Lite slängigt och övergripande tycker jag plattan bjuder på snygga produktioner, duktiga musiker med ett framträdande kompetent och varierande gitarrspel. Liksom oerhört begåvade sånginsatser varvade med direkta genomtramp när den musikaliska kontexten är fel samt en viss klåfingrighet från klaviatur och slagverkshåll. En del passager där en misstänkt xylofon är inblandad, liksom i de fall slagverken går solo, känns helt isolerade och malplacerade och kan med fördel lyftas bort.

Ellinor Skagegård har en underbar röst när den väl får ta plats och leda, när texterna är anpassade för att sjungas och inte läsas, när musiken inte utgör en konkurrent utan en medspelare eller en avskalad stämningsfull bakgrund eller som inramning i något av de ABBA-osande arrangemangen. Exempelvis gör hon sig ypperligt i spår som Beasts, Save me, First time of them all, Someone on my side samt Flowers and paintings. När hon istället ska slåss med för henne som sångerska katastrofalt lågt parkerade pop-, rock- och sambaarrrangemang eller röra sig i ett sammanhang som redan är till bredden och med skohorn musikaliskt mättat – som i exempelvis Every you, Little miss Sunshine, Birds, Goodbye song och Hey Robin – då gör sig inte den skolade lösningen, magstödet räcker inte hela vägen och det tänkta varmmörka röstläget blir bara blåsigt om inte helt obefintligt. Stå på dig Ellinor, tag plats, ge rum – se till att din röst får briljera där den trivs bäst att vara och räds inte att lämna några instrumentala spår därhän utan vokal påspädning.

Kanske hade denna debut vunnit på att göras till två? Denna produktion balanserar helt i onödan mellan att vara intresseväckande bred och oväntat spretig. Till nästa platta hoppas jag på ett mer renodlat slutresultat både inom de enskilda spåren och ur ett helhetsperspektiv. För mer av detta kommer vi med all säkerhet att får höra oavsett vad jag tycker.