Vid sex tillfällen under hösten har Jonas Bergqvist, befäl på en av Citys ordningsgrupper hos Göteborgspolisen varit med och bedrivit spaning i Rosenlund, som är känt som Göteborgs gatuprostitutionsområde. Spaningarna resulterade i tre gripna. För att kunna göra gripanden klär sig Jonas Bergqvist och hans kollegor civilt och spanar från närliggande fastigheter ned på Rosenlundsområdet och på de bilar med köpare som dyker upp längs gatan.

– Vi ser när tjejerna blir upplockade och sedan väntar vi, följer efter och sedan går vi in och bryter själva akten, berättar han.

Det var år 1999 som Sverige, som första land i världen, införde den lagstiftning som kriminaliserar personer som köper sex utan att samtidigt kriminalisera de som säljer. Upplägget där sexköparen men inte den prostituerade är brottsling, kallas för ensidig kriminalisering. Den ensidiga kriminaliseringen bygger på en könsmaktsanalys där sexköpandet ses som ett uttryck för mäns maktanvändning gentemot kvinnor. Lagen kallas för sexköpslagen men heter egentligen ”Lagen om förbud mot köp av sexuell tjänst”. Förra året valde både Norge och Island att följa Sveriges exempel och införa samma sorts lag.

Lagstiftningen har ett starkt stöd hos svenskarna, 80 procent av kvinnorna stödjer lagen och 60 procent av männen, enligt Jari Kuosmanen, mans- och prostitutionsforskare på Institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet. 

Däremot menar han att tron på dess effekter är mindre. Fram växer bilden av en lag som har ett starkt stöd oavsett hur den i praktiken fungerar.

– Lagen har blivit en symbolfråga när det kommer till jämställdhet, säger han.

Enligt Jari Kuosmanens forskning har minst åtta procent av männen i Sverige någon gång köpt sex. Problemet är att de flesta sexköpare inte anmäls. De anmälningar som trots allt görs kommer vanligen från polisen. Bara i enstaka fall har prostituerade anmält köpare, åt sig själva eller åt andra sexsäljare. I Västra Götaland anmäldes 181 sexköpare under perioden 2000–2008, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå. Det har lett till 34 domar. Under tidsperioden har polisen även delat ut 49 så kallade strafförelägganden, vilket betyder att den misstänka slipper rättegång om hon eller han erkänner på plats.

– Det är pinsamt för dem. De erkänner direkt, de vill inte ha det taget till tingsrätten, säger Jonas Bergqvist.

Strafförelägganden kan ges vid mindre allvarliga brott – i dagsläget är straffskalan för sexbrott den samma som för snatteri, det vill säga dagsböter och som högst fängelse i sex månader. I Sverige har 2 186 sexköpare anmälts under de tio år som lagen har funnits. Två av dessa har fått fängelsestraff.

Just nu görs en statlig utredning om sexköpslagen och vad följderna av den har blivit. Martin Valfridsson, pressekretare för justitieminister Beatrice Ask säger att det är rimligt att se över lagen efter tio år i bruk.

– Den har hittills haft en bra effekt, menar han. Sverige är en dålig marknad för människohandel. Utgångspunkten för utredningen är att lagen ska vara kvar, den får inte föreslå ett avskaffande.

Resultatet av utredningen kommer att presenteras till sommaren. Men några saker vet vi redan nu. Enligt Brå minskade den synliga gatuprostitutionen direkt efter lagens införande och har sedan dess varit mindre. Hur den dolda prostitutionen ser ut och hur den har påverkats av lagen är det dock ingen som vet säkert ännu.

– Sexköparna har lärt sig att agera i mer dolda former, menar Jari Kuosmanen.

Färre uppger också att de köper sex. År 1996 hade 13,7 procent av de svenska männen någon gång köpt sex, enligt forskning gjord av Sven-Axel Månsson på Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Tolv år senare, år 2008, visade alltså Jari Kuosmanens forskning att antalet minskat till åtta procent. Kuosmanen berättar att ungefär 40 000 svenska män har slutat köpa sex, men att en förklaring till den resterande minskningen är att de som har svarat på frågan om sexköp inte varit lika ärliga sedan det blev olagligt.

– Om man tror att problemen är lösta i och med lagen då tror man fel, säger han.

Det finns flera tänkbara förklaringar till varför få sexköpare åker fast. Det första är det svårt att göra själva gripandet. Jonas Bergqvist, på Citypolisen i Göteborg, säger att svårigheten ligger i att bevisa själva köpet. Alltså sambandet mellan kontakten och akten som han beskriver det. Det arbetet är resurskrävande och dessa resurser saknas hos polisen.

Därför bedrivs inget löpande arbete mot gatuprostitutionen i Göteborg utan det beror helt på omständigheterna, menar Jonas Bergqvist.

Under hösten dök det upp ett stort antal nigerianska kvinnor som prostituerade sig i Rosenlund, det ledde till mer spaning än vanligt från polisens sida. Jonas Bergqvist tror även att den mediala uppmärksamheten kring nigerianskorna kan ha bidragit till att mer resurser satsades just då. Han säger också att om polisen skulle öka sina insatser och därmed få bort prostitutionen i Rosenlundsområdet, så skulle den bara flytta någon annanstans. Polisens fokus ligger istället på trafficking, där satsas det mer resurser. Något som ger utslag i statistiken.

– De sexköpare som döms får vi på köpet, ofta i samband med människohandelsmål, säger Kristina Ehrenborg-Staffas, kammaråklagare i Göteborg, som är med och gör den aktuella statliga utredningen.

I sexköpslagstiftningen finns inget brottsoffer. Den prostituerade blir brottsoffer först om personen samtidigt är offer för grovt koppleri eller för människohandel, det vill säga trafficking.

– Personligen anser jag att man kan höja straffen om en flicka varit föremål för trafficking, säger Kristina Ehrenborg-Staffas.

Hon menar att det finns personer som prostituerar sig som inte gör det under tvång, och att det därför kan ses som mindre allvarligt. Jonas Bergqvist har samma syn.    

– Själva sexköparen är den lilla skurken, det är den stora skurken som tar hit och säljer kvinnor som man vill åt, säger han.

Andra tycker att straffet för sexköp borde vara lika högt som straffet för människohandel. Miljöpartisten Esabelle Dingizian menar i en debattartikel på Newsmill att det är köparna som gör att marknaden för sexuella tjänster kan upprätthållas och att de därför bör få samma straff som de som förmedlar sexkontakterna.

Är verkligen vissa sexköp värre än andra?

– Det är bland annat det som utredningen ska titta på, om man göra vissa sexköp till ett grovt brott, säger Martin Wahlfridsson, pressekretare för justitieminister Beatrice Ask.