De allra flesta är eniga om hur det borde se ut: de svenska gammelskogarna måste skyddas nu – annars finns snart ingen skog att skydda. Det fastslogs bland annat vid den internationella skogskonferensen som hölls i augusti i Sundsvall, Prifor 2010. Det utgör också andemeningen i regeringens beslut att skydda mer skog genom att Statens Fastighetsverk, SFV, och Naturvårdsverket genomför markbyten med skogsnäringen.

Beslut och åsikter till trots kvarstår det faktum att skog med höga naturvärden, gammal skog och extra värdefulla områden med många hotade djur och växter fortsätter att förstöras i Sverige. Skogar som är en förutsättning för många rödlistade arter liksom för artrikedomen generellt.

– Visst är det så att avverkningstakten av skog med höga naturvärden ökat de senaste åren, vilket vi tycker är en allvarlig brist med de skogspolitiska målen. Vi brukar kalla det utdöendeskuld. Många av de hotade arterna lever på lånad tid, de kommer inte överleva på sikt om inte naturvärden återskapas i större områden, säger Patrik Eriksson, kampanjchef på Greenpeace.

Naturskyddsföreningens vice ordförande Karin Åström bekräftar att Sverige ligger långt efter internationellt sett vad gäller skogsskyddet. I dag skyddas fyra procent av skogen i Sverige. Undantas den obrukbara skogen ovanför fjällgränsen så är siffran två procent.

– Vi vill att 20 procent av skogen ska skyddas. Andreas Carlgren gjorde bra ifrån sig i Nagoya, där beslutades att 17 procent av marken globalt ska skyddas från exploatering vilket är fantastiskt insiktsfullt. Nu gäller det att Sverige spottar upp sig och fixar till dettahemma också, säger Karin Åström.

Som svar på den kritik som bland annat Svenska naturskyddsföreningen och oppositionen förde fram i samband med vårbudgeten 2010 utlovade miljöminister Andreas Carlgren oförändrade anslag för att stärka den biologiska mångfalden, däremot skulle en omfördelning komma att göras vid en valseger. En omfördelning som syftar till att mer skog kunde skyddas. Enligt kritikerna har dock utdelningen blivit skral. SNF:s ordförande Mikael Karlsson har bland annat uttryckt att den kommande mandatperioden innebär ”fortsatt nedmontering av miljöarbetet” .

– Över hela mandatperioden försvinner en dryg miljard. Men regeringens svar är att det går att sänka, bland annat på grund av att ersättningsskog från Sveaskog – statlig skog som ägs av oss medborgare – används för att byta till sig skog till reservat. En lösning som vi tycker är bra, men vi vet bara inte hur långt skogen räcker. Det vanliga anslaget för inköp av mark kommer inte räcka alls lika långt som tidigare eftersom man beslutat att ersätta markägarna – även stora skogsbolag – med 25 procent över marknadsvärdet, vilket ger mindre mark för pengarna. Även med en oförändrad budget ger det en sänkning i praktiken, säger Karin Åström.

Miljöpartiets Tina Ehn har också kritiserat det faktum att mer skyddsvärd skog blir kvar i norra Sverige då kostnaderna på skog ökar längre söderut. Patrik Eriksson, Greenpeace, ser det som problematiskt.

– Vi tycker nog också att man måste skydda skog på båda ställena även om man bör ha stora skyddsmål för de norra delarna eftersom det finns större områden med skyddsvärd skog där. Men det får inte ske på bekostnad av de södra delarna där en restaurering och ett återskapande av naturvärden måste ske eftersom det endast finns små spillror av skog med höga naturvärden kvar, säger han.

Med titeln ”Vem ska bort?” hoppas SNF väcka uppmärksamhet kring sin höstkonferens och föra fram det alarmerande läge naturen befinner sig i. Fokus ligger på lösningarna snarare än problemen.

– Det handlar om att vi vill börja räkna på det vi inte värderar i dag, skaffa oss verktyg så att vi kan räkna på kostnaderna och förlusten av att inte bevara mångfalden. Vi har ju fortfarande kvar våra klassiska krav som handlar om att bevara vissa procent av skogen och att denna fördelas så att det fungerar långsiktigt, säger Karin Åström.