- Vi har arbetat på universitetet i alla år men får inte fortsätta på grund av en åldersgräns, säger Birgit Thilander. Vi har lagt ner kolossalt mycket arbete på vår forskning, då klipper man inte bara av det.

Att en viss ålder ska sätta stopp för arbete är något som Seniorakademien inte vill acceptera. Birgit Thilander är professor i ortodonti, läran om tandreglering, och har varit med i den ideella föreningen från starten 1997.

Då hette föreningen Seniorpoolen och tanken var att starta en vikariepool av pensionerade professorer vid Göteborgs Universitet. På så sätt skulle medlemmarna kunna bidra med sin erfarenhet även om de gått i pension.

2004 bytte föreningen namn till Seniorakademien och i dagsläget fungerar verksamheten både som en mötesplats för medlemmarna där de håller föredrag för varandra och som en resurs för universitet världen över. Medlemmarna reser runt och föreläser, är opponenter och sitter med i beredningar.

Seniorakademien är ett sätt att synliggöra äldre i samhället, menar Birgit Thilander.

- Vi vill visa att vi är en grupp gamla som kan bidra med en hel del; kunskap, erfarenhet, idéer till forskning och en viktig sak: vi har tid. Vi har tid och tålamod med studenterna. Och vi gör det utan att ta betalt också. Vi har mycket att ge och man får mycket tillbaka.

Även om Seniorakademiens medlemmar kommer från flera olika forskningsområden och har olika syn på vissa saker, så har de en sak gemensamt, säger Birgit Thilander. Det är synen på pensionen.

- I samhället talas det mest om den kronologiska åldern, man är 65, 66 och så vidare, men det finns många inom till exempel litteratur, konst och näringsliv som gjort jättestor nytta på gamla dagar.

Birgit Thilander pratar hellre om biologisk ålder, om hur man känner sig.

- Innerst inne har jag en känsla av att jag vill göra mer!

Själv gick hon i pension 1991. Men trots att hon inte längre är anställd av Göteborgs Universitet har hon fortsatt att arbeta i ett rum på Institutionen för Odontologi sedan dess.

- Jag blev inte utkastad, som många andra. Nu jobbar jag varje dag. Inte klockan 8-18, men jag är flitig.

Hon ler och lägger till:

- Och lite galen. Galen eller idealist, de går in i varandra.

Seniorakademiens verksamhet har inte varit en dans på rosor. Medlemmarna upplever att deras kunskap inte uppskattas och i början var responsen från Göteborgs Universitets håll mycket sval, enligt Birgit Thilander. Seniorakademien har gjort ett häfte där professorer berättar om sitt liv efter pensionen. Ett kapitel handlar om Birgit Thilander.

- Samtliga av oss som deltagit i häftet, utom en, känner oss förbigångna av universitetet, vi blir inte längre tillfrågade. Man har fått lära sig att man inte ska lägga sig i. Det är klart att man ska respektera de nya idéerna, men vi i Seniorakademien tycker att det borde vara ett ömsesidigt utbyte. Vi är inte ute efter att hålla på och bestämma, vi vill bara hjälpa till genom att hålla föreläsningar och göra det som vi är bra på.

Men kan du inte hålla med om att det kan vara bra att släppa fram nya, yngre kollegor?

- Unga och äldre ska inte slåss emot varandra. Det är mycket som ungdomarna kan bättre, till exempel datorer. En del äldre får en chock när de ser hur statistiska system ser ut i dag. Då behöver vi hjälp, men de kan ta lärdom av vår kunskap. Man borde ge och ta, det är synd att det handlar så mycket om prestige.

Sedan ett par år tillbaka börjar dock ett samarbete med Göteborgs Universitet växa fram, sedan universitets rektor visat intresse för föreningen.

Men Birgit Thilander ser stor skillnad mellan Sverige och andra länder. Själv har hon bland annat varit på universiteten i Helsingfors och Århus hittills i år och i slutet av augusti bär det iväg till universitetet i Santiago.

- Det är konstigt att man efterfrågas av utländska lärosäten, i jämförelse med hur det är på hemmaplan.

Hon jämför med USA, där det inte finns en fastlagd pensionsålder. Är det då eftersträvansvärt? Kan inte kampen för att äldre ska få arbeta leda till ett likadant system i Sverige och gå ut över dem som faktiskt inte orkar arbeta mer? Birgit Thilander säger att Seniorakademien inte tycker att alla ska arbeta efter pensioneringen utan det beror på den egna viljan och förmågan.

- Om man till exempel har haft ett slitigt arbete kanske man inte orkar arbeta efter 65, en del borde få gå i pension när de är 50. Vi har inga ambitioner att påverka andra, utan gör det vi vill.

Själv vet hon inte vad hon skulle göra om hon inte kunde fortsätta med sin forskning. Hon är tyst och funderar en lång stund medan hon tittar ut över den göteborska gatan avenyn från caféet vi sitter på. Det är en solig dag och många trängs på serveringen för att njuta av sommar och ledighet.

- Vad jag skulle göra annars? säger Birgit Thilander till slut. Det var en svår fråga. Även om jag skulle ha tid att ägna mig åt mina hobbies musik och konst, så skulle jag nog inte må så bra.

Vad är det som driver dig att arbeta istället för att ha lugn och ro?

- Nyfikenheten. Varje forskningsprojekt man påbörjar väcker flera nya frågor. Det är som ett pussel som man hittar nya bitar till. Jag har flera pusselbitar kvar och tycker att det är väldigt roligt.