I dagsläget finns inga hyreskontrakt upprättade för husbåtarna som ligger i hamnen i Uppsala, hyresgästerna har dock fått muntliga löften om att få vara kvar. Anders Westerlind (FP) som är ordförande i Gatu och trafiknämnden säger att nämnden har gett i uppdrag till Gatu- och trafikkontoret att arbeta fram en plan. Han menar att de självklart har ansvar gentemot husbåtsägarna men att det ännu inte har tagits några politiska beslut.
– Just nu har husbåtarna tillfälliga platser som har legat standby i ett års tid, säger Patrik Andersson, projektledare för hamn och fartled på Uppsala kommun.

Han menar att det vore dubbelmoral att ta betalt för något och skriva kontrakt utan att kunna ge besked om vilka riktlinjerna är. För även om det är billigt att bo i hamnen så kostar det löpande underhållet en hel del för de boende.
– Som hyresvärd måste Uppsala kommun leva upp till vissa krav. Det som är klart är att de husbåtar som i nuläget ligger i hamnen ska få ligga kvar.
Däremot ska kommunen enligt Patrik Andersson jobba med att ta fram striktare riktlinjer så att hamnen blir tillgänglig för alla. Det har exempelvis tidigare inte funnits något regelverk för husbåtar, hur de får se ut och vad som gäller i bygglovsväg. Något som nu alltså ska ses över.

Om ett år ska en ny bro byggas till Stadsparken, men det ska inte påverka nuvarande hyresgäster då bron byggs på en så kallad obokad plats. Alla båtar ligger dock i nuläget inte på avsedda platser, även det ska ses över och åtgärdas lovar Patrik Andersson.

Inga-lill Palm är en av dem som bor i husbåt på Fyrisån. Till yrket är hon gymnasielärare på Katedralskolan. Inga-lill Palm är inte särskilt orolig över sin boendesituation då hon litar på det muntliga löfte som kommunen lämnat.
– Varenda gång jag kommer hem är det en ”åhh”-känsla. Att verkligen landa. Det är underbart att bo i husbåt. Det härligaste är det naturnära fast samtidigt stadsnära. Det är bohemiskt samtidigt som jag har allt jag behöver. Jag gillar den kombinationen, det alternativa som ändå inte är för udda.

Det är ett enkelt liv. Vatten hämtar hon i dunkar på bensinmacken och transporterar hem dem med hjälp av cykel eller skrinda. Båten har ett fullt utrustat kök men efter att sista barnet flyttat hemifrån bestämde hon sig för att aldrig mer laga mat. Nu består kosten till stor del av skolmat och en pizza emellanåt. Det finns ingen tvättmaskin ombord och duschar gör hon på jobbet där hon även svidar om till arbetskläder. Inga-lill Palm hämtar hellre vatten än att riskera besväret som en vattenläcka på båten skulle innebära och använder sig av en husvagnstoalett som hon tömmer där bussarna rengör sina latriner.
– Alla som kommer hem till mig säger att ”wow vad fint du har det”. Jag uppskattar att bo i en skönhet men ändå ha det enkla som att hämta vatten med dunk.

Det hela började för tretton år sedan. Inga-lill Palm hade varit lantbrukare i tjugo år med fem barn och sextio kor. Nyskild hittade hon sig själv sittandes i lägenhet under en hel sommar. Hon skrev på sin avhandling i pedagogik och tänkte att de stundande arbetstillfällena som professor inte kändes särskilt stimulerande. Avhandlingen blev aldrig klar, istället lovade hon sig själv en sommarstuga. Det var lättare sagt än gjort då centralt belägna sommarhus visade sig vara för dyra. Ett av barnen föreslog då att hon skulle köpa en båt istället. Sagt och gjort, en annons i gula sidorna ledde till en husbåt. Hon fann sitt sommarparadis utanför Ultuna där hon låg förtöjd i flera år precis som i sin dröm. Efter ett tag blev Inga-lill Palm av med sin studentlägenhet eftersom hon inte längre studerade, att köpa en bostadsrätt ville hon inte göra av principskäl.
– Det är mot min idé av tillvaron. Här har jag haft en hel gård och så ska jag lägga en miljon på ett par kvadratmeter.

Så när yngsta sonen gav klartecken så byttes trean mot en husbåt på tretton kvadrat. Hon satte igång med att renovera båten, isolera den och bygga ut.
Även i framtiden tänker Inga-lill Palm bo kvar i sin husbåt, med förbehållet att hon hittar en plats med dusch när hon blir pensionär. Många personer hon möter blir tjusade av hennes alternativa sätt att leva fast själv är hon tveksam över om människor förstår vad det innebär.
– Det är modernt men ändå enkelt och en kvalité i sig som jag njuter av. Fast jag känner knappt till någon som skulle klara av att leva såhär.