I kristider ökar trycket på såväl högskolor som Komvux. Tjugofemårige Fodié Soumaré från Bandhagen i Stockholm är en av många unga svenskar som sökt sig till skolbänken, och han vet vad han vill:

–Jag vill jobba med film i framtiden, kanske som regissör. Då måste man komma in på de bästa skolorna, säger han.

Fodié saknar betyg i bland annat Svenska A på grund av en flytt när han var 17 år. Nu läser han på Komvux hos ABF för att uppnå högskolebehörighet. Därmed hör han till förlorarna i det nya antagningssystem till högskolan som gäller från och med i år. Han kommer att hamna i urvalsgrupp II, med färre platser i förhållandet till antalet behöriga sökande än i gruppen för de med fullständigt gymnasiebetyg. Enligt Högskoleverket kommer det därför krävas högre poäng för att komma in. Men själv har Fodié inte funderat så mycket på hur antagningssystemet fungerar.

– Jag trodde inte det spelade någon roll om jag har högskolebehörighet från början eller läst in den i efterhand. Det skulle kännas tråkigt om jag inte kom in på en utbildning bara på grund av det. De flesta som pluggar här gör ju det för att kunna komma in på någon utbildning senare och göra det som de brinner för, säger han.

De nya urvalsgrupperna är bara en liten detalj i ett system som nu förändras i grunden. Flera genomförda eller utlovade reformer pekar åt samma håll, menar Christina Cliffordson som är professor i pedagogik på Högskolan i Väst.

– Hela antagningssystemet utvecklas så att man måste bestämma sig väldigt tidigt för vad man vill bli, och sedan hålla fast vid den strategin. Den som ångrar sig vid någon tidpunkt straffas för det, vilket är väldigt orättvist och kommer att leda till ökad segregation, säger hon.

Det börjar redan i grundskolan. Det nya meritpoängssystemet, som ska uppmuntra fler att läsa avancerade kurser i bland annat moderna språk på gymnasiet, innebär nämligen att den som vill ha maxpoäng måste välja att läsa ett andra språk redan i årskurs 6–9.

–Meritpoängsberäkningen är så komplicerad att eleverna skulle behöva en coach för att guida dem. Systemet gynnar elever från studievana hem där man från början har en idé om att man vill läsa på högskolan. Och vi vet att detta är klassberoende, säger Christina Cliffordson.

Från hösten 2011 delas gymnasiet in i yrkesförberedande och högskoleförberedande program med olika behörighetsregler, och principen att alla gymnasieprogram ska ge behörighet till vidare studier skrotas. Yrkesprogrammens elever ska kunna läsa behörighetsskapande kurser som fritt val. Men i praktiken är det ofta svårt.

– I många av yrkesprogrammen finns inte tillräckligt med utrymme för att kunna läsa ens de grundläggande behörighetskurserna. Vill man dessutom läsa in en särskild behörighet så har man inte en chans. Då måste man göra det som överkurs, vilket faller på sin egen orimlighet, säger Christina Cliffordson.

Samtidigt avskaffas det individuella programmet. En anledning är att dess elever – enligt utbildningsminister Jan Björklund (FP) – varit en alltför heterogen grupp, där skoltrötta blandas med välmotiverade. De som tidigare fått gå det individuella programmet måste i framtiden välja en av fem inriktningar. Bland annat en preparandkurs som inom ett år ska ge behörighet till ett nationellt gymnasieprogram, och en yrkesintroduktion som ska leda direkt ut på arbetsmarknaden eller till studier på ett yrkesprogram.

Politikerna vill helt enkelt att de som misslyckats i grundskolan ska in på yrkesprogrammen i första hand. Det tror i alla fall Mats Söderberg som är utredare i utbildningsfrågor på Sveriges kommuner och landsting, SKL.

– Elever som inte fullföljt grundskolan måste på förhand bestämma sig om de vill in på ett studieförberedande program eller ett yrkesprogram på gymnasiet, istället för att pröva ett steg i taget. Det är kanske inte så lätt om man är osäker på sin studieförmåga, säger han.

Att skola om sig i vuxen ålder blir också svårare. Omedelbart efter valsegern 2006 skar den borgerliga regeringen ned anslagen till Komvux med cirka en tredjedel. Samtidigt missgynnar alltså de nya urvalsgrupperna den som läst på Komvux. Motiveringen är att de som läser eller tentar upp redan godkända betyg inte ska tränga ut de som bara söker på sitt gymnasiebetyg. Men även de som i likhet med Fodié Soumaré läst till några ämnen för att få högskolebehörighet drabbas. Och enligt Mats Söderberg på SKL är det oklart hur omfattande den så kallade konkurrenskompletteringen egentligen varit.

–Den bild jag har är att det inte varit så utbrett i de stora städerna, där de flesta eleverna finns. Det är främst i mindre orter där det funnits platser över som man kunnat läsa upp betyg. Däremot finns ett mörkertal i form av personer som undviker att ta ut betyg i vissa ämnen på gymnasiet för att kunna komplettera senare, men det vet vi väldigt lite om och jag har svårt att tänka mig att det är särskilt många.

Han menar att det hade behövts mer studier kring varför elever hoppar av gymnasiet – i synnerhet yrkesprogrammens sista år.

– Istället ändras utbildningssystemet i stor utsträckning utifrån en del politikers bild av hur det ser ut. Överhuvudtaget är det ett väldigt krångligt system som införs, med olika meritvärden för olika sektorer. Frågan är om verkligheten bär för en sådan förfining – går det att säga att den som läst den eller den kursen på gymnasiet blir en bättre arkitekt?

Sofia Larsen, ordförande i riksdagens utbildningsutskott och skolpolitisk talesperson för Centerpartiet, försvarar regeringens reformer.

–Det ska aldrig finnas några återvändsgränder. Därför vill vi se till att de som vet redan från början att de vill läsa vidare efter gymnasieskolan ska kunna göra detta, säger hon.

– Framför allt har det varit så att de som konkurrenskompletterar har trängt undan de som behövt komplettera för att överhuvudtaget få en behörighet. Både den förra regeringen och högskoleverket tog upp detta och sa att detta inte var hållbart, och det har vi tagit fasta på, säger Sofia Larsen.

Men enligt Högskoleverket hör de som går ett yrkesprogram och i efterhand läser in högskolebehörighet till förlorarna i det nya systemet.

Varför ska det vara så?

– Tanken är att det ska finnas olika urvalsgrupper och olika vägar in på högskolan. De flesta kommer direkt från gymnasiet, sedan finns Komvux, högskoleprovet, och så kallad validering, vilket kan vara extremt viktigt för många som gått Komvux och varit ute och arbetat några år. Men de som läser gymnasiet och ser till att klara sina betyg därifrån ska ju också ha möjligheten att läsa vidare, säger hon.

Redan 2008 avskaffades 25:4-regeln som gav alla som uppnått minst 25 års ålder och hade 4 års dokumenterad arbetslivserfarenhet grundläggande behörighet till högskolan. Den infördes av Socialdemokraterna för att motverka social snedrekrytering, men Sofia Larsen anser inte att denna nu kommer att öka.

– Nu får lärosätena ta in upp till en tredjedel på andra grunder, till exempel att man jobbat många år med uppgifter som är relevanta för den utbildning man vill läsa. Det tycker jag blir en bättre breddning, och mer rättvist.

Hur garanterar man rättssäkerheten i ett system där högskolorna på egen hand bedömer de sökandes förutsättningar?

– Det finns vissa riktlinjer men i grund och botten är det ju så att varje individ är unik, och med det här systemet blir det en större rättvisa och större bredd än med den regel som fanns innan, säger Sofia Larsen.

Christina Cliffordson menar däremot att den avskaffade 25:4-regeln kommer att öka den sociala snedrekryteringen, samtidigt som möjligheten att ta in studenter på alternativ grund utnyttjas i mycket liten utsträckning.

– Att göra en rättssäker bedömning av individers förutsättningar att klara en högre utbildning kräver stora resurser som de enskilda lärosätena helt enkelt inte har. Och om det är som regeringen säger, att de flesta av de som tidigare hade blivit antagna tack vare 25:4-regeln nu kommer att komma in på så kallad reell kompetens, så hade man ju lika gärna kunna låta den gamla regeln vara kvar, säger hon.