I dag skiljer sig mäns och kvinnors idrottsutövande på ett antal punkter. Vissa skillnader som olika höjd på hindren inom häcklöpning verkar logiska, då män generellt är längre än kvinnor. Andra skillnader är mer svårförklarliga och framstår som onödiga, såsom att män tävlar i tiokamp och kvinnor i sjukamp, och att damernas korta häcklöpning är tio meter kortare än herrarnas. Tacklingsförbudet inom damhockeyn är ett annat exempel. Åsa Sandell anser att förbudet bygger på en beskyddande föreställning om att kvinnlig idrott ska vara lite mänskligare och ofarligare än männens.

Svenska hockeyförbundets Mikael Lundström förklarar att bakgrunden till tacklingsförbudet inom ishockeyn beror på att sporten hitills har haft så få utövare att det varit nödvändigt att samla junior och seniorspelare i ett och samma lag. Därför kan en 15-åring möta en 25-30-åring, vilket innebär en stor spridning i åldrar, storlek och tyngd. Lundström tror att det finns lika starka röster både för och emot tacklingsförbudet bland spelarna. Själv lutar han dock mer mot ett fortsatt förbud:

– Jag tycker att damhockeymatcher är ganska tuffa ändå, därför är jag inte säker på att man ska ta steget och häva tacklingsförbudet. Innan ett sådant steg tas måste vi ha nått en viss bredd inom damhockeyn. Det ska inte vara så att en klent utrustad femtonårig tjej ska bli tacklad av en stor ryska.

Generellt anser Lundström dock att det sker en succesiv utjämning inom sportvärlden, och som ett exempel nämner han att det blir allt vanligare att män och kvinnor tävlar på samma distanser inom friidrotten.

Denna sport räknas som en av de mest jämlika, men fortfarande kvarstår vissa skillnader.

Fredrik Trahn, informationsansvarig på svenska friidrottsförbundet, håller med om att den marginella skillnaden på tio meter är något som kan diskuteras. Samtidigt menar han att en diskussion inte står högt upp på agendan, eftersom det inte har framförts några direkta synpunkter på de berörda skillnaderna.

– Vi känner oss trygga i att vara en av de mest jämlika idrotterna, och vi tror att denna jämlikhet, samt duktiga idrottskvinnor och förebilder som Carolina Klüft och Cajsa Bergqvist genererat ett stort intresse för sporten.

På svenska idrottsförbundet verkar diskussionen om de könsrelaterade skillnaderna både vara känslig och betraktas som relativt oviktig. Den allmänna hållningen hos de tre personer som FRIA pratar med är att de kvarstående skillnaderna är mycket små och att den svenska idrotten är jämlik.

Frågan om det i framtiden är nödvändigt att ha kvar vissa av de könsrelaterade regelskillnaderna blir utifrån deras slutsats ännu mer relevant. Både friidrotten och damishockeyn, för att återgå till artikelns exempel, är snabbt växande sporter. Antalet utövare inom damhockeyn fyrdubblades under tioårsperioden 1990–2000, och vad blir då argumenten för ett upprätthållande av tacklingsförbudet om damhockeyn i framtiden kan indelas i junior- respektive seniorlag?