Med klimattoppmötet i Köpenhamn bara några dagar bort är Indiens ståndpunkt oklar. I förra veckan befann sig premiärminister Manmohan Singh i Washington och i ett gemensamt uttalande med Barack Obama sade han att ländernas samarbete kring klimat, energi och miljö skulle öka. I linje med Indiens tidigare ståndpunkt tog Manmohan Singh inte på sig några bindande utsläppsmål, men flera ledande opinionsbildare i Indien oroar sig för att hans regering kan komma att överge landets 20 år gamla policy. Landets position har varit att det är industrialiserade länderna som drastiskt måste minska sina utsläpp – syd ska inte behöva begränsa sin utveckling.

Indien har tidigare sett sig själv som en stormakt inom G77, den grupp av utvecklingsländer som förhandlar gemensamt. Tillsammans med Kina kräver G77 att de utvecklade länderna minskar sina utsläpp med 40 procent fram till 2020 och med 95 procent fram till 2050, i jämförelse med 1990 års nivåer. Dessutom vill de att allting ska förhandlas fram inom ramen för Kyotoavtalet. Kyoto skiljer mellan de rika länderna i nord (de så kallade Annex-1 länderna) som genom sina utsläpp har skapat klimatkrisen, och utvecklingsländerna i syd som riskerar att drabbas hårdast av uppvärmningen trots att de har lite skuld till växthusgaserna i atmosfären.

Nu finns det tecken på att Indiens regering inte nöjer sig med att vara en ledare för utvecklingsländerna. Landet är med i G20 och det finns ambitiösa planer på en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Att blidka de rika länderna i klimatförhandlingarna ses som en väg att komma dit.

I ett konfidentiellt brev till Manmohan Singh som läcktes till medierna skrev miljöminister Jairam Ramesh att ”Indien måste lyssna mer och tala mindre i förhandlingarna, annars kommer de att behandlas ofördelaktigt och missaktas av utvecklade länder… vilket skulle missgynna Indiens position som en global makt och som aspirant för permanent medlemskap i säkerhetsrådet. Indien borde inte bara hålla sig fast vid G77, utan måste inse att det nu är införlivat i G20”.

Uppdelningen mellan Annex 1 och utvecklingsländerna är en av anledningarna till att USA inte har ratificerat Kyotoavtalet. Inför COP15 har Australien kommit med ett nytt förslag som tar bort alla gemensamma åtagandena för Annex 1-länderna – istället ska länder i både nord och syd ange egna individuella utsläppsmål.

Förslaget har fått stöd från både USA och EU och i brevet till premiärministern säger Jairam Ramesh att även Indien borde välkomna förslaget. Jairam Ramesh menar att alla initiativ för att få USA med på ett klimatavtal är bra, och att för att åstadkomma detta borde Indien kunna tänka sig bindande utsläppsmål. Detta är en position som har kritiserats hårt inom Indien, även av landets egna klimatförhandlare.

– De nya förslagen är ganska oacceptabla ur vår synvinkel eftersom de, till skillnad från Kyoto, inte erkänner de utvecklande länderna som offer för klimatförändringen, ett fenomen orsakat primärt av de industrialiserade länderna, säger Chandrashekhar Dasgupta, medlem i Indiens förhandlingsteam, till tidningen Outlook.

Krönikören och människorättsaktivisten Praful Bidwai skriver i Frontline att om Indien överger sin tidigare position enbart för att få med USA – som lovar lite vad gäller sina egna utsläpp – kommer det att sluta i ett ”dåligt, ineffektivt avtal som tvingar nord till klena utsläppsminskningar med svaga förpliktelser och inga straff – ett avtal som är garanterat att förvärra klimatkrisen.”

Kritikerna menar att om Indiens regering går med på bindande utsläppsmål så kommer det att slå hårt mot landets fattiga och begränsa den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt finns det frågetecken om vilka som får ta del av landets snabba tillväxt – en tillväxt som innebär ökade utsläpp. Miljoner indier lever fortfarande på mindre en dollar om dagen, de flesta av dem på landsbygden, och det är de som kommer att drabbas hårdats av klimatförändringarna.

Praful Bidwai skriver att även om Indien inte ska anpassa sig efter USA, så går det inte ”att gömma sig bakom de fattiga, medan man fortsätter med en utsläppsintensiv tillväxt som tillåter övre medelklassens lyxkonsumtion att öka. Detta är lika föraktfullt som USA:s försök att gömma sig bakom Kina och Indiens rika för att komma undan sina egna skyldigheter.”