Svensk lagstiftning krockar med islamisk arvsrätt
Nyligen publicerades en avhandling vid Uppsala universitet som tar upp frågan om den islamiska arvsrätten som ett kulturuttryck grundad i de värderingar som är förankrade i de islamiska rättskällorna, det vill säga Koranen.
Den svenska arvsrättsliga lagstiftningen utgår från nationalitetsprincipen, som innebär att arvlåtarens kvarlåtenskap ska delas enligt lagen i det land där den avlidne var medborgare vid sin död. I avhandlingen försvaras en mångkulturell utgångspunkt för att lösa den konflikt som kan uppstå när islamisk arvsrätt möter svensk rätt.
Hur ser man inom svensk lagstiftning på frågan om islamisk arvsrätt?
– Principiellt sett tillämpar svenska domstolar och myndigheter utländska arvsregler inom den svenska internationella privat- och processrättsliga rättsordningen, säger Minna Boström, jur kand på Advokatfirman Sweger, och fortsätter:
– Det kan dock tänkas finnas lagar eller rättsregler som för den svenska rättsordningen framstår som stötande och då inte ska tillämpas i svenska domstolar eller av myndigheter.
Inom den svenska internationella privat- och processrättsliga rättsordningen finns ett institut som kallas ordre public. Institutet gör det möjligt för den svenska domstolen att motsätta sig att tillämpa en stötande rättsregel eller lag.
Vad händer när islamisk arvsrätt ger uttryck för värderingar som inte har någon motsvarighet i svensk lagstiftning och rättstradition?
– I vissa delar kan muslimska arvsregler innehålla normer och rättsregler som strider mot mänskliga rättigheter och därmed faller inom tillämpningen av ordre public, till exempel att en manlig arvinge ärver dubbelt så mycket som en kvinnlig, detta strider mot grundlagens bestämmelser om människors lika värde, säger Minna Boström.
Utgångspunkten som avhandlingen försvarar innebär att svenska domstolar och myndigheter under vissa förutsättningar till och med bör respektera och tillskriva arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till att arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor. I avhandlingen analyseras vissa centrala svenska lagar, bland annat den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, för att därigenom utreda utrymmet för en mångkulturell rättstillämpning.
