”Det här är en vändpunkt”
Trots hot om våld, massarresteringar av oppositionella och blockader av internet- och telekommunikationer väntades på fredagen de största protesterna hittills mot den egyptiska regimen och president Hosni Mubarak. Oavsett upprorets utgång har proteströrelsen redan vunnit en stor seger, menar aktivisten Salma Said.
Martyrernas fredag, ilskans fredag, och frihetens fredag. Det är några av de namn som bloggare och aktivister på förhand gett fredagens massprotester i Egypten. Efter tre dagar av våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis höll landet på morgonen andan inför den hittills största kraftmätningen mellan oppositionen och staten – just efter denna tidnings pressläggning.
På fredagsmorgonen rapporterades om omfattande blockader av internet och telekommunikationer samt massarrestingar av oppositionella under natten. Men trots skarpa varningar från regeringen och trots att minst sex demonstranter dödats under veckan har landets oppositionella inte låtit sig avskräckas.
– Vi är lite oroliga nu för att de har stängt av alla sms och vi har ingen tillgång till facebook eller twitter. Det ryktas också om att alla telefonförbindelser kommer att stängas av under morgondagen. Det är som ett cyberkrig. Men de kan inte stoppa demonstrationerna. Det här handlar inte bara om de som använder internet – alla är redo att gå ut på gatorna, säger den unga aktivisten Salma Said till FRIA på torsdagskvällen.
Salma Said har deltagit i protesterna sedan de började på tisdagen. Då hade egyptiska aktivister och bloggare manat till landsomfattande protester med anledning av att Egypten firade ”Polisens dag”. Men ingen hade föreställt sig att uppslutningen skulle bli så stor.
– Vi ville markera vår avsky mot regimen och poliskåren, som brutaliserats allt mer på senare år och gjort sig skyldig till flera uppmärksammade dödsfall genom tortyr det senaste året. Men vi trodde aldrig att protesterna skulle bli så enorma, säger Salma Said.
Vad ligger bakom den plötsliga explosionen av folklig vrede?
– Revolutionen i Tunisien har fått människor att tro på att förändring kanske är möjlig här också. Ilskan mot regimen har byggts upp under många år och väntat på ett utlopp. I synnerhet det senaste årets tortyrskandaler har gjort att människor fått nog. Internet och sociala medier har också gjort det lättare att mobilisera människor.
Vad tror du kommer att hända nu?
– Oavsett hur det går har folket redan vunnit en stor seger. Vi har fått tillbaka vårt självförtroende och vår självrespekt, och jag är säker på att Mubarak inte kommer att ställa upp till omval även om han inte faller på grund av protesterna. Det här är en vändpunkt, oavsett om protesterna fortsätter eller inte. Folket kommer inte längre att vara tyst, vi kommer inte att acceptera fler riggade val. Vi har lärt oss att vi kan ta över gatorna om vi vill.
Protesterna i Egypten började med ett upprop från bloggare och små ungdomsrörelser. Men inför fredagen hade den samlade politiska oppositionen ställt sig bakom rörelsen, inklusive Muslimska brödraskapet som är landets enda verkliga massrörelse. Men Salma Said menar att varken Brödraskapet eller den förre IAEA-chefen Mohammed ElBaradei – som på torsdagen återvände till Egypten för att delta i protesterna – kan ta ledningen för revolten.
– Det här är folkets uppror, det tillhör inte några politiker och det handlar inte om religion. I tisdags var vi 15 000 personer på Befrielsens torg, men det syntes inga religiösa symboler och det ropades inga islamistiska slagord. I morgon kommer många samlas utanför moskéer, men också utanför kyrkor och andra platser. Konstnärer och artister kommer att samlas utanför operahuset.
Så du är inte orolig för att mer frihet ska leda till att den islamistiska rörelsen griper makten?
– Nej inte alls. Om folket kan kasta ut Mubarak så kan vi kasta ut den som kommer efter. Om folket väljer Muslimska brödraskapet i demokratiska val så är det folkets vilja, men jag tror inte det kommer att hända.
Vad anser du om västvärldens reaktioner på protesterna i Egypten?
– Det är helt åt helvete när Hillary Clinton säger att hon stödjer den egyptiska regimen och litar på att den lyssnar på folkets krav. Men ärligt talat bryr jag mig inte om vad regeringarna i väst säger, de kommer ändå inte att göra något för oss. Det enda som är viktigt är den solidaritet som kommer från människorna i andra arabländer. Det bästa som kan hända är att folket i ett annat land gör samma sak, vare sig det är i Palestina, Jemen eller var som helst. Om de rör på sig så kommer det att stärka vår rörelse.