Sidney heter egentligen någonting annat, men hon vågar inte gå ut med sitt namn av rädsla för repressalier i Uganda. När FRIA träffar henne är hon i Sverige för att träffa aktiva i hbt-organisationen RFSL. Även om kritik kan riktas mot hur hbt-personer behandlas i Sverige tas här ändå steg åt ett mer hbt-vänligt samhälle med könsneutrala äktenskap och diskrimineringslagar. I Uganda går utvecklingen i motsatt riktning – från förtryckande lagar till dödsstraff. Sedan tidigare kan homosexualitet leda till fängelse. Det är ytterst sällan som straffet utdelas, men hbt-personer lever ändå under hot. Förra året greps tre aktivister som protesterade mot att hbt-personer med hiv inte får någon sjukvård. En hbt-aktivist torterades till döds i fängelset. Tills nyligen var det dock fortfarande möjligt att hålla debatter om ämnet och hbt-rörelsen hoppades på ett mer öppet samhälle. Men så lades det nya lagförslaget i oktober förra året som tvingar närstående att ange homosexuella och som innebär dödsstraff för hbt-personer. Förslaget har fått starkt folkligt stöd.

– Om jag ska vara ärlig så är det hjärtskärande att prata om det. Det är så sjukt, kommenterar Sidney. Förslaget innebär att man inte kan berätta för någon om sin läggning. Om till exempel min mamma eller bror får veta att jag är lesbisk och inte berättar det för polisen inom 24 timmar riskerar de fängelse upp till sju år. Folk kommer springa tillbaka in i garderoben.

Sidney är verksam i Freedom and Roam Uganda, forkortat Farug, som är en organisation för homo- och bisexuella kvinnor och för transkvinnor, som arbetar för att göra samhället uppmärksammat på hbt-kvinnors situation.

– Vi vänder oss specifikt till kvinnor eftersom vi ständigt är utsatta. Jag är till exempel ett offer för en våldtäkt och många kvinnor utsätts för våld i hemmet.

Just nu håller Farug på med en dokumentation av människors uppfattning i hbt-frågan. Dokumentationen görs som en enkätundersökning, men det går inte att använda officiella kanaler. Istället använder Farug kontakter som de har bland lärare på olika skolor för att lärarna ska ge ut enkäterna till sina elever. De har också gett enkäten till religiösa ledare för att få deras syn i frågan. En biskop uttalade sig positivt om hbt-personer, men när kyrkan fick reda på det kastade de ut honom.

Bakgrunden till det nya lagförslaget är också sprunget från religiösa grupper. Pastorn Martin Ssempa – som är känd för att själv vara ”före detta” homosexuell – bjöds in av religiösa ledare från USA för att tala, varpå han uppmanade föräldrar att skydda sina barn från homosexuella eftersom de enligt honom rekryterar skolelever för att bli homosexuella.

Uttalandet väckte starka känslor hos föräldrar runt om i Uganda som började skriva under en namninsamling mot homosexual-itet som sedan kom att leda fram till lagförslaget.

– Jag är inte förvånad över att någon kan lägga ett sådant lagförslag, men att folk i allmänhet stödjer det, säger Sidney. Jag hoppas att lagförslaget dumpas och att invånarna i Uganda tänker efter och inser vad lagen leder till. Jag hoppas att våra rättigheter blir mänskliga rättigheter.

I ett samhälle där homosexualitet både är kriminellt och ses som stötande är det inte lätt att driva en hbt-förening. Med bara 46 medlemmar är Farug en av landets största. Farug har inget officiellt kontor utan låtsas att lokalen är ett bostadshus. Därför bor Sidney i lokalen där hon jobbar. Föreningen har filmkvällar och liknande för sina medlemmar, men de kan som mest ha ett möte i månaden för att inte grannarna ska bli misstänksamma.

Personligen har Sidney drabbats på flera sätt av homofobin i landet. Som 17-åring stängdes hon av från skolan, efter att hon fått klagomål om sin klädsel som sågs som allt för ”pojkig” och eftersom det kommit fram till rektorn att hon misstänktes vara lesbisk.

Då började hon istället jobba på det amerikanska logistikföretaget FedEx. Efter fem år förlorade hon jobbet av samma anledning som hon sparkades ut ur skolan: hennes läggning. Den stora dagstidningen Red Pepper skrev en artikel där de anklagade henne för att dejta en känd kvinnlig DJ. Dagen efter satt en kopia av artikeln på arbetsplatsens anslagstavla.

– När jag kom dit tittade arbetskamraterna på mig som om de sett ett spöke. Jag bad om några dagar ledigt, men när jag kom tillbaka fick jag ett avskedsbrev där de skrev att det berodde på omorganisering.

Sidney fick ett nytt jobb på transport- och logistikbolaget DHL.

– Men jag hade fått ett slags trauma från upplevelsen på FedEx. Jag blev obekväm när kollegor frågade om vi skulle äta middag och jag var rädd för att bli avslöjad.

Efter bara några månader frågade chefen om hon ville ligga med honom, när hon inte ville det svarade han att han visste vad det berodde på och efter det fick hon inga fler arbetspass.

Hur klarade du att hantera diskrimineringen?

– Jag drack alkohol, säger Sidney med ett snett leende. Det fanns en bar som blev som en mötesplats för homosexuella, där jag kunde vara mer bekväm.

När hon för två år sedan började jobba som administratör hos Farug fann hon äntligen en arbetsplats där hon kan vara sig själv.

– Det är det enda stället som jag känner mig säker på, i övrigt är samhället väldigt osäkert på grund av lagförslaget. Jag förväntar mig inte att få någon säkerhetsvakt så jag har skapat min egen säkerhetsplan.

Planen går ut på att inte hålla flickvänner i handen offentligt och att inte bli så berusad att hon råkar avslöja något. Andra lösningar är att alltid ha dörrarna låsta och att inte ha hbt-material i föreningens lokal. Enligt lagförslaget kan innehavet av sådant material leda till döden.

Innan Sidney reste till Sverige sa hennes vänner till henne att söka asyl här, för att komma undan förtrycket. Men Sidney sa nej till vännernas förslag.

– Jag vill inte flytta hit, jag måste stanna i Uganda och kämpa. Det handlar inte bara om mina, utan alla hbt-personers rättigheter.