Stora bakslag för rättvisan i Peru
Människorättsgrupper i Peru klagar på stora bakslag för försöken att ställa medlemmar av säkerhetsstyrkorna till svars för brott mot mänskligheten under landets långa inbördeskrig.
Sedan 2009 har den högst juridiska instans som prövar fall som rör människorättsbrott frikänt 65 medlemmar av säkerhetsstyrkorna och fällt endast 15 personer, enligt människorättsgrupper som försvarar offren för inbördeskriget mellan 1980 och 2000.
– Det finns en klar tendens mot straffrihet i fall av extremt allvarliga människorättskränkningar, som gynnar medlemmar av militären och polisen som borde straffas för de brott de har begått, säger Ronald Gamarra, generalsekreterare för Nationella Människorätts Komitten, CNDDHH.
Landets försvarsminister Rafael Rey sade nyligen under en offentlig militär ceremoni att militärer som slogs mot ”omstörtande” grupper är offer för ”juridiska förföljelser.” Ronald Gamarra tror att försvarsministerns kommentarer syftar till att ”bereda väg för en amnesty för medlemmar av det kriminella kommando som agerade på den förre presidentens order”.
Totalt har 351 militärer och poliser åtalats i Peru, men människorättsaktivister menar att rättegångerna motarbetas av militären.
– De drar ut på tiden eftersom de väpnade styrkornas vägrar lämna ut information om identiteten på medlemmar som opererade under täcknamn, eller motsätter sig att ställa de anklagade till rättssystemets förfogande, säger Carlos Rivers, advokat på Institutet för juridiskt försvar.
Till exempel hävdade försvarsministern nyligen att det inte finns någon information om de soldater som var posterade på militärbasen i Putis, i den sydliga Ayacucho-regionen där 123 bybor, inklusive 19 barn, dödades 1984.
– Det finns inga dokumentet eftersom militär personal under den perioden fick sina order verbalt, och använde täcknamn, som en säkerhetsåtgärd, sade ministern.
Men under rättegången mot den före detta presidenten Alberto Fujimori, som dömdes för 25 års fängelse för att ha beordrat kidnappningar och mord, hittades dokument i arméns arkiv som identifierade den berörda enhetens medlemmar med både täcknamn och deras riktiga namn.
Carlos Rivers har studerat 19 frikännande domar mot militärer och poliser och säger sig ha funnit en ”alarmerande” beredvillighet från domarnas sida att frikänna på basis av ”tvivelaktiga” argument.
– I fall av försvinnanden har domarna uteslutit vittnesmål från familjemedlemmar för att de inte är objektiva. Och när förövarna inte kunde identifieras eftersom militären vägrar att lämna ut deras namn så har domarna dragit slutsatsen att morden aldrig inträffat, säger Rivera.
–Men det värsta är att de inte klassifierar incidenterna som brott mot mänskligheten, säger han.
Fakta: Många övergrepp i Perus inbördeskrig
Enligt en Sannings- och försoningskommission som tillsattes av Perus regering år 2001 dödades eller försvann nästan 70000 personer under 80- och 90-talets inbördeskrig. De flesta av offren var fattiga landsbygdsbor från landets ursprungsbefolkning, med Quechua som modersmål.
Kriget inleddes med ett väpnat uppror av en utbrytargrupp ur Perus kommunistpart under ledning av filosofiprofessorn Abimael Guzmán Reynoso, som ofta går under benämningen Sendero Luminoso – ”Den lysande stigen”.
Enligt Sanningskommissionen bar gerillan ansvaret för nästan hälften av dödsoffren, samtidigt som militären gjorde sig skyldig till systematiska övergrepp och urskillningslöst förtryck mot civila som misstänktes för samröre med gerillan.
