Statsvetaren och miljöforskaren Björn Forsberg sitter just nu och svettas med uppföljaren till sin bok Tillväxtens sista dagar. Han menar att sanningen om tillväxtens viktiga roll för samhället bör ifrågasättas om vi ska kunna gå mot en hållbar utveckling.

- Vi lever i ett samhälle som är besatt av kortsiktig ekonomisk tillväxt, säger han.

Sedan 20 år tillbaka bor han i Västerbotten och beskriver med besvikelse hur kalhyggena breder ut sig, vilket vittnar om hur tungt exploateringsintresset väger.

- Dessa enorma kalhyggen beskrivs endast i positiva termer, att de är en sysselsättningsmotor och främjar bygden. Det är klart att det ger pengar men man ställer sig aldrig frågan om det finns andra vägar att gå än att bedriva storskaligt skogsbruk, säger han.

Naturskyddsföreningen har sedan 1985 bevakat svenska regeringars naturvårdspolitik och nu har turen kommit till Alliansen. Granskningen visar att miljön är kraftigt eftersatt. Lönsamhet och produktivitet går före långsiktigt naturskydd och bevarande av den biologiska mångfalden.

- Många gånger brukar vi på Naturskyddsföreningen vara otåliga med att miljöpolitiken går för långsamt framåt men under denna mandatperiod har man i själva verket tagit beslut som gör att vi tar steg tillbaka i utvecklingen, säger Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekretare.

Bland annat har anslagen för bildandet av naturreservat för första gången i svensk historia minskat och strandskyddet har försvagats. Ett annat exempel som han tar upp är beslutet om licensjakt på varg trots den svaga stammen - ett beslut som också kritiserats av EU och riskerar hamna i EU-domstolen.

- Jägarnas lobbyorganisationer har fått gehör för sina krav. Vanlig licensjakt på varg, som fortfarande är en utrotningshotad art, är horribelt. Regeringen har även gett vika för markägares intressen. Ett försvagat strandskydd innebär att man öppnar upp för nya argument att exploatera stränder vilket är jackpott för markägarna.

Avskaffandet av skatten på handelsgödsel är ett annat exempel på bakåtsträvande beslut som Svante Axelsson tar upp. Skatten på handelsgödsel har fungerat som ett ekonomsikt styrmedel genom att skatteintäkter från jordbrukare som använder handelsgödsel har gått tillbaka till jordbruksnäringen. Enligt Svante Axelsson leder billigare handelsgödsel till att den totala användningen av växtnäring ökar. Dessutom ger kväveutsläpp, via produktionen och spridningen av handelgödsel, ökade föroreningar av den aggressiva växthusgasen lustgas. Han menar att beslutet även drabbar Sveriges trovärdighet inom Östersjöpolitiken.

- Det är ett självmål och ett exempel på en politik som går baklänges. Man tar bort fungerande styrmedel som har reducerat utsläppen av näringsämnen till haven vilket är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att Östersjön är ett prioriterat område i regeringens miljöarbete, säger han.

När regeringen Reinfeldt ledde Sverige under ordförandeskapet i EU arbetades Östersjöstrategin fram. Den innehåller bland annat prioriterade områden som syftar till ”att göra Östersjöområdet miljömässigt hållbart” genom att minska utsläppen av näringsämnen och giftiga ämnen. Ett av de största hoten mot Östersjöns känsliga ekosystem är övergödningen. Kväve och fosfor är de främsta näringsämnena som hamnar i våra sjöar och hav och skapar obalans. Utsläppen kommer i huvudsak från mänskliga aktiviteter däribland avloppsvatten, avrinning från jordbruksmark och föroreningar från väg - och sjötrafik.

- Det går helt enkelt inte att förstå ur miljösynpunkt att man tar bort skatten på kväve. Regeringen har gett vika för lobbyorganisationers kortsiktiga argument, säger Svante Axelsson.

Enligt honom är det ingen hemlighet att Lantbrukares riksförbund, LRF, länge har drivit frågan med motiveringen att skatten på handelgödsel försämrar Sveriges konkurrensvillkor i EU.

- Istället för att sänka skatten på utsläpp behöver jordbruksstödet reformeras i grunden. Pengarna bör delas ut till dem som ger mest långsiktig samhällsnytta ur ett resurssnålt och hållbart perspektiv.

Grundproblemet i miljöpolitiken världen över, enligt Svante Axelsson, är att minskningen av den biologiska mångfalden inte tas på allvar.

- Globalt sett är det den miljöfråga som utvecklats minst vilket jag tror beror på att vi är otydliga med vem som ”äger” den biologiska mångfalden. Har man rätt att till exempel skjuta en rödlistad art eller att ta bort områden som är livsnödvändiga för vissa arter?

- Det går bara att få en välfärd värd namnet om vi har en stor variation av växter och djur. Vi behöver en försäkring inför framtiden och till kommande generationer.

EU:s mål om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 har inte uppfyllts. Björn Forsberg menar att faktiska förändringar endast kan ske underifrån, på gräsrotsnivå.

- I praktiken finns det så många lager av förändringsmotvilja i EU-systemet med särintressen från bland annat näringslivet och lobbyorganisationer som bromsar en framsynt miljöpolitik. Sakfrågorna blir till slut urvattnade vilket vi såg tydliga exempel på under klimatmötet i Köpenhamn. Den politiska viljan finns helt enkelt inte. Politiker kan fatta avgörande beslut om nya köpcentrum eller finanskrisen men inte när det gäller att rädda jorden från klimathotet, säger han.

En grundbult för att vi ska börja prioritera annorlunda, enligt Forsberg, är att vi förändrar vår natursyn. Han beskriver hur vi idag har ett privat- och ett samhälleligt sätt att se på naturen som är varandras motsatser. Han menar att människors enskilda förhållningssätt till naturen även bör ligga till grund för samhällets organisering.

- Som det är idag räknas inte exploatering av naturen som en kostnadspost utan ses som en fri exploateringsdepå. Det är ett uttryck för att vi ser oss som stående över naturen, en sorts hybris som ger livsrum till tanken om att vi kan lösa alla problem på teknisk väg, säger han.

Sociologen och filosofen Max Weber menade att samhällets tilltagande byråkratiska effektivisering innebär en ”avförtrollad” värld. Även om Weber ansåg att marknadens- och teknikens utveckling förde med sig positiva förändringar för samhället så varnade han samtidigt för att den blinda tron på rationalism istället riskerar leda till irrationella handlingar i vilka existentiella värdegrunder går förlorade. Enligt Forsberg, är utveckling inte synonymt med ekonomisk tillväxt utan begreppets innebörd beror på vilka värden det grundats på.

- Vad lägger vi i välfärd, i livskvalitet - betyder det att kunna köpa mer julklappar för varje år som går eller finns det andra sätt att se på det?

En färsk rapport från världsnaturfonden, WWF, visar att vi sedan länge passerat gränsen för vad som är en hållbar konsumtionsnivå. Om hela jordens befolkning levde som medelsvensken skulle det krävas nästintill tre jordklot. Ändå finns positiva tecken på att konsumenterna blir allt medvetnare om sina konsumtionsvanor. Ekologiskt, second hand och rättvisemärkt har vunnit mark. Å andra sidan sker det samtidigt en uppväxling av konsumtionen.

- Sveriges inhemska miljöbelastning har under de senaste decennierna sjunkit och är relativ låg i en global jämförelse men samtidigt har importen från andra länder ökat och svensk produktionen har i stor utsträckning flyttat till låglöneländer, säger Björn Forsberg.

Engångsgrillar, engångskameror, den ständiga uppgraderingen av datorer och mobiltelefoner visar på en slit- och släng mentalitet i samhället.

- Överkonsumtionen är ett grundproblem för utarmningen av jordens resurser men om konsumtionen på allvar ifrågasätts så havererar ju vårt ekonomiska system, säger han.

Samtidigt går det inte endast att skylla på samhälleliga strukturer, enligt Forsberg.

- Vi använde gärna dessa köpcentrum som våra politiker bejakar. Mycket av vår tid går åt till att handla istället för att fylla tiden med sådant som verkligen betyder något.

1972 kom Romklubbens rapport Tillväxtens gränser i vilken en av slutsatserna var att om jordens resurser ska bevaras i generationer bör samhällsmålet inriktas på jämvikt istället för evig tillväxt. Forsberg menar att konflikten mellan en hållbar utveckling och ökad ekonomisk tillväxt åter måste komma upp till ytan.

- Det är en konflikt om världsbilder som går djupt ner i våra tankebanor. Människans överkonsumtion och rovdrift på naturen synliggör absurditeten i ett system där politiska ledare ser en växande konsumtion som grunden för utveckling.