Kriget i Afghanistan har pågått nästan hela 2000-talet men det har varit påfallande tyst om det i det offentliga samtalet. Offren har förmodligen lite orättvist hamnat i skuggan av konflikterna i Irak och Israel-Palestina. Men nu börjar dimman lätta. I våras utkom Pierre Schoris Vägen ut ur Afghanistan (Leopard) och i september släpper den svenske journalisten Jesper Huor I väntan på talibanerna. Afghanistan inifrån (Ordfront), en personlig skildring baserad på möten med allt från terrorister och skolflickor till poeter och opiumbönder. Verkar lovande utifrån de hittills publicerade reportagen i DN. Hans första bok var prisade Resan till Pnomh Penh (2006).

I ett annat -stan, uzbekernas, tvingas skolbarnen ut på bomullsfälten så att vi i väst ska få shoppa billiga plagg. I reportaget Bomull. En solkig historia (Ordfront) avslöjar Gunilla Ander sanningar vi helst undviker. Men det är vare sig slump eller välgörenhet att en t-shirt kostar 49 spänn på H&M.

Mer i reportagegenren: Magnus Lintons försenade och emotsedda Cocaina (Atlas) är årets andra svenska bok om kokain. Ska komma i augusti och är redan omtalad. Landet utanför (Leopard) av Kristina Mattsson handlar om urbaniseringen, ett vemodigt och personligt reportage om ”Sverige bortom storstaden”.

Att Afrika är temat på årets bokmässa i Göteborg återspeglas även i utgivningen. Nu i anslutning till VM utkom två böcker om Sydafrika: Solidaritetens betydelse av Håkan Thörn och Leva på gränsen av Leif Norrman, båda på Atlas förlag. I höst kompletteras de bland annat av Afrika. Framtidens kontinent (Leopard) av journalisten Richard Dowden, som har skrivit en ”modern nutidshistoria över den afrikanska kontinenten”.

Manifestens tid verkar vara tillbaka. Förra året utgav förlaget H:ström Raf: stadsgerilla, en samling manifest, brev och texter utgivna av Röda arméfraktionen. I september ger Modernista ut ett nytryck av Valerie Solanas Scum manifest från 1967, en av nutidens kanske viktigaste feministiska texter. För förord står inte oväntat Sara Stridsberg, som i romanen Drömfakulteten från 2006 gav sin egen bild av Solanas liv och person.

Kulturskribenten och DN-frilansaren Kajsa Ekis Ekman skapar nästan alltid debatt med sina välgrundade analyser ur oväntade vinklar. I höst gör hon bokdebut med Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (Leopard) och det lär bli en snackis. Åtminstone Arena kommer att känna sig styrda till det, Ekis utgör ju ”medieeliten” enligt tidskriften.

Göteborgsbaserade Glänta fortsätter sin fina serie Hardcore, som under våren bjudit på tankekittlande titlar som Carin Franzéns Till det omöjligas konst och Anders Johanssons Göra ont: litterär metafysik. I fjärde delen av serien, Hemliga städer, skriver Göran Dahlberg om gated communities, kåkstäder, flyktingläger och andra slutna byggen.

Ship to Gaza-paret Edda Manga och Mattias Gardell ger ut varsin bok i höst. Edda Mangas Bröllopssagor i den svenska sekularismen (femte delen i Glänta-serien) gräver sig ner i debatterna om homoäktenskap och kungabröllop för att undersöka den sexuella frigjordhetens sekulära historia.

Och Gardell fortsätter att fördjupa sig i islam. I Islamofobi (Leopard, september) visar han ”hur främligsfientliga föreställningar om muslimer återspeglas i massmedia och politiska beslut”. Återstår att se om den kan göra mer bestående avtryck än Andreas Malms 700-sidiga Hatet mot muslimer från i fjol, som förvisso skapade debatt, framför allt på kvällstidningarnas kultursidor – men hur många tog egentligen lärdom?

Karneval förlag ger ut den i januari avlidne Howard Zinns självbiografi Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse, som beskrivs som ”ett av de bästa – och mest underhållande – recepten mot politisk uppgivenhet man kan tänka sig”. Vad kan väl vara bättre under ett valår?

Ett valår som för övrigt uppmärksammas ovanligt lite i bokform, om än med ett undantag: överdrivet många titlar på temat Sverigedemokraterna. Fult folk (Karneval) och SD och jakten på fyra procent (Normal) sällar sig till skaran av de redan utgivna. Kanske har de mer att tillföra, men den bruna röran byter inte färg för det.

Annars lär det väcka viss uppståndelse att flera toppolitiker ger ut självbiografier: Nyamko Sabuni med Det nya Sverige (Ekerlids förlag), Maria Wetterstrand med Den nya gröna vågen (Forum) och ”politikens bad boy” Fredrick Federley med Bara jag (Hydra förlag).

Italienkorren Kristina Kappelin flyttar blicken till lite mer brännheta politiska breddgrader. En italiensk populist (Brombergs) om Berlusconi blir med all säkerhet läsvärd när den kommer i november.

En intressant notering är att de kvalitativa reportage- och samhällsböckerna nu helt har flyttat från de stora förlagen till de små och medelstora. Vare sig Bonniers eller Norstedts ger i höst ut några betydande verk i genren. (Även om Per Bauhns och Dilsa Demirbag-Stens debattbok Till frihetens försvar (Norstedts) säkert kommer att bli omtalad, stående på motsatt sida om Gardell i höstens förmodade religion kontra demokrati-debatt.)

Det är som förläggaren Björn Eklund på Karneval noterar i förlagets katalog: ”När de stora förlagen ställer allt högre lönsamhetskrav på varje titel så innebär det att en allt större del av kvalitetslitteraturen betraktas som ointressant. För dem anses upplagor på något eller några få tusen exemplar ofta otillräckliga. För ett litet förlag – med låga kostnader – kan sådana titlar utgöra ryggraden i ekonomin.”

Det är i så fall bara att gratulera.