Ojämnt trots musikalisk kompetens
Lite 70-tal, lite reggae, lite klubbkänsla. Lägg sedan på en märklig svensk-jamaicansk engelska så har du Bellaroush. Det är rutinerat och kompetent rent musikaliskt, men lite... tja, tråkigt. Det händer liksom ingenting. Däremot kan jag definitivt tänka mig att de skulle göra ett väldigt bra gig i en källarlokal där scenen består av en röd matta och publiken av ett lagom antal lätt ölstinna människor.
Variation är bra, och något de lyckas med är att få de olika låtarna att stå ut utan att avvika från sitt sound. Bäst låter det när det är Moa Jonsson Länne som står för sången. Med "manlig" sång blir det ibland lite Bee Gees, ibland lite "svensk som vill vara jamaican" och det funkar inte. Tänk om någon annan hade sjungit på Strange Tattoo, vad bra det hade kunnat bli.
Det finns definitivt potential här, men varför de inte utnyttjar den mer förstår jag inte, dessutom är det tråkigt både för dem och för lyssnaren. I fortsättningen hoppas jag att de bevarar kompetensen samtidigt som de tar ett extra steg ut i något nytt, inget att vara rädd för!
<h2><span class="vinjett vinjett_tema">Musik</span><br>
<span class="faktartext">Getting There</span><br><span class="faktartext">
Bellaroush</span><br>
<span class="faktartext"><strong>Bolag</strong> CRG</span></h2>