Sverige har som ett av de första länderna i världen tagit steget och påbörjat processen att bygga ett slutförvar för kärnbränsle. I onsdags lämnade SKB in tillståndsansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten och Miljödomstolen i Stockholm. Granskningen av de cirka 7000 dokumenten som har lämnats in väntas ta minst två år.

– Nu startar en kvalificerad, vetenskaplig och kritisk granskning av ansökan. Vi kommer använda oss av flera experter som får titta på underlaget och uttala sig, bland annat OECD:s Kärnenergibyrå, som ska vara ett stöd i vår bedömning, säger Björn Dverstorp, myndighetsspecialist i geologisk slutförvaring på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Ansökan gäller två anläggningar, dels ett kärnbränsleförvar som planeras i Forsmark och en inkapslingsanläggning i Oskarshamn. Metoden för slutförvar som kommer att användas kallas KBS3 och innebär att man kapslar in kärnavfallet i kopparkapslar cirka 500 meter ner i urberget, inbäddade i bentonitlera. I en nyligen publicerad rapport av professor Digby Macdonald och Samin Sharifi-Asi från Pennsylvannia State University i USA framkommer att kopparkapslarna kan komma att korrodera i syrefri miljö. Det bekräftas också av korrosionsforskaren Peter Szakalos vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.

På onsdagsmorgonen utförde Greenpeace en aktion utanför SKB:s högkvarter för att stoppa de från att lämna in ansökan. De menar att metoden som ska användas inte är tillräckligt prövad.

– Det är många som fortfarande ifrågasätter den här metoden och om den är säker. Vi tycker inte att man ska skicka in en ansökan förrän man är helt säker och har tittat på andra alternativ, vilket de inte har gjort, säger Martina Krüger, ansvarig för energifrågor på Greenpeace.

SKB har tillbakavisat kritiken som varit genom att säga att rapporten från USA inte är kritisk till metoden utan snarare visar vilken bra skyddsbarriär betonitleran runt kopparkapslarna är. Men Martina Krüger är skeptisk.

– De har basunerat ut att de har löst problemet och att de har arbetat med det här i 30 år men det finns folk som har forskat i 1000 år om hur man kan göra guld av bly och se hur långt de har kommit.

Björn Dverstorp på Strålsäkerhetsmyndigheten säger att de har tittat på den kritik mot KBS3-metoden som rådit.

– Vi följer alla de forskningsresultat som kan påverka slutförvaret och även den om kopparkorrosion och är medvetna om att forskarna drar olika slutsatser. Men vi kan inte uttala oss nu om hur säker den här metoden är utan det återstår att se, säger han.

Om Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen anser att ansökan når upp till strålsäkerhets- och miljökraven rekommenderar de regeringen att ge tillstånd att bygga anläggningen. Efter det går ärendet ut på remiss och sedan fattar regeringen beslut i frågan. Berörda kommuner har också veto i frågan och kan säga nej.

– Det kommer ta minst två år att gå igenom det här materialet men tiden får inte vara styrande och det kan mycket väl ta längre tid än så. Exempelvis kan vi behöva kräva in kompletterande uppgifter av SKB. Men även om SKB skulle få tillstånd av regeringen så är det inte bara att sätta borren i backen utan det är bara ett principtillstånd för att driva anläggningen, efter det krävs det ett antal tillstånd innan de kan sätta igång, säger han.

Han räknar med att anläggningarna kan stå klara tidigast år 2020, om SKB får tillstånd.

Under den tiden kommer Greenpeace hålla ögonen på granskande myndigheter.

– Strålsäkerhetsmyndigheten är en relativt ny myndighet och vi har ingen erfarenhet av hur tuffa de är. Vi får se lite vad som händer. Men det är viktigt att vi är där och kritiserar så att SKB inte får tillstånd att bygga ett slutförvar som bygger på en osäker metod. Många säger till oss att vi får komma med en bättre lösning men det är inte vårt uppdrag. Vi trycker på, kritiserar, granskar och låter oss inte luras av kärnkraftsindustrin, säger Martina Krüger.