Sedan ett år tillbaka utreder Socialstyrelsen och Försäkringskassan på uppdrag av regeringen en ny metod för att bedöma behovet hos de som söker personlig assistans. Intentionen har varit att ta fram ett enhetligt och rättssäkert instrument för behovsbedömning över hela landet.

– Syftet är att man ska få ett enhetligt underlag när man bedömer behovet av personlig assistans, berättar Helene Wirandi på Socialstyrelsen som sitter med i utredningen.

– I dag finns det ingen enhetlig struktur om vad man ska ta upp, det kan vara olika utifrån vilken handläggare och hur man lägger upp det. Tanken är att det ska vara likartat över hela landet. Likadant ska den enskilda som ansöker om personlig assistans veta ”vad är det för frågor jag kommer få, vilka områden kommer man att utreda”. Man ska kunna ha en insyn. Men enhetlighet och en större rättssäkerhet är målet.

Nu finns ett förslag som under februari ska gå ut på försök på åtta försäkringscentra över landet. Förslaget består av ett 91-sidigt dokument där den assistanssökande i detalj ska redogöra för vilket behov denne har. Bland annat ska personen bedöma hur många minuter nagelvård, toalettbesök, vård av husdjur, att vara förälder och besöka vänner och släkt tar. Även tidsåtgång vid samhällsaktiviteter som föreningsliv, religionsutövning och politiskt engagemang ska redogöras för. Försäkringskassans handläggare ska sedan fylla i om den angivna tidsåtgången kan anses som rimlig, om den är ett ”grundläggande behov” och om den berättigar till assistans.

”Integritetskränkande”, menar handikapprörelsen.

– Det här är inte ett bedömningsinstrument som vi kan godta, säger Wenche Willumsen från organisationen Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, DHR, tidigare känd som De handikappades riksförbund. Det är otroligt närgånget och varenda minut av en människas liv ska i princip beräknas och kartläggas. Det finns instruktioner i det här materialet där man pratar om könsorgan, säkert sex och lämplig diet. Det är på en nivå som är helt horribelt.

Finns det något bra med det här förslaget?

– Nej, det är det värsta jag har sett tycker jag.

När FRIA frågar Helene Wirandi på Socialstyrelsen om det inte kan upplevas som integritetskränkande att i minuter behöva ange hur lång tid till exempel toalettbesök och nagelvård tar hänvisar hon till att instrumentet inte är färdigutformat.

– Det är det dilemmat vi fått brottas med hela tiden och som sagt, själva instrumentet är ju inte färdigt. Hur i detalj man ska göra är ju hela tiden en avvägning. Det faktum som vi ställs inför är att lagstiftaren har satt tidsgränser för om det är assistans enligt LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, reds. anm.) eller inte. Det gör att utredarna måste ta ställning till tiden och det gör man ju dagligen i dag, det har man gjort sedan 1994. Det vi hoppas är ändå att det blir tydligare och att den enskilde vet vad man bedömer. För tiden måste handläggare på ett eller annat sätt ta ställning till.

Hur skulle du själv uppleva att behöva ange hur lång tid ett toalettbesök tar?

– Det är svårt för mig att säga, svarar Helene Wirandi. Men så är det ju, vad jag än söker så måste jag berätta om mina behov. Ibland kan det kännas väldigt personnära, det kan ju vara så när man går till en läkare också att man måste berätta om olika saker för att läkaren ska kunna ta ställning till vad som behövs. Så visst är det svårt och det har vi största respekt för.

Ett annat av utredningens förslag är att tiden mellan de assistansgrundande aktiviteterna då den personliga assistenten i dag står till förfogande, så kallad passiv tid, inte längre ska räknas som assistansgrundande. För detta har utredningen mött kritik från flera håll. Advokaten Mathias Blomberg, som ofta företräder människor med funktionshinder gentemot myndigheter, tror att färre personer än i dag kommer att beviljas personlig assistans till följd av att passivtiden inte längre blir assistansgrundnade.

– Om bara aktiv tid berättigar till assistans, leder det till färre assistanstimmar och oerhörda problem att verkställa insatsen, sade han till Independent living institute, ILI, i slutet av september. Skulle en sådan hållning tillämpas generellt i arbetslivet, skulle exempelvis en spärrvakt i tunnelbanan bara avlönas när folk passerar, hela tänkesättet faller på sin orimlighet.

Fackförbundet Kommunal, som organiserar personliga assistenter, ser å sin sida förslaget som ett hot mot assistenternas arbetsmiljö.

– I dag trivs de flesta av Kommunals medlemmar bra med att arbeta som personliga assistenter, sade Anna Spånt Enbuske till ILI i september. Om bara den aktiva tiden blir assistansgrundande kommer det att bli stora försämringar av arbetsmiljö och anställningsvillkor, det blir fler små deltidsanställningar där assistenten får gå mellan olika brukare.

Enligt Kommunals beräkningar skulle en enhetlig behovsbedömning innebära att minst 11 000 assistenter blir arbetslösa.

Att kritiken nu dragits till sin spets i och med att handikapporganisationerna i referensgruppen lämnar utredningen bekymrar Helene Wirandi.

– Vi känner en stor sorg över att de hanterar det på det här sättet, säger hon. Vi behöver deras input i det här. Brukarorganisationerna är ju jätteviktiga i de här sammanhangen. Vi kommer med alla medel vi kan försöka få till stånd ett fortsatt samarbete.

Men det samarbetet tycks i dag avlägset. DHR kräver istället att förslaget skrotas helt.

– Det de ska göra med det här förslaget är att slänga det i papperskorgen, säger Wenche Willumsen.