Fria Tidningen

Slavoj Zizek tar kommunismen in i finrummen

Ett av mina mer absurda politiska minnen är när Noam Chomsky – jag tror det var året efter 9/11 – kom till Göteborg och sålde ut Scandinavium. Två gånger. Frågan som i efterhand infann sig var naturligtvis vad som drev oss dit, alla mer eller mindre uttalade vänstermänniskor som kom för att lyssna till en gammal lingvistikprofessors torra och knappt hörbara analyser av världsläget. Vad trodde vi oss finna?

Riktigt så stor som Chomsky är ännu inte den slovenske filosofen Slavoj Zizek. ”Kulturteorins Elvis” – som uppnått sin originalitet genom att blanda lika delar Lacan, Marx och roliga historier – fick under sitt Sverigebesök i veckan nöja sig med att två dagar i rad fylla Södra teatern i Stockholm. Likväl en bedrift måste man säga, för en akademiker som i ett flertal böcker de senaste åren åberopat något så otidsenligt som kommunism som svar på den trippelkris världen nu står inför. Och nu finns ju dessutom Youtube, där i princip hela den föreläsning (1 2 3) som Zizek höll i Stockholm sedan länge går att finna.

Tematiken i Zizeks framträdande på Södra teatern är mycket riktigt bekant för den som lyssnat på eller läst åtminstone något av filosofen de senaste åren: Vi lever i en kultur av påtvingad valfrihet. Vi tror oss vara fria, men är i själva verket mer bundna än någonsin. Begäret dödar oss steg för steg och tar snart världen med sig. En ny kommunism, befriad från nostalgi och radikalare än någonsin, kan rädda oss.

Publiken är med på noterna och skrattar även igenkännande när Zizek levererar sina obligatoriska skämt från tiden bakom järnridån. Jag skrattar också, men känner samtidigt att någonting skaver. Visst är det roligt, visst är det smart och uppfriskande – men visst är det också ganska förutsägbart? Vänsterns tradition av envägskommunikation och ikoniserade ledare tränger sig på när vi i publiken lyssnar, nickar och artigt applåderar den store tänkarens monolog.

I filmen som bär hans namn kallar Zizek sig själv för ”en maskin”. Det finns ingen ”riktig Slavoj”, framhåller han, som tycker om att sitta hemma och äta chokladglass som alla andra. Det man ser, hör och läser av honom är vad man får. På Södra teaterns scen säger Zizek att han är ”ett verktyg”.

Det stämmer säkert, men jag tänker mig honom också som en slags narr. Tack vare sin excentriska galna-professorn-utstrålning får han ett sken av harmlöshet, och tillåts därmed komma närmare makten och maktens kanaler än någon annan radikal teoretiker. Med bred slovensk brytning och ackompanjerad av otaliga nervösa tics kan han utan problem slunga ur sig de anklagelser mot kapitalismen och systemet som aktivister samtidigt blir avlyssnade, alternativt utskrattade, för.

Zizek själv skulle knappast ha alltför mycket att invända mot ett sådant tillägg till sin beskrivning. Förmodligen är det delvis en sådan insikt som ligger bakom hans ökade användning av k-ordet de senaste åren. Med hans hjälp tränger kommunismen in i finrummen.

”Använd mig”, uppmanar han sina åhörare på Södra teatern och hänvisar till en gammal lacansk sanning: ”En dåre som tror sig vara kung är inte mer galen än en kung som tror sig vara kung”.

Ligger det inte här också en implicit vädjan till en vänster i omedelbart behov av förnyelse och omgruppering? Sluta sätta upp folk på piedestal. Sluta idolisera, ikonisera och ropa efter starka ledare. Låt de få radikala intellektuella som bereds utrymme i offentligheten sätta in små nålstick i kapitalismens hjärta, men minns samtidigt att det är vi – alla andra – som måste utföra operationen.

Det är vi som bär på det nya hjärtat.

Fakta: 

Samtal

Slavoj Zizek om kommunismens idé

Var Södra teatern, Stockholm När 16/11

Hela föreläsningen från Södra teatern finns för nedladdning i mp3-format på Tankeverkets hemsida

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ett monster i terapisoffan

Det lilla, Hägerstensbaserade förlaget Tankekraft står för tillfället för utgivningen av den mest intressanta vänsterlitteraturen i Sverige. När andra – större och mer etablerade förlag – går i samma fälla som socialdemokratin och ängsligt anammar en liberal världsbild för att få delta i det offentliga samtalet, vägrar Tankekraft konsekvent att ursäkta sina socialistiska böjelser. Istället för nostalgiskt tillbakablickande och försiktigt övervägande av (de borgerligt formulerade) alternativen, ger de ut bok efter bok med befriande kompromisslös och kritisk samhällsanalys.

Fria Tidningen

En okritisk tillväxtkritiker

Den senaste akademikern att behandlas som en rockstjärna av en samlad vänster är en gråhårig, slipsförsedd herre vid namn Tim Jackson. Han är professor vid Surreyuniversitetet, sitter i den brittiska regeringens hållbarhetskommission och fyllde härom veckan föreläsningssalar i såväl Malmö som Stockholm till bristningsgränsen. Här hyllades han som en frälsare av sittande och stående publik, samtidigt som de inbjudna samtalsdeltagarna Johan Rockström (från Stockholm Environment Institute) och Anders Wijkman (före detta kristdemokratisk politiker, numera vid Tällbergsstiftelsen) talade översvallande om ”banbrytande idéer” och ”modig systemkritik”.

Fria Tidningen

Landet utarmas – och vi med det

Trenden i en stor del av världen är tydlig: flyttlassen fortsätter att gå från land till stad, från mindre till större tätorter och, i Sverige, från norr till söder. Kvar i de gamla kulturbygderna blir blott de gamla, vilket gör att även om flyttningarna skulle ta slut i morgon, skulle den åldrande befolkningen ändå få många mindre kommuner att implodera under trycket från den demografiska strukturen inom några decennier. Pensionärer föder som bekant inga barn. På samma sätt skulle Sveriges fyra storstadsregioner – Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala – fortsätta att växa tack vare sin unga befolkning under lång tid framöver.

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2024 Fria.Nu