Under de tjugo år som Teresia Björk varit verksam har hon bland annat hunnit uppträda på Broadway i New York och i Barcelona. Hon har arbetat med många framstående namn inom dansen, och som kuriosa måste även nämnas att hon gjort en reklamfilm med Dustin Hoffman i Hollywood. Trots erfarenheterna av de stora scenerna utomlands tycker hon att den svenska och nordiska dansscenen står sig väl i jämförelse.
– Även om exempelvis New York och London har en längre tradition är de fast i ett ganska konservativt tänkande. Sedan sju–tio år tillbaka kommer vi svenskar faktiskt med mycket som är helt nytt. Jag är själv 40-plus och gör avantgarde-grejer i New York! Det hade jag aldrig kunnat drömma om när jag var elev på svenska balettskolan och balettakademin.

Det är en pigg Teresia Björk som FRIA möter i Viktoriapassagen några dagar före avresan till Barcelona. Trots att det är förmiddag har hon redan hunnit med ett par timmars träning. En genomsnittlig vecka lägger hon minst två timmar om dagen på gym, yoga och dans. Då har inte generalrepetitioner inför hennes många föreställningar räknats in.
Den moderna dansen och performance framförs under helt andra förutsättningar än traditionell teater, balett och opera. Vanligtvis ges bara enstaka föreställningar av ett framträdande som krävt lika mycket förarbete som en traditionell teaterföreställning. I Barcelona ska Teresia vara med i Barcelona International Dance Exchange och framföra solodansen Tout Seule, som handlar om en utsatt kvinna, och om att hantera olika situationer i livet.
På senare tid har hon insett att allt hon gör egentligen är politiskt. I sina framträdanden, som är en fusion av dans, musik, bild och text, behandlar hon nämligen ofta sociala situationer och arbetar en hel del med igenkänningseffekter. Människors sorg är ett återkommande tema, men hon använder gärna humorn som ingång till de mer allvarliga sekvenserna.

Mångsysslerskan Teresia har bland annat en modell- och skådespelarkarriär samt en journalistutbildning i bagaget. Just nu är hon även engagerad som dansambassadör, och
menar att det är viktigt att dansen görs mer folklig. Ett led i denna ambition var hennes konstnärsresidens på Kulturbruket Dal i Dalsland, en satsning på att öka den moderna dansens spridning och räckvidd inom landet.
Kulturklimatet för dans i Sverige är bättre än på länge. Tv-program som So you think you can dance och Let´s dance lockar nya utövare som drömmer om framgång. Teresia har i sitt arbete som dansambassadör märkt att dansen för många ungdomar baseras på kändisskap; att ett framträdande enbart bedöms i relation till dansarens mediala framgång. Annars är hon nöjd med att dansen breddas och hoppas att det ska bidra till ett ökat intresse för modern dans och performance som av många fortfarande betraktas som svårt och elitistiskt. Till viss del tror Teresia att detta är kulturarbetarnas eget fel.
– Just nu ser jag en oroande tendens, nämligen att dansen närmar sig någon sorts icke-dans. Många människor som inte har en bakgrund som dansare utan istället hållit på med till exempel it kommer in på Danshögskolans koreografutbildning. För mig är många av dagens så kallade dansperformance egentligen att betrakta som konstinstallationer. Tänk dig någon som för första gången ska gå och se modern dans och istället möter en installation. Det måste ju verkligen späda på fördomen om konsten som elitistisk istället för öppen och inbjudande, suckar hon.
Själv är Teresia på det klara med att även hon inte gör verk som tilltalar alla, men att det viktigaste för henne är att skapa en reaktion, och att inspirera och beröra.

Efter Barcelonavistelsen kommer Teresia att gästspela runtom i landet samtidigt som hon väntar på besked för nya samarbeten med bland andra Atalante och Göteborgsoperans lilla scen.
– Modern dans och performance behöver de små scenerna för interaktionen med publiken, förklarar Teresia. Förresten, detta att jag definierar mig själv som performance… jag hade egentligen hållit på med det i flera år utan att jag visste om det, precis som med det politiska. Uppriktigt sagt går jag mer på känsla än intellekt, och jag är absolut inte någon utpräglad kulturmänniska.