hotade. Dessa siffror är troligen högre eftersom kunskapsläget om
  vissa artgrupper är bristfälliga.
• Artförlusten i skogen beror till
  största delen på skogsbruket, genom direkt förlust av livsmiljöer till
  följd av avverkning, men också genom dikning, gödsling och mekanisk
  påverkan från skogsmaskinerna. Många skogslevande arter överlever inte i
  trädplantager på grund av bland annat den förstörda skogsstrukturen och
  det öppna mikroklimatet.
  Källa: www.skyddaskogen.se

Skogsvårdslagen och delar av miljöbalken

• Skogsvårdslagen uttrycker samhällets krav på skogsägaren.
  Skogen berörs också av vissa delar av miljöbalken då det gäller till
  exempel skydd av skog med höga naturvärden. Skogsstyrelsen kan bland
  annat besluta om att skydda mindre skogsområden med höga naturvärden
  genom att besluta om biotopskyddsområde.
• Skogsstyrelsen är
  tillsynsmyndighet för skogsvårdslagen och delar av miljöbalken och ska
  se till att lagarna följs.

Skogsvårdslagen i korthet

• Anläggning av ny skog: Ny skog ska anläggas efter avverkning
  när markens virkesproducerande förmåga inte utnyttjas, nedlagd
  jordbruksmark ska beskogas senast tredje året efter nedläggningsåret och
  beprövade metoder och för marken lämpliga trädslag ska användas i
  föryngringsarbetet.
• Anmälan om avverkning: Föryngringsavverkning, vilket omfattar
  all avverkning utom gallring och röjning, om minst 0,5 hektar ska
  anmälas till Skogsstyrelsen.
• Avverkning av skog: Gallring måste främja skogens utveckling
  och virkesförrådet efter gallring måste vara så stort att markens
  virkesproducerande förmåga utnyttjas. Föryngringsåtgärder får inte göras
  innan skogen nått en viss ålder, mellan 45 och 100 år för
  barrdominerade bestånd, beroende på produktionsförmåga.
• Natur- och kulturmiljövård: Den biologiska mångfalden i
  skogen måste bevaras samtidigt som kulturmiljö värnas och sociala
  aspekter beaktas. Den viktigaste hänsynen vid skogsbruksåtgärder är
  bland annat att inte göra för stora hyggen, undvika att skada
  hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer, vara försiktig
  när en avverkning berör områden där det finns ovanliga växter och djur
  och planera avverkning och transporter så att skador på mark och vatten
  undviks.
  Källa: Skogsstyrelsen

Skydda skogens slutsatser för att minska växthusgaser från skogar

• Avverkning av gammal naturskog måste stoppas globalt.
• All kvarvarande gammelskog och skog på torvmark i Sverige undantas från avverkning.
• Fler naturreservat behöver snarast bildas.
• Nya skonsammare skogsbruksformer måste ersätta dagens kalhygges- och plantageskogsbruk.
• Omloppstiderna i produktionsskog förlängs avsevärt.
• All dikning måste upphöra.
• Minskad energiförbrukning och minskad konsumtion av naturresurser.

Körskador

• Allt tyngre maskiner i skogsbruket, i kombination med
  bristfällig planering och hantering av avverkningar, och mildare
  vintrar, bidrar till att körskador åsamkar mark- och vattenmiljöer i
  skogslandskapet.
• Dessa skador skulle kunna reduceras om skogsbruket tog
  bättre miljöhänsyn och förlade sina avverkningar till rätt tidpunkter
  under året och använde förebyggande tekniker.
  Källa: www.skyddaskogen.se