Inför det egyptiska parlamentets öppnande för en ny session i förra veckan sa president Hosni Mubarak återigen att han är villig att genomföra politiska reformer. Men avsaknaden av konkreta reformförslag gör att de flesta bedömare tar löftena om mer demokrati med en nypa salt. 

Skepticismen har också fått näring av de senaste veckornas händelser inom landets universitet och fackföreningar. Protester utbröt på flera statliga universitet efter att tusentals medlemmar av Egyptens största oppositionsrörelse – det Muslimska Brödraskapet – och andra oppositionsgrupper nekades att ställa upp i kårvalen. I några fall utbröt våldsamheter när polis och säkerhetsstyrkor gick till attack mot demonstranterna, enligt den liberala oppositionstidningen Al-Wafd. 

Samtidigt förbereddes val av representanter till över 1500 lokala kommittéer inom landets hårt toppstyrda fackföreningar. De fackliga valen drog till sig stor medial uppmärksamhet sedan Muslimska Brödraskapet för första gången ställt upp med över 2000 kandidater. Majoriteten av dem har dock hindrats från att delta, trots att detta strider mot egyptisk lag, rapporterar flera lokala människorättsorganisationer.

Mustafa Bassiouny, journalist på den oberoende egyptiska tidningen Al-Dustour och specialist på fackliga frågor, tror att regimen är verkligt oroad över Brödraskapets medverkan i de fackliga valen. 

– Traditionellt har den islamistiska oppositionen sitt starkaste stöd bland den urbana medelklassen, till exempel bland läkare, ingenjörer och advokater. Om man på sikt lyckas vinna inflytande bland landets miljoner arbetare och mobilisera ett betydande antal av dem till opposition mot regeringen, så är frågan om regimen kan bevara sin kontroll över landet. Därför har man svarat med full kraft på Brödraskapets framstöt, säger han.

Politiska kommentatorer och aktivister på vänsterkanten påpekar också att striden kring de fackliga valen inte enbart handlar om en kraftmätning mellan den auktoritära regimen och den islamistiska oppositionen. Bland de uteslutna kandidaterna finns även sekulära nationalister, socialister, och oberoende kandidater, som alla motsätter sig regeringens planer på en fortsatt liberalisering av ekonomin. 

Sabry abd-el-Mordy Zaki arbetar inom en organisation som bland annat erbjuder juridisk hjälp till arbetare som nekats att ställa upp i valet. Han ser regeringens fortsatt hårda kontroll över fackföreningarna som ett försök att kväsa all tänkbar opposition mot en fortsatt liberalisering av den egyptiska ekonomin under de kommande åren. Detta inkluderar fortsatta privatiseringar och utförsäljningar av statliga företag, vilket Sabry beskriver som ett sätt för staten att "göra sig av med arbetare". 

– När en privatägd fabrik läggs ner eller sparkar tusentals arbetare leder det inte till revolt mot staten, utan i första hand mot den enskilda firman. Genom att sälja ut företagen i omgångar försöker man splittra arbetarna, säger Sabry abd-el-Mordy Zaki.

De egyptiska fackförbunden representerar bara arbetare inom den krympande statliga sektorn. Därför menar en del aktivister också att den verkliga kampen handlar om organisering av det växande antalet arbetare inom den privata sektorn. Utanför de statliga industrierna, och i de ekonomiska frizoner som upprättats för exportinriktade privata företag, är avsaknaden av fackföreningar nästan total. 

Företrädare för Muslimska Brödraskapet har nyligen hotat med att bilda ett eget alternativt förbund, om de utestängs från landets lagligt erkända fackföreningar. Inom den övriga oppositionen har vissa varit försiktigt positiva till en allians med rörelsen för att bryta statens fackliga monopol. Andra ser det som ett försök att manipulera arbetarna för reaktionära syften, och varnar för framväxten av islamistiska fackföreningar.