Till det mest buzzade på nätet under veckan hör en artikel i DN Bostad, ”Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva” (8/10–2010). Reportaget handlar om paret Eric Tour och Nina Persson som har inrett en superexlusiv vindsvåning i Vasastan i Stockholm och texten är en inredningspornografisk orgie som skulle få 3:ans designduo Simon och Tomas att rodna.

Utan att vara överdrivet elak kan man konstatera att skribenten Sara Trus tagit stiltipsen från Reportagekurs för nybörjare på lite väl stort allvar. Trus beskriver hur Eric, ”egen företagare i finansbranschen”, står vid teppanyakihällen och vant vänder ”de spröda råvarorna” – sådant där som alla har hemma; vårlök, groddar och mizunasallad. Vinet har han köpt direkt från en sydafrikansk gårdsherre och de väldoftande aromerna från den asiatiska maten sprider sig över takåsarna.

Men det stannar förstås inte där, en 165 kvadrameter stor bostad är ju mer än ett kök. Bara för att nämna något finns här ångbastu, vitvaror från Gaggenau, en glasruta till badrummet som på något magiskt vis blir frostad när dörren låses, ett takfönster med regnsensorer och en ”elektriskt styrd toalettdörr”.
Elaka tungor undrar vad som händer om det blir strömavbrott när man sitter och skiter, men det är förmodligen bara svensk avundsjuka.

Allvarligt talat. Det intressanta är hur en artikel om egentligen ingenting lyckas få nätet att ”koka över” – det betyder hundratals bloggningar och kommentarer på DN.se, egen fansida på Facebook och nu senast satirartikeln ”Andrahandsetta i närförort har blivit ett sätt att leva”, om Börje ”Börgarn” Olsén från Solna vars ”kylskåp från Matsui årgång 1994 avger ett förvånansvärt svagt brummande läte” (Svenskbladet.se).

Många skrattar gott åt parets bristande självinsikt och världsfrånvända attityd (trots att de verkar synnerligen beresta). Det uppstår en komisk effekt när någon så ogenerat och till synes omedvetet visar upp sin fåfänga och sitt överflöd.
Samtidigt som det också är något djupt tragiskt över de här statusfixerade affärsmänniskorna. Paret i DN-artikeln är klockrena representanter för fenomenet att göra liv till trend, sådana som språkvetaren och populärhistorikern Fredrik Lindström är en mästare på att ironisera över (samtidigt som han ju själv är en god representant för livsstilismen).

I en intervju i Medievärlden (11/10–2010) ger DN-redaktören Bo Westmar ett talande svar på orsaken till den enorma spridningen:
– Den här typen av lägenheter skriver vi inte så ofta om och merparten av våra läsare lever under andra omständigheter än de i artikeln. Det är klart att vissa då blir provocerade.

Ja, klart som fan att folk blir provocerade. Klassamhället är inget att garva åt. Fast för att kunna hantera det skrattar vi ändå, åt dem där uppe, åt vindsvåningsproletariatet som hellre hade velat vara födda i Saltsjöbaden med guldsked i mun men som nu måste kompensera bristen på klasstillhörighet med ”Corianpjäser från italienska Boffi”.

Eric och Nina framställs i artikeln som karikatyrer, som Fredde och Mickan i Solsidan. I verkliga livet är de säkert schyssta och trevliga, det handlar inte om det. Det verkliga problemet är att det finns människor som lever ungefär så här. Som har råd att göra det, som anser sig ha rätt att göra det och som skiter fullständigt i vad du, jag, bostadsbristen och planeten tycker.

Det är det som är, eller borde vara, hela grejen.