Vi första anblicken gissar jag på några och fyrtio år. Ungdomligt klädd, smärt och sund. Men så ser jag ögonen.
– Jag har samma storlek som sonen, jag har hans gamla kläder, förklarar Alexander som snart är 60 år och periodvis djupt deprimerad med en diffus gest mot sina jeansklädda ben.
Vi sitter på plan fyra, i handläggare Karin Henricssons mottagningsrum på Arbetsförmedlingen i Uppsala. Alexander säger att han känner förtroende för sin handläggare och att han därför valde att hörsamma hennes förfrågan om att ställa upp på en intervju.
– Hon hjälper mig med så mycket, så jag ville ge något tillbaka.

Han kom till Sverige för över trettio år sedan. Efter drygt 15 år som egen företagare har han jobbat med diverse typer av serviceyrken, med fordon som specialintresse. Men hjärtat började krångla redan tidigt, första infarkten fick Alexander strax efter att han fyllt 40 år. Efter flera hjärtoperationer och ytterligare en infarkt, blev han uppsagd från toppjobbet på grund av att företaget skulle göra nedskärningar. Men en olycka kommer sällan ensam.
– Skilsmässan tog nästan död på mig. Jag som alltid varit väldigt aktiv, sedan tog det bara slut.

Karin Henricson är socionom i grunden men har under sina 40 yrkesverksamma år hunnit skaffa sig både en terapeut- och en forskningsutbildning på vägen. Många av de klienter hon träffar nu mår väldigt dåligt. Gemensamt för många av de utförsäkrade, enligt Karin Henricsson, är att de känner oro. Oro över framtiden, oro över sin ekonomi och oro över sin egen förmåga eller kanske snarare oförmåga.
– Först fokuserar vi på människors ekonomi och förklarar vad som gäller, för det är det som oroar mest, sedan försöker vi ta reda på vad de klarar av att göra och sedan vad de kan och vill göra, säger hon.

Kartläggningssamtalen sker mellan handläggare och klient och inte i grupp, en medveten strategi som visat sig fungera mycket bra för människor med speciella behov. Parallellt med samtalen görs även kortare avstämningar över telefon eller via mail.
– För Alexanders del har vi pratat om att han ska pröva att läsa engelska. Senare kan det kanske bli aktuellt med en praktikplats.
Genast vill Alexander veta vad som händer om han inte kan fullfölja kursen eller om han uteblir från en lektion. Hans oro stegras snabbt.
– Får jag inga pengar då? Ibland när det är kallt ute är det svårt för mig att ta mig ut. Nu tar det ju trettio minuter att gå hit. Vad händer om jag inte kan ta mig till kursen?
– Det är bara att du meddelar oss att du studerar hemifrån den dagen. Hamnar du på sjukhus, får du ju sjukpenning. Det har vi ju pratat om tidigare, lugnar Karin Henricson.

Alexander har under alla år vägrat att gå till socialkontoret för att få hjälp. De senaste sju åren har levt på marginalen. Med en hyra på 7 500 kronor och med en sammanlagd inkomst på 12 000 kronor i månaden, inklusive bostadsbidrag, blir det inte mycket över efter att el, avgift till a-kassan och hemförsäkring är betald. Två av hans barn bor hos honom varannan vecka. Barn som han inte ville träffa de första åren efter skilsmässan, men inte av elakhet.
– Jag levde jättedåligt. Helt krossad och med väldigt dålig ekonomi orkade jag inte se dem. Om jag skulle berätta, så skulle dina tårar rinna. Barnen har hjälpt mig mycket, det är när de inte är här som det är svårast.
Livet med sjukpenning har lett till att Alexander blivit mycket isolerad. Han berättar att hans vänner från förr ville gå ut eller göra saker som kostade pengar, något han själv inte hade råd med. Vardagen försöker han fylla med TV:s nyheter och litteratur, andra dagar orkar han ingenting.
– Jag skulle väldigt gärna vilja jobba som säljare igen. Men det är inte alltid så lätt för praktikanter som kommer direkt från Arbetsförmedlingen.

Trots att Alexanders ekonomiska ramar varit obefintliga förut, kommer de att krympa drastiskt från och med denna månad.
– Med lägstanivå-ersättningen på 223 kronor per dag, och då räknar man med 21 dagar per månad, handlar det om en halvering för hans del. Det kommer tyvärr att bli tufft för en del och då återstår att vända sig till den sociala myndigheten. Vill du av olika skäl inte göra det ja, då får du väl försöka låna pengar, säger Thomas Hedberg, kontorschef vid Arbetsförmedlingen i Uppsala.

Ljuspunkten för Alexanders del utgörs av att han blir fullvärdig medlem i a-kassan från och med mars månad, detta efter bara tre månaders medlemskap mot det vanliga årsvillkoret. Ett specialvillkor som skapats just för den här gruppen, en möjlighet som dick inte alla använt sig av. Alexanders senaste inkomstuppgift från förvärvslivet är från 2002.
– Det går att backa tillbaka så långt som tio år. Då kan han använda arbetsvillkoret från 2002 och då får en betydligt högre ersättning från a-kassan, bekräftar Thomas Hedberg.

Enligt Thomas Hedberg kommer Alexander sedan att ha minst 450 a-kassedagar till sitt förfogande eftersom han har hemmavarande barn under 18 år. Personer som inte har barn eller redan utflugna barn är hänvisade till de lagstiftade 300 ersättningsdagarna.

Alexander heter egentligen något annat.