Australiens två skilda historier, den som inleds med aboriginer och den som börjar först när de vita koloniserar kontinenten, står i fokus när Svenska kyrkan arrangerar Globalenveckan för sjuttonde året i rad på temat lika och olika. Marianne Forslund, barn- och familjeansvarig i Vaksala församling, Svenska kyrkan, är entusiastisk.

– Vi brukar ha runt 500 elever och 45 lärare på besök under veckan. Tidigare har vi haft olika miljöteman men också fokuserat på svåra ämnen som barnsoldater och barnarbete i Kongo Kinshasa. Vi försöker att inte bara se till de dåliga sakerna utan lyfta de bra. Var finns det för hopp och hur kan vi berika varandra?

Barn från sju olika skolor som ligger inom församlingsområdet besöker arrangemanget som även går ut på eget deltagande som på lärande.

– Nej, det är inte bara lektion utan handlar om känna, smaka, lukta och dansa. Sedan är det upp till varje lärare om och hur de följer upp det.

Tidigare har skolavslutningar i kyrkan varit uppe för debatt, har ni mött några invändningar från föräldrahåll mot arrangemanget?

– Nej, vi har inga större problem med det i Vaksala församling. Det här är inte en gudstjänst utan visar på att vi är en del av världsvida kyrkan och det handlar om människors olika villkor. Vi jobbar mycket mot skolor och samarbetar även en hel del med kommunen och känner att vi skaffat oss ett grundmurat förtroende där att vi gör bra saker.

I flera av era ansvarsskolor går barn som tillhöra andra religioner, inga invändningar från deras föräldrar heller vad gäller era olika arrangemang?

– Nej det är snarare så att vi får höra att det är bättre med en kristen kyrka än ingen kyrka alls. Elever från flera av våra skolor kommer till våra olika kyrkor på avslutningen, vi har även fritidsverksamhet för mellanstadiebarn och nattkafé för åttor och uppåt.