Jag förstod inte hur alla dessa människor i min omgivning, öppna, vänliga och generösa, kunde finna stöd för sitt sätt att vara i islam. Så jag började läsa Koranen. Till en början blev jag jättearg. Den var högtravande och tjatig, gammalmodig och hård i tonen. Men eftersom jag ville fatta, så fortsatte jag ändå att läsa.

Och ju mer jag begrep, desto mer ödmjuk blev jag. Jag såg något annat än vad jag först sett. Jag började förstå något av uppbyggnaden, symboliken och behovet av att tyda de svåröversättliga arabiska begreppen. Jag fortsatte att skaffa mig kunskap, inte bara genom koranläsning, utan också genom andra källor. Och först när jag nådde en kunskapsnivå som gjorde att jag kunde tänka kritiskt kring den information jag tog emot, kunde jag acceptera religionen.

Det var inte en omvändelse för mig, men ett stort kliv framåt på en väg jag redan slagit in på. Islam ger mig en större självmedvetenhet. De dagliga bönerna som kräver din koncentration, gör att du måste stanna upp och reflektera över din sinnesstämning och hur den påverkar vad du gör och säger.

Jag hör mitt samvetes röst tydligare nu. Jag har en inre varningsklocka som varnar mig då jag tänker dömande om andra. Jag har blivit gladare, mer stabil – och mer fridfull. Om vi ska tala i termer av psykisk hälsa så har religionen gjort fantastiskt mycket mer för mig än någon terapi eller mindfullness någonsin har kunnat åstadkomma. Att få vara med om att konvertera, att kunna se skillnaden mellan ”före och efter” är något oerhört, och få förunnat. ”En lyx”, som en muslimsk vän uttryckte det.

Relationen mellan Gud och människan har inga mellanhänder i islam. Som muslim har du en plikt att själv, genom hela livet, söka den kunskap som för dig närmare Gud i handling, hjärta och tanke. Islam har inga påvar, inga heliga män. Enligt min religion är varje människa Guds ställföreträdare på jorden. Och varje vuxen människa har, utifrån sin egen förmåga, ett exakt lika stort ansvar inför Gud att med sina gärningar och sin egendom sträva efter likvärdighet och utjämning här på jorden. Konverteringen är en helt individuell handling som inte kräver någon annans godkännande, utan är bara beroende av konvertitens egen avsikt.

Islam är en andlig väg. Alla livets aspekter är innefattade i denna väg. Länken mellan etik och handling är ofrånkomlig. På något sätt har den länken brutits i vårt samhälle. Man kan kritisera konsumtionssamhället och samtidigt fortsätta överkonsumera. Man kan uttala orden ”we are a peaceful nation” och samtidigt starta krig, och på något sätt går det hem. För mig har islam fått mig att se klarare på detta, och förstärkt länken mellan ideal och handling.

Vad jag har skrivit om är universella aspekter av innebörden i att vara muslim. Jag vill skapa en förståelse av islam som den andliga väg det är. Hur man hanterar religionen i en specifik samhällskontext har jag valt att inte skriva om här. Eller om tolkningar som jag inte håller med om. Och än mindre vill jag tala om vad islam inte är. Jag tar det ovanliga tillfället i akt att kunna beskriva utan att vara i försvarsposition, att skriva om min tro utan att behöva befatta mig med islamofobiska vindar och Sverigedemokrater. Många muslimer är vansinnigt trötta på försvarspositionen: islam är inte sådär!

Det här är min religion. Salaam aleikum. Fred vare med dig.