Det fanns en tid då folkhemmet var modernt. Då ett öststatsfuturistiskt svampformat vattentorn var det främsta tecknet på effektivitet. Då den nya Esso-macken förtjänade att avbildas för att nära och kära skulle få intyg på det gemensamma framskridandet.

I dag känns 50- och 60-talet som en väldigt avlägsen tid. Även om många av de fulaste landmärkena står kvar krävs det överblick för att ens påminna sig känslan av stolthet över moderniteten. Fotografen Jeppe Wikström har gjort jobbet åt oss. I boken Fler tråkiga vykort (Max Ström) samlas ett hundratal sömniga, löjeväckande och alldagliga motiv. Man undrar ju varför den nya motorvägen vid Vättern eller medborgarhuset i Tranemo behövde förevigas.

Men det är synd att välfärdssamhället för att vara säljbart i dag måste paketeras i ett förlöjligande format. ”Titta här vad fult det var på den tiden”, ungefär – men hur förnedrande är det inte att bli skrattad åt för det man byggt upp? (Därmed inte sagt att Wikström enbart skrattar, tvärtom understryker han i förordet att vykorten också bör hedras).

I förlängningen handlar de här ödsliga bilderna om dem som byggde landet under kapitalets ok – om ett vi som gått förlorat, på gott och ont.

Det finns en skönhet i nostalgin och vi säger nog samma sak om dagens vykort i morgon. Visst ser det ändå fridfullt ut med så lite trafik på motorvägen.