När jag ringer på dörren till kaféet som ligger i en fattig och nedgången del av Portland, frågar mannen som öppnar om jag har ett kort, det vill säga det dokument som anger att jag har rätt att röka marijuana som läkemedel. Kortet utfärdas på grundval av läkarintyg.

När jag berättat att jag kommer från Sverige och inte har något kort, blir jag insläppt men bara till ett förrum där Gordon, som jobbar som frivillig, presiderar vid ett bord med informationsbroschyrer.

Först när jag förklarat att jag är journalist får jag gå nerför en brant trappa till det allra heligaste, kaféet, där några gäster tagit plats på höga stolar framför bardisken.

Så långt liknar allt en vanlig bar, en sådan som det går tretton på dussinet av här, men i hyllorna står inga flaskor utan glasburkar med torkade marijuanablad och cannabisblommor. Dessutom gör bartendern i ordning plastpåsar med haschångor, som rökaren kan andas in genom ett munstycke.

Längre bort i rummet finns bord, stolar och ett par soffor där några av stamgästerna tagit plats. Ett biljardbord med köer ger avkoppling av annat slag. Atmosfären påminner inte så lite om en träffpunkt med dagverksamhet för ensamma äldre i Sverige.

Men skillnaden är att nästan alla intar marijuana, antingen genom att röka torkade blad i en pipa, genom att droppa en koncentrerad form under tungan eller blanda den i en kopp te.

– Jag började röka marijuana redan som 16-åring, säger Madeline Martinez, styrelseordförande för Oregonavdelningen av organisationen National Organization for the Reform of Marijuana Laws, NORML, som driver frågan om fullständig legalisering av marijuana i USA.

Martinez är en mörkhårig, intensiv kvinna som med stolthet berättar att hon är navajoindian och är healer och schaman enligt sitt folks traditioner.

– Det hjälpte mig att övervinna min blyghet i klassrummet och gav mig större självförtroende. Vem vet, kanske hade jag ADHD i viss utsträckning, deklarerar hon och drar ett djupt bloss på sin vackra glaspipa medan hennes assistent Angela på andra sidan bordet drar in röken från sin vattenpipa.

Faktum är att marijuana av anhängarna anses lindra alltifrån Alzheimers till Tourettes syndrom, den åkomma som förutom ryckningar i ansiktet löser upp hämningar. Men främst är det värk som brukarna söker bot för.

– Titta, nu är min arm alldeles läkt, säger Angela och visar upp sin vänsterarm som skadades svårt i en bilolycka. Hon tror fullt och fast att cannabis hjälpt till att läka den svåra inflammation som blev följden.

John visar upp sin arm som är gul och blå av alla de dialysbehandlingar han fått för sin svåra njursvikt. För honom betyder kaféet inte bara smärtlindring utan också en social träffpunkt.

– Annars skulle jag bara sitta hemma och titta på mina fyra väggar, säger han medan bartendern plötsligt ringer i en klocka.

Alla klappar i händerna för att fira att kaféet fått ytterligare en donator. För pengar behövs, även om medlemmarna betalar 25 dollar, omkring 200 kronor, i månaden för att kunna ta del av kaféets utbud av cannabis.

Men Madeline Martinez, som rökt marijuana största delen av sitt 59-åriga liv – även när hon tjänstgjorde som fångvaktare i ett stort kaliforniskt kvinnofängelse – har stora planer. Hon vill samla minst 170 000 namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning för att helt legalisera bruket av marijuana i staten Oregon.

– I så fall kan våra lantbrukare tjäna pengar på att odla hampa under kontrollerade former, säger hon och visar stolt på NORML:s hemsida, där devisen framför en bild av ett hampablad lyder: ”Pengar växer på träd!”

Och en annons med detta budskap kommer snart upp bland ljusreklamerna på Times Square, centrum för New Yorks nöjeskvarter.