En regnig tisdagskväll droppar unga killar och tjejer in till en möteslokal i den slitna stadsdelen Flores i Buenos Aires. De hälsar hjärtligt på varandra och småpratar om träningar och matcher under veckan som gått. Stämningen är avslappnad i väntan på att kvällens möte ska börja. Ungdomarna har två saker gemensamt: talang för idrott och en stark tro på Gud.

– För att en idrottare ska känna sig komplett måste han ha ett andligt liv, inte bara vara duktig inom sin sport. Här lär vi oss att tjäna Gud och att tala om Gud med våra medtävlare. Vi utbyter erfarenheter, stöttar varandra och läser Bibeln, säger Héctor Masters, ledare för Kristus Atleter i Buenos Aires.

Kristus Atleter är ytterligare ett exempel på hur evangeliska grupper vinner mark i det traditionellt sett katolska Latinamerika. I dag finns det frireligiösa i alla samhällsklasser och i många politiska grupperingar. Sedan slutet av 1900-talet har grupperna växt snabbt. De evangeliska kyrkorna – pingstvänner, protestanter, baptister och andra inriktningar – är ofta små och deras medlemmar känner och hjälper varandra även utanför kyrkan. På så sätt erbjuder de en gemenskap i Latinamerikas allt fler anonyma mångmiljonstäder. Men även på landsbygden växer de snabbt.

Till skillnad från den katolska kyrkan är de inte hierarkiskt uppbyggda och vem som helst kan bli präst. Det tillåter frikyrkorna att bedriva verksamhet året om och inte bara när den ende prästen i regionen kommer på besök, det vill säga några få gånger om året.

Kristus Atleter startade i Brasilien i mitten av 80-talet. Frireligiösa fotbollsspelare började använda sitt kändisskap för att sprida sin tro till publiken. De bildade Kristus Atleter och rörelsen spred sig till flera latinamerikanska länder. År1994 startade Héctor Masters, själv amatörspelare, en sektion i Argentina.

Argentinas största fotbollsklubbar finns i Buenos Aires. I klubbarnas juniorlag spelar ungdomar från hela landet, ofta långt från familj och vänner. Då kan det vara bra att få stöd och hjälp av andra idrottare, säger Héctor Masters. Kristus Atleter besöker pensionaten där spelarna sover och äter. De pratar med ungdomarna om kristna värderingar och om ämnen som sexualitet och droger. När någon visar intresse bjuds han in till Atleternas möten.

– Vi är själva idrottare och vet hur livet är för en fotbollsspelare. Därför kan vi lättare få kontakt med killarna i juniorlagen och prata med dem, inte bara om Gud utan om vardagliga problem och svårigheter. Till exempel ber vi för att de ska slippa skador och för att de ska hitta nya klubbar när deras kontrakt går ut, förklarar Héctor Masters.

Anfallaren Daniel Fernández, 30 år, ”värvades” till Kristus Atleter när han spelade i klubben Chacarita Juniors. Han debuterade i högsta ligan som 16-åring och har spelat i Argentina, Chile och Mexiko. Han kommer från ett fattigt hem och fick plötsligt ”allt” när han började göra mål.

– Jag tjänade mycket pengar och fick höra att jag var duktig. Det steg mig åt huvudet och jag gjorde många misstag som jag ångrar. Jag önskar att jag hade lärt känna Bibeln och Gud tidigare.

Det är inte ovanligt att alkoholister och drogmissbrukare omvänds i evangeliska kyrkor. De får en ny gemenskap och hjälp med att hålla sig borta från sprit och droger. Samtidigt kräver många frikyrkor att medlemmarna ska vara helnykterister och kan sparka ut troende som återfaller i alkoholism.

Daniel pratar med sina yngre lagkamrater om hur tron har förändrat hans liv. Han vill att de ska slippa göra samma misstag som han själv. Och att de ska njuta av att spela fotboll.

– När jag var yngre hade jag stor press på mig att spela bra. Nu vet jag att det finns viktigare saker i livet än fotboll. Tack vare Gud mår jag bra och tycker att det är roligt att spela, precis som när jag var en liten grabb. Därför tillägnar jag Gud mina mål, säger Daniel Fernández.