Annika, som egentligen heter något annat, har bott på Göransgården ända sedan en grupp aktivister som kallar sig Gotlands svarta får intog den i slutet på augusti. Hon berättar att attackerna som huset har varit utsatt för sedan ett par veckor tillbaka för tillfället har upphört, men att de har fått leva under ständig rädsla för nattliga anfall från vad de förmodar är nazister.

– Det har skjutits raketer mot huset och kastats sten och glasflaskor mot vakterna på taket, berättar Annika. Jag tror att det var 13 nätter i rad som det hände något. I måndags hade vi ett öppet möte för allmänheten på ett bibliotek och då dök två personer från Gotlands fria nationalister upp och sa att det inte var så konstigt att vi blev attackerade om vi hade samröre med Afa. Vi som grupp har aldrig haft något samröre med Afa, så jag tycker det är en konstig anklagelse.

Enligt vittnesuppgifter ska en av de ledande i Gotlands fria nationalister ha sprungit bort från huset efter att de första stenarna kastats in genom sovrumsfönstren på Göransgården på årsdagen för Kristallnatten för två veckor sedan. Vid ett annat tillfälle ska de ha blivit uppringda av samma grupp.

– Någon från Gotlands fria nationalister hörde av sig och ville ha ett samtal med en i gruppen, berättar Annika. Jag vet inte riktigt vad han ville.

De boende på Göransgården har polisanmält händelserna. Om någon förundersökning inletts är ännu oklart.

– Det är upprättat anmälningar i de här fallen, säger Dan Paulsen, informationsansvarig på Gotlandspolisen. Om det är fattat något förundersökningsbeslut känner jag inte till. Men vi har fått in ett antal anmälningar.

Till märkligheterna hör att polisen vid ett flertal tillfällen, enligt de boende på Göransgården, har dykt upp i huset.

– Polisen har kommit hit och frågat varför vi har ringt dem när ingen i huset ringt eller haft möjlighet att ringa, berättar Annika. Så det har hänt ett antal gånger att någon annan ringt polisen och utgett sig för att ringa från Göransgården. Då har polisen blivit irriterad på oss för att de tror att vi ringer och stör dem hela tiden, fast det inte är så.

Aktivisterna tycker att polisens reaktioner på larm och anmälningar har varierat väldigt mycket. Första natten de ringde polisen efter stenkastningen skickades ingen polisbil, medan polisen bidrog med poliseskort till och från Gotlandsfärjan när de boende skulle ta emot besökande vänner helgen därpå. De boende fruktade nämligen att det fanns högerextremister på färjan till Gotland och att det kunde uppstå bråk i terminalen på Gotland.

De boende på Göransgården säger att ni åtminstone inledningsvis inte tog hoten på allvar. Stämmer det?

– Hot och hot... Vi har ju fått ett antal påringningar men när vi har kommit ner till Göransgården har man antingen uppgivit fiktiva namn eller inte velat släppa in oss eller svara i telefon, säger Dan Paulsen, informationsansvarig vid Gotlandspolisen. Vi har många gånger haft svårt att fastställa vad som egentligen har hänt och kunna kommunicera. I enskilda fall har vi fått kontakt med dem och då har vi kunnat reda ut saker. Vi har varit där vid ett flertal tillfällen men inte kunnat upprätta någon anmälan eftersom vi inte har haft någonting att gå på.

Huruvida polisen bedömer att det föreligger en hotbild mot Göransgården och om de har vidtagit några säkerhetsåtgärder med anledning av denna vill Dan Paulsen med hänvisning till polisarbetet inte svara på. De boende på Göransgården har känt sig tvungna att ha vakter på taket till byggnaden, bygga barrikader och stänga huvudentrén. Till den 1 december kommer de att bo och leva under sådana förhållanden. Efter det ska de enligt fastighetsägaren ha lämnat huset.

Annika vill inte uttala sig om de tänker uppehålla sig i huset efter det, men säger:

– Första december har ju varit ett ganska löst datum. Vi har pratat med fastighetsägaren om att vi kanske kan vara kvar lite längre.

Vad som händer om de stannar kvar i huset efter den 1 december har fastighetsägaren Håkan Westerholm inget svar på i dag, utan hänvisar till en fortsatt dialog. Från de boendes sida vill man undvika allt våld och konfrontation med polisen.

– Vi har ju alltid varit icke-militanta i det här huset, så mycket kan jag säga, säger Annika.