Som en av ryska revolutionens främsta politiker, både 1905 och 1917, och ledare för den röda armé som försvarade det unga Sovjetryssland mot kontrarevolutionens vita arméer och utländska interventioner, kan Trotskijs sista tio år i exil kanske framstå som de minst betydelsefulla i hans liv.

Men samtidigt var det då han skrev sina viktigaste politiska texter med analyserna och kritiken av den stalinistiska regim som tagit makten i Sovjetunionen och hur arbetarstaten degenererades. Och medan det stalinistiska Sovjet slutligen gick under för tjugo år sedan, och de gamla Moskvatrogna kommunistpartierna numera tar avstånd från både Sovjet och den revolutionära marxismen, så verkar Trotskijs idéer ha överlevt både Stalin och Sovjetunionens fall. Stalins Tredje International ”Komintern” upplöstes redan 1943, medan den av Trotskij år 1938 grundande Fjärde Internationalen finns kvar än i dag med organisationer runt om i världen. I Frankrike är det trotskistiska partiet NPA (Nouveau parti anticapitaliste) på frammarsch med runt 10 procent av rösterna i valen.

I hans hemland Ryssland finns Trotskijs tidigare förbjudna böcker nu att köpa i bokhandlarna, och i den ryska historieskrivningen har han återupprättats för sin roll i revolutionen efter att tidigare ha varit en ”icke-person”. 2008 hölls en specialutställning om Trotskij på Sovjetiska armémuseet i Moskva i samband med 90-årsminnet av Röda arméns grundande.

Trotskij mördades av Stalin 1940, men i dag är det snarare Stalin och stalinismen som är mest död.