– Sån är jag, med i alla föreningar man kan vara med i – ett arv från mina föräldrar. Jag växte upp i Västerbotten med Godtemplarungdom och idrottsföreningar. Men det känns skönt att vara pensionär, jag var klar med läraryrket och orkade till drygt 65 år. Nu skulle jag önska att någon yngre kunde ta över som gruppledare så att jag kan varva ner något, säger Vänsterpartisten Sigrid Bergström som även sitter i kommunens kultur- och fritidsnämnd, kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och i Viltvårdsdelegationen, det sistnämnda ett landstingsuppdrag.

I Älvkarleby kommun är det Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet som utgör majoriteten med sina 14 respektive 2 mandat. Rött styre har det alltid varit i kommunen, och Socialdemokraterna har haft ensam majoritet förutom under två mandatperioder då de har behövt Vänsterpartiet för att leda kommunen.

Som motpol till majoriteten finns Älvkarlebyalliansen. En allians som leds av Moderaterna och inkluderar Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Kommunens väl, Folkpartiet och Sverigedemokraterna, har valt att ställa sig utanför de båda blocken.

– Vi följer ju ofta rikstrenden för Vänsterpartiet i våra frågor. Det är viktigt när man bedriver politik lokalt att man har en linje upp till partiet på riks- och landstingsnivå. Älvkarleby är starkt rött. Socialdemokraterna har varit beroende av oss den här mandatperioden liksom 1991 till 1994. Men de brukar tilldela oss platser ändå, vi har exempelvis gemensamma gruppledarmöten.

Sigrid Bergström är äldst i en skara på fem syskon, alla födda under andra världskriget. Föräldrarna jobbade som mjölkbönder och bedrev ett lite familjejordbruk. Trots rätt små omständigheter avstods en hel del för att alla barnen skulle kunna läsa vidare.

– Vi fick bo kvar hemma och äta hemma, så fick vi fixa resten själva sedan. Vi tog studielån och jobbade för att klara gymnasiet. Jag läste i Uppsala 1968, började jobbet på Rotskärsskolan samma dag som Sovjet gick in i Tjeckoslovakien. Först jobbade jag bara fackligt, i Lärarförbundet. Det var först 1988 som jag kom in som tredje namn i kommunfullmäktige. Men de två första [namnen på listan] flyttade. Min dotter var då fem år, så hon har varit med på mycket.

Sigrid Bergström menar att det politiska engagemanget mer kom till av en slump och som ett uttryck för föreningsmänniskan i henne än att någon speciell händelse fick henne att ta steget.

Under 1990-talet försökte hon arbeta både politiskt och fackligt men det blev för mycket och hon valde politiken.

– Jag tycker fortfarande att det är kul med politik men det är ju mycket jobb. Jag vill kunna påverka och har alltid haft ett intresse för samhällsfrågor.

En av de stora politiska höjdpunkterna under de senaste mandatperiodena var när Upptåget kom till Skutskär. Älvkarleby är en liten kommun med sina dryga 9 000 invånare som till rätt stor del utgörs av äldre. För att ha en chans att konkurrera och öka inflyttningen är en utbyggd kollektivtrafik enligt Sigrid Bergström ett måste för att locka pendlare. Men hon tycker även majoriteten lyckats skapa en bra skola och en bra äldreomsorg.

Hur kommer man tillrätta med de problem som finns i skolan med stora klasser?

– Man kan inte jolla för mycket. En lärare ska vara en auktoritet utan att vara auktoritär. Det handlar om ett arbetssätt helt enkelt. Kraven på barnen ska vara rimliga. Viktigast är att de känner sig trygga i sin skolmiljö, med sin lärare och med sina kamrater. Och att de har något att göra på fritiden.

Hur kan du som politiker medverka till att exempelvis skolan och äldresorgen blir bättre?

– Det är diskussionerna innan exempelvis kommunfullmäktige som kan påverka besluten. Vi är därför alltid ordentligt pålästa och starka och har som mål att Arbetarbladet ska nämna oss i alla fall i en mening efter varje kommunfullmäktigemöte. Men hur får man ut att man verkligen påverkar politiken? frågar sig Sigrid Bergström.

Men det finns större problem, svårigheter av en annan dignitet inom det egna partiet och inom politiken generellt.

– Det jag tycker är absolut svårast är att få folk att jobba politiskt – hur engagerar man nya och de yngre? Alla har problem med nyrekryteringen, säger Sigrid Bergström.

Om de får sitta kvar nästa mandatperiod – en person ”är alltid utbytbar som förtroendevald” poängterar Sigrid Bergström – tänker hon att de fortsätter med den politik de bedrivit hittills. En omorganisation av nämnderna i kommunen är planerad till 2011, fem nämnder görs till tre, detta för att öka samarbetet nämnderna emellan och undvika, som hon säger, stuprörsbeteende.

En fåra som lokalpolitiker lätt kan trilla ned i är enligt Sigrid Bergström att de sitter och beslutar om småfrågor som egentligen ligger på tjänstemannanivå och borde lösas där. Annars är det i urval: klimatet, trygghetsboenden för äldre, ökad turtäthet vad gäller kollektivtrafiken och Upptåget, trygga utomhusmiljöer, friskvård, företagsetablering och ungdomsarbetslöshet som står på agendan.

– Vi har bland annat tittat på ett projekt i Falun som ger äldre ökade möjligheter att bestämma själva. De ska kunna välja att gå en promenad eller kanske spela Fia med knuff om de känner för det istället för att få städat hemma en dag. Sedan vill vi skapa platser för spontan lek och idrott och även träningsplatser för äldre. Vi har många yngre som borde röra på sig mer. Och så vill vi skapa enkla ingångar för företag så att de lätt kan etablera sig – göra kommunen lättillgänglig på det viset.

Genom styrelsearbetet i Upplandsstiftelsen vet Sigrid Bergström också att en stugby är planerad att byggas i anslutning till Rullsand, liksom ett strövområde på Rotskärsholmen. Även i dessa fall handlar det om att underlätta för människor att komma ut i naturen och få motion.

– Bandyn har egentligen varit den största frågan här. Ska bandyn vara kvar eller inte? Det har varit ett sånt himla liv. Vi har inte råd med allt och behovet av mer innebandy finns, men kanske inte rinkbandy. Nu ska de ju bygga själva, jag hoppas de får sponsorer.

Sista frågan Sigrid Bergström, är du feminist?

– Självklart är jag feminist. Jag har nog alltid tagit det för självklart att tjejer och killar ska ha samma förutsättningar. Men vi måste synliggöra feminismen och de skillnader som finns när det handlar om löner och arbetsfördelning. Jag hoppas på en sex timmars arbetsdag.