Normbrytande nyheter
Är Västeuropa inne i en kontinental depression? En tid präglad av en herkulisk håglöshet, en dystopisk desillusion? Mänskligheten har väl i alla tider härbärgerat en tro att tillvaron långsamt blir bättre. Barn som växt upp har gjort det i förvissningen att de kan förbättra det de fick i arv av föräldrarna. Familjer har känt ansvaret och möjligheten att förvalta stammen, och föra traditionerna vidare. Jag tror att vi troget trott.
Solen färgade lermurarna orangea. Till höger i gränden dök en bymoské upp. Bortom: vidsträckta, odlade sluttningar. Bakom en trädkantad bäck krökte några bönder rygg. Detta var den gamla Kalininkolchosen, dit våldet aldrig nådde. Jag åt en glass.
Anfallet mot Libyen hjälper inte på allvar demokratichanserna. Om vi vill sluta stödja tyrannerna i regionen borde vi börja med civila medel, och i sista hand sätta in FN-trupp – inte amerikansk och fransk! Svenskars stöd till angreppet i dess nuvarande form är tanklöst.
En bit in i mörkret på den spruckna asfaltvägen framträder tre gestalter i det varma skenet från en gatlykta. Gröna uniformer, automatgevär, baskrar käckt på sned. Brallorna instoppade i kängorna. Vi hälsar i förbigående, trötta och kalla på väg mot Salomons källor som lär ha försett Jerusalem med dricksvatten när Jesus var där.
Om och om igen matar våra medier oss med förenklade verkligheter och tillrättalagda bilder. Läsarna sneglar på chilenska gruvarbetare och rynkar på ögonbrynen åt döden i Afghanistan. Tittarna blinkar mot minkarnas lidande och lyfter SMS-bidragstelefonen när Haiti tränger sig på.
© 2024 Fria.Nu