Han är vältalig och snabb i tanken. Moderaten och Landstingspolitikern Arne Sandemo ägnar mellan 50
Med anledning av den stundande valrörelsen vill Uppsala Fria prata lite närmare med några av kommunens och länets politiker som vi känner oss speciellt nyfikna på. Vi kommer att teckna åtta politikerporträtt som finns samlade på vår hemsida. I vår andra del i serien träffar vi ett av Moderaternas två landstingsråd Arne Sandemo, som delar tiden mellan sina styrelseuppdrag i Regionförbundet och Ägarberedningen för Akademiska sjukhuset, vid sidan av privatlivet och övriga förtroendeuppdrag i länet.
Han är vältalig och snabb i tanken. Moderaten och Landstingspolitikern Arne Sandemo ägnar mellan 50 och 60 timmar till politiken per vecka. Vårdfrågor har alltid intresserat honom men han har även som styrelseledamot i Regionförbundet i Uppsala län direkt inblick i en rad näringslivs- och utvecklingsfrågor.
Född och uppvuxen i Hoting, Ångermanland, som yngst av tre barn till utpräglade föreningsmänniskor var det helt naturligt för Arne Sandemo att slinka in på den politiska arenan efter gymnasiestudier i Östersund, militärtjänst i Boden och avbrutna juridikstudier i Uppsala.
– Bristande motivation, några tentor och framför allt uppsatsen som sket sig. Jag hade ett år kvar när jag insåg att jag inte ville jobba som jurist. Jag gillar att finnas med i sammanhang för att påverka och göra skillnad och efter fyra år inom kriminalvården började jag som politisk sekreterare.
Under åtta år jobbade han för den moderata gruppen i landstingsfullmäktige, ett arbete som han trivdes med men ändå beslutade sig för att lämna då han erbjöds en konsulttjänst hos en bekant med eget företag.
– Jag var utlånad till Ericsson och skötte interkommunikationen i delar av företaget i Kista. Internkommunikation, att skriva på ett sätt som fungerar, är ett av de viktigaste ledningsverktygen i ett företag.
Efter två år av konsultinsatser kom erbjudandet han inte kunde tacka nej till, att bli landstingsråd. Hans arbetstid är jämnt fördelad mellan ordförandeuppdraget i Ägarberedningen för Akademiska sjukhuset och styrelseuppdraget i Regionförbundet i Uppsala län, därutöver har han ytterligare några förtroendeuppdrag såsom bland annat ledamot i Landstingsstyrelsen och Landstingsfullmäktige. Vårdfrågor har alltid intresserat honom, säger han, liksom han finner det utmanade att arbeta med näringslivs- och utvecklingsfrågor.
Något riktigt bra du åstadkommit under den gångna mandatperioden?
– Sittandes på landstingsstolen är jag mest nöjd med att vi börjat vända perspektivet, bort från det produktionsinriktade till ett som företräder patienten genom att få in personal i tid och kortade väntetider.
Något han däremot känner sig mindre nöjd med är att budgetkostymen för Akademiska sjukhuset spruckit i sömmarna.
– Vi har haft svårt att ställa om till den budget vi satte av. Men det ska ses i skenet av de ökade behoven. Vi ger mer vård pengarna med en kostnadsökning på 2,6 procent, att jämföras mot en vårdökning på 6 procent.
Glappet mellan förväntad budget och faktiskt utfall är på 70 miljoner kronor. En relativt stor summa för de allra flesta att gå back med, kan tyckas.
– Pengarna utgör en procent av Akademiska sjukhusets totala omsättning som ligger på sex till sju miljarder kronor. Sett i det perspektivet är det ju felräkningspengar.
För att undvika att historien upprepar sig inför man en ny styrnings- och budgetmodell som går ut på att de enheter och avdelningar som håller budget kommer att premieras medan de som misslyckas – får stå sitt kast.
– Det måste finnas styrmedel i form av både piska och morot. Tidigare sparade man in på de avdelningar som skötte sin budget, vilket verkligen inte är bra.
Genom sin position i Regionförbundets styrelse får han inblick i det mesta som rör näringslivsutvecklingen i länet. Han och de andra politikerna i styrelsen ser, enligt honom, sig själva som satta att stimulera en process snarare än att styra i en viss riktning.
– Vi sätter upp målen tillsammans medan andra får infria dem.
Framgångsfaktorerna i länet bestämmer han bland annat till att vara närheten till Stockholm och den gemensamma arbetsmarknaden som det innebär, den höga andelen människor med forskarutbildning som ger ett näringsliv med ett högt kunskapsinnehåll.
– Det är attraktivt att bo här när båda makarna kan hitta jobb liksom det är för företag att etablera sig då det är lätt att hitta rätt arbetskraft.
En lösning som ofta förutsätter att de anställda pendlar, hur tycker du just den biten fungerat denna vinter?
– Vi var lika frustrerade som pendlarna, risken fanns att arbete på annan ort skulle komma att väljas bort helt. Situationen har lett till att de berörda idag har en annan planering och gör en annan risk och sårbarhetsbedömning framöver.
Arne Sandemo lyfter biotekniksektorn och energiområdet som speciellt intressanta sett ur ett framtida perspektiv. Och han anser bland annat att Vattenfall bör konkurrensersättas i sin roll som fjärrvärmeleverantör eftersom deras nuvarande torvlösning långt ifrån kan anses vara den mest optimala.
– Jag såg gärna att ett miljövänligare alternativ kan kopplas på fjärrvärmesystemet. Men den möjligheten har ju öppnats upp nu genom lagstiftning.
En av Arne Sandemos paradfrågor är Ärna flygplats men han säger samtidigt att han uttalar sig i egenskap av Landstingspolitiker och inte som ledamot i Regionförbundets styrelse.
– Jag är alltid väldigt tydlig med att framhålla att Ärna flygplats behövs för Akademiska sjukhusets räkning och dess akutsjukvård. Jag saknar mandat att uttala mig i frågan för Regionförbundets räkning. Men det är ju inte världens bästa tajming att föreslå en civil flygplats ur ett klimatperspektiv och frågan är politiskt het, våra motståndare försöker göra den till ett valfråga.
Är det inte svårt att hålla isär alla dina olika roller? Vem företräder då Arne Sandemo när han uttalar sig?
– Man får alltid kompromissa, privatpersonen Arne Sandemo får stå tillbaka. Jag får acceptera mitt partis ställningstagande att hitta en lösning som andra partier kan acceptera.
Även om vårdfrågor är något han är speciellt känd för, så finns det inget politiskt område han ryggar för. Hans arbete innebär ofta en hel del resor, och många timmar med arbetsveckor på 50 till 60 timmar. Den höga arbetsbelastningen innebär ofta att han tvingas kompromissa även mellan sin familj och sitt engagemang, som han uttrycker det.
– Jag brukar säga att jag är en homo politicus eftersom jag har min hobby som arbete men jag ska inte sticka under stol med att det ibland är jobbigt med resorna. Jag tycker väldigt mycket om min egen kudde.
Något politiskt beslut som varit extra svårt att ta?
– Jag har inget direkt konkret som jag kan peka på, men alla beslut som påverkar människor i en riktning de inte gillar är jobbiga. Det sitter någon av kött och blod där och jag har just kört över henne eller honom.
